Kraftig calima över Kanarieöarna

Bild 1

En het luftmassa har nu trängt in från Sahara med en stor mängd sandstoff. Fenomenet kallas calima och är välkänt för alla som bor på Kanarieöarna. I Las Palmas har vi just nu 30 grader, på Lanzarote och Fuerteventura, närmare Afrika, 37. Vi säger inte sandstorm ty vinden är svag, bara runt 4 – 6 meter per sekund.

Bild 2

Sanden är så fin att den tränger in nästan överallt, närmast som en gas, så man måste stänga väl om sig om man inte vill att bokhyllor och annat skall täckas av ett påtagligt sandskikt. Bilar behöver en riktig tvätt för att få tillbaka sin lyster.

Från rymden (satelliten Meteosat) kan man ta spektakulära bilder av caliman. På bild 1, tagen vid något tidigare datum, så ser man tydligt Tenerife och Gran Canaria under det enorma sandfärgade stoftmoln som drar ut över Atlanten. Bild 2 är tagen idag kl 15.00 kanarisk tid och stoftmolnet ser ut som en tunn vit slöja som breder ut sig mot nordväst från Västsahara.

Caliman lär man ju sig att leva med om man bor på ”de lyckliga öarna”, men vi antar att astmatiker kan få problem. Den extrema värmen kan också ställa till hälsotrassel.

Sanden som kommer lägger sig förstås över öarna. På det sättet växer faktiskt öarna på höjden. Vi tror oss minnas ha hört siffran 1 mm på 10 år.

Caliman kan nå långt och det var inte länge sedan den drog långt in över det spanska fastlandet.

Moll igen


På senaste tiden har riskpremien glädjande nog fallit från omkring 600 ner till under 500. Orsaken är oklar. Möjligen har den publicerade siffran för finanssektorns lånebehov efter alla revisioner, 40 – 60 miljarder euro istället för fruktade 100 miljarder glatt investerarna.

Nu pekar riskpremien uppåt igen (i skrivande stund 497) och börsen dyker igen. Vad är det som nu drar ner humöret? Det vet man förstås inte säkert. Men osäkerhet inför det nya EU-mötet där Tysklands hårda ståndpunkt vad gäller ytterligare stimulanser står i centrum kan vara en faktor. Liksom diskussioner bland ekonomer i Spanien vad siffrorna från finanssystemets revisioner, utförda av utlänningar, egentligen är värda. Ty revisorerna har inte gått igenom sektorn bank för bank. För en gammal civilekonom som denne skribent är det svårt att förstå hur man kan ge rättvisande summasiffror när man inte känner de individuella beloppen. Så fruktan för nya överraskningar framöver kan bidra till pessimismen. En tredje faktor kan vara att man nu, i och med Spaniens sena ansökan, börjar fokusera på att det svåra återstår, förhandlingarna med EU där ståndpunkterna ligger långt isär.

Extra: ett brev betyder så mycket

Spanien har äntligen idag (för några minuter sedan) skrivet brev till EU (eurogruppen) – det Spanienaktuellt efterlyste nyligen – och ansökt om lån till landets finanssystem. Lånelöftet gavs för länge sedan men brevet har dröjt, i avvaktan på oändliga revisioner. Vi får hoppas att Guindos satt på rätt porto och lagt brevet på lådan 🙂 Enligt media så anges inget belopp i brevet. Nu vidtar långa och säkert svåra förhandlingarna med långivarna innan bankerna i bästa fall kan se några pengar.

Spaniensvenskar: dags att hamstra medicin?

Situationen för apoteken i vissa delar av Spanien är kritisk. Sedan regeringen öronmärkt pengar för kommuners och regioners obetalda räkningar så lättade situationen. Många fakturor var aldrig bokförda och vissa var daterade förra århundradet. Men nu sliras det igen. I Las Palmas (Kanarieöarna) är situationen kritisk och apoteken bedömer att det kan råda brist på läkemedel från början av juli.

Att hamstra är ju ingen nobel solidaritetshandling direkt. Men om man löper risk att bli utan en livsviktig medicin så måste man ju försäkra sig mot det värsta. Själva har vi köpt mediciner för en månad, inte längre för att inte bidraga till total tömning av hyllorna.

Man vill ju tro att hälsomyndigheter och medicindistributörer ser till att livsviktiga mediciner som insulin, levaxin och andra finns tillgängliga innan folk börjar dö, men man törs knappast lita på någonting längre. Politiker är vana att prata och lova sig ur situationer men det håller inte i det här fallet. Många apotek är ånyo på fallrepet efter att inte fått betalt från socialförsäkringen sedan april. Situationen förvärras av att spanska pensinärer just nu köper mediciner som tokiga p g a att man från förste juli måste betala en självrisk på 1 ynka euro som ”självrisk” vid medicininköp. Så nu hamstras det vilt i maximala mängder. Socialförsäkringen har hittills betalat både läkarbesök och mediciner vilket hjälper till att utarma den spanska statskassan. På vissa ställen i Spanien måste patienterna betala hela medicinpriset trots att medicinen i princip är gratis. Det beror då på att apoteken inte får betalt av socialförsäkringen.

Vi rekommenderar Spaniensvenskar att på hemorten fråga på sitt vanliga apotek hur situation ser ut just där för just deras medicin. Den riktigt försiktige litar inte på apoteket utan lägger upp ett mindre lager, som vi.

Spanjorer till Norge

Heja Norge!

Spansk TV (exakt kanal inte noterad) hade en rad inslag häromdagen om åtgärder för att hjälpa arbetslösa. Bland inslagen märktes två norska pensionärer i Andalusien som startat en verksamhet som först utbildar spanjorer i elementär norska och sedan hjälper dem att få arbete i Norge. Totalpris 80 euro. Verksamheten bedriver de hemma i vardagsrummet och eleverna föreföll entusistiska. Jag tror att man nämnde en norsk arbetslöshet på 2% och då finns ju onekligen bättre chanser än i Spanien med snart 26% arbetslöshet (ständigt stigande). En f d elev som fått arbete i Norge telefonintervjuades.

Spanienaktuellt tycker det är ett bra inititiativ som visar att även vi skandinaver i Spanien kan bidraga med lösningar om vi lägger manken till.

Gruvarbetarna går bärsärkagång

Kolgruvearbetare under nutida yrkesutövning

Kolgruvearbetarna från Asturias går bärsärkagång för att slå vakt om sina privilegier. Efter att ha slagit sönder sina hemtrakter, blockerat vägar och järnvägar med brinnande bildäck och barrikader, genomfört olagliga frihetsberövanden, skjutit med hemgjorda vapen, skadat många etc så är nu 80 man på marsch mot Madrid (vi får se om de orkar fram till fots eller om facket ordnar bussar) för att exportera våldet och vandalismen till andra trakter. Lyckligtvis har Madrid nu en resolut kvinna, Cristina Cifuentes, som centralregeringens främsta representant och därmed högst ansvarig för den nationella polisen där. Så våldsverkarna från norr får inte fria händer när de anländer till huvudstaden. En kontrast till de veckor när ”proteströrelsen” 15-M ockuperade Puerta del Sol i Madrid före och efter senaste valet. De förvandlade hela torget till ett centrum för politiska uteliggare och en veritabel soptunna, förstörde verksamheten för köpmännen i området, skrämde bort turisterna och bröt mot de flesta lagar som finns men socialistpartiet lät inte polisen göra sitt arbete för att inte tappa röster. Gissningsvis kommer nu 15-M ansluta sig när de 80 bärsärkarna anländer till Madrid. Ingen anledning är för liten för att ta tillfället att slå en polis på käften.

Kolgruvearbetare under idogt arbete

Bakgrunden till gruvstrejken med åtföljande bärsärkagång är att EU beslutat att medlemsländerna måste avsluta alla subventioner till näringen senast 2014. Zapateros socialistregering struntade i detta och fastställde på egen hand ett avvecklingspogram med slut 2018 istället. När nu den borgerliga regeringen måste genomföra besparingar för att landet inte skall gå under har man beslut skära ner subventionerna med 63% under 2012.

Vålsverkarna bryter loss vägräcken som sedan vrids över vägen vilket lett till svåra olyckor. Här med hemgjort raketgevär i strid med polis på andra sidan den brinnande barrikaden.

Detta har utlöst bärsärkarnas vrede. De ser förmodligen sina jobb och otroliga privilegier (inkl pension vid 44 års ålder) försvinna i förlängningen. Chefen för det stora gruvbolaget Hunosa gick ut och garanterade gruvarbetarna fortsatta jobb och löner. I stället för att möta detta med sympati möttes hon med hat och påhopp. Otack är väldens lön! Att garantera jobb och löner sågs som en fräck inblandning i konflikten. I Spanien är absolut allting politik. Socialistpartiet och fackföreningarna har givetvis ställt sig på gruvarbetarnas sida, av ren opportunism förstås; de hade ju själva en plan för borttagande av subventionerna och vet hur illa ute Spanien är.

Industriminister Juan Manuel Soria från Kanarieöarna, ”kanariefågel” som gruvarbetarna vill sätta i bur

”Gruvarbetarnas hustrur” (ingen har förstås avkrävt dem personbevis som visar om de verkligen är hustrur eller bara professionella demonstranter) genomförde häromdagen en demonstration inne i senate. Den högeligen illegala demonstrationen applåderas ivrigt och samfällt av den socialistiska och kommunistiska bänken. Man blir ledsen och arg! Till slut avisades de högljudda kvinnorna från senaten med milt våld.

Man får erkänna att en av kvinnornas slagord var riktigt fyndigt. ”El canario, a la jaula de la mina” (kanariefågeln till buren i gruvan). Kanariefågeln i sammanhanget är industriministern Soria som kommer från Las Palmas. Som bekant har kanariefågel hållits i burar i gruvor för att detektera metangas. Dör fågeln så är det fara å färde.

Kanariefågel som gasdetektor

Vad konflikten i Asturien ytterst handlar om är kolindustrins framtid. Spanskt kol är dyrt och av dålig kvalitet (lågt kaloriinnehåll och smutsigt). Därmed är det inte alls konkurrenskraftigt. Det är givetvis inte hållbart i längden att hålla igång en industri med statliga subventioner. Men det vill inte alla inse.

För en svensk är det lätt att dra paralleller till nedläggning av varvs- och stålindustri under 1960- och 1970-talen. (ringer Götaverken, Kockums och Stålverk 80 en klocka?)  Vad vi kan minnas var det inga bärsärkar som marscherade till Stockholm eller slog sönder sina hemstäder. Vänstern i Sverige accepterade att ett samhälle förändras över tiden. Ett flagrant svenskt exempel på motstånd mot förändringar var blysättarna som utraderades som yrkesgrupp när datoriserad ordbehandling introducerades. De genomförde många protester men vad vi minns inte våldsamma. Sekreteraryrket har nästan försvunnit, utan konvulsioner. En svensk yrkesgrupp som just nu går samma väg är aktiemäklarna som ersätts av datorer (”robotar”). Ett samhälle förändras och människor måste följa, det accepteras allmänt i Sverige. Men inte i Spanien.

Vi antar att kolgruvestrejken och bärsärkarnas framfört kommer att ebba ut. Annat var det 1934 när gruvarbetarna i Asturien var en del av ryggraden i revolutionen.

Las Palmas – kryssningsstaden

Majestätiska Independence of the Seas

Tyvärr är kryssningssäsongen definitivt slut i Las Palmas fram till hösten. Inte ett enda kryssningsfartyg inbokat så länge kalendern når (medio / slutet av juli). En stor skillnad mot högsäsongen under vintern när tre och till och med fyra enorma bjässar med vardera kanske 4 000 passagerare kan ligga förtöjda samtidigt.

Man saknar bjässarna som är ett välkommet inslag ”från stora världen” och som tillför Kanarieöarna enorma inkomster, allt viktigare för del lokala ekonomin.

Men Las Palmas vilar inte på lagrarna. Man planerar för att kunna ta emot 1 miljon kryssningspassagerare 2015 mot 620 000 idag. Vid Santa Catalina-kajen, som idag kan ta två till tre båtar samtidigt, skall man kunna ta emot fem! Arbetet med att bygga ut kajerna i området pågår. Man tillverkar enorma betongkasuner på okänd ort. Dessa bogseras sedan och förankras vid kajen. Därpå fyller man kasunerna med sten och sand så att de sjunker till botten. Så bygger man upp den nya kajen. Det går relativt snabbt.

Vad bygget kostar är oss inte bekant men vi antar att finansiering sker med EU-pengar. Så har varit fallet vid tidigare utbyggnader.

Många kryssningsbjässar har passerat revy de senaste åren. Världens tidigare näst största kryssningsfartyg, Independence of the Seas (http://en.wikipedia.org/wiki/MS_Independence_of_the_Seas), har i stort sett ”haft klippkort” till hamnen. Med sina 339 meter är hon en vidunderlig syn. Costa Concordia som lade sig på sidan utanför Italien med 32 omkomna hade nyligen gästat Las Palmas. Cunard-linjens underbart vackra fartyg har varit flitiga gäster. Queen Elizabeth 2 besökte Las Palmas på sin sista resa (för att läggas upp i Dubai) och hyllades med enorma festligheter. Queen Mary 2 tillhör också besökarna. Mindre kryssningsfartyg på väg till Antarktis är också återkommande gäster liksom fartyg på väg till Karibien för sommarsäsongen. När en kryssningsbjässe anländer för första gången så bjuder staden och hamnen på ett enormt skådespel. Båten ledsagas av flodsprutor ända sedan lotsen gått ombord. På kajen väntar orkestrar, borgmästare, minnesdiplom till kaptenen och all annan härlighet. Avfärd under färgsprakande fyrverkerier. TV på plats givetvis. Kort sagt, roliga inslag i Las Palmas-vardagen.

Kryssningsturisterna syns inte så väl i stadsvimlet. De ser ju ut som folk mest. Men de finns där. Jag minns en gång när amerikanska flottan besökte Barcelona med ett hangarfartyg med jagare och kryssare. Femtusen uniformerade sjömän sattes i land. Då insåg man hur oerhört mycket folk femtusen människor är i en stadskärna, mycket större än Las Palmas, och hur mycket de innebär för den lokala ekonomin. Besökarna fanns absolut överallt.

Nu väntar vi på nästa säsongs mistlurar från anlöpande kryssningsbjässar. Det blir som att återse gamla vänner.

Nu har körsbären anlänt!

”Picotas”, mums

Mörkröda söta härligheter kan vi nu köpa på marknaden för runt 3 euro (27 kronor) kilot. Underbart! Och de blir snart bra mycket billigare försäkrar äkta hälften! Efter ett tags boende på Kanarieöarna så har man nästan glömt när träden bär frukt i Sverige, men det är väl om 1 – 1,5 månader ungefär? Tills dess får vi anse oss lite priviligierade här nere, speciellt när vi läser att importerade körsbär brukar hamna på runt 100 kronor i det gamla hemlandet. Kanarieöarna är inte billigt men vissa priser är uthärdliga!

No hay dos sin tres

Xabi Alonsos underbara och avgörande nick mot Frankrike

Ingen som vistas i Spanien just nu kan ha undgått att höra sången ”No hay dos sin tres” som blivit kampsång för Spanien under fotbolls-EM.

”No hay dos sin tres” är ju ett vanligt uttryck i Spanien. I negativ mening betyder det ”en olycka kommer inte ensam” och i positiv ungefär ”framgång föder framgång”. Fritt översatt förstås. Bokstavligen betyder det ju ”det finns inte två utan tre”.

Spanienaktuellt vill gärna begripa vad som händer omkring oss och vi har funderat över titeln. Vilka framgångar är det som nu skall följas upp med en ny? Det tog ett tag att få fram en bra teori för oss som inte kan mycket om fotbollsresultat.

Spanien vann fotbolls-EM 2008 och fotbolls-VM 2010. Det är förstås dessa triumfer som nu skall följas upp! Och oddsen är ju inte dåliga när man nu nått semifinal. Det lutar mot en final mellan Spanien och Tyskland, en upprepning av 2008.

Sverige får väl sjunga ”no hay ni uno” (det finns inte en enda) efter att ånyo ha gått lottlösa genom turneringen. Sverige slog Frankrike vilket spanjorerna inte gillade. Det ledde till att de själva tvingades möta fransmännen som de ALDRIG NÅGONSIN hade slagit. Men idag var det dags och vi gratulerar! Fotbollsfirandet blandade sig med ett högljutt midsommarfirande. Det är skönt att få glömma krisen ibland.

Kanarieöarna i terrorismens fotspår

Terroristen Antonio Cubillos flagga

Det regeringsbärande partiet på Kanarieöarna sedan 1993, Coalición Canaria, går i terrorismens fotspår. Partiet är nationalistiskt, definierar Kanarieöarna som nation etc. Men man undviker termen självständighet. Med det nya raffinerade politiska fikonspråket kan man uttrycka allt med tjusiga omskrivningar.  Man talar om självstyre, historisk enhet etc. Det gör att samma text kan användas som bevis för den goda viljan både inför anhängare och kritiska granskare.

Terroristen Antonio Cubillo

Men ibland är symbolfrågor viktiga. Hur skulle Sverige reagera om Moderaterna plötsligt lanserade hakkorset (svastikan) som partisymbol? Hakkorset är ju inget nazistiskt påfund utan har använts av alla kulturer sedan mycket långt tillbaka. Men visst skulle reaktionen  i Sverige bli våldsam? Nu tycks Coalición Canaria på allvar lansera den blå-gul-vita stjärnan med 7 gröna stjärnor. Vad är så stötande med den? Den skapades av den kommunistiske kanariske advokaten Antonio Cubillo i Algeriet där han hade sökt asyl. 1964 grundade han terroristorganisatioen MPAIAC tillsammans med bl a karriärbrottslingen  Ángel Cabrera. Gruppen utförde mer än 200 bombåd. Avsikten var enligt gruppen aldrig att döda men att placera ut bomber innebär förstås alltid enorma risker.

Los Rodeos, Norra Tenerife 1977-03-27

Ett av bombdåden utfördes i passagerarterminalen på Las Palmas flygplats 1977-03-27. Bomben följdes av ett bombhot. Flygplatsen stängdes temporärt. Ett Panam-flyg från New York och ett KLM-flyg från Amsterdam som var på ingång fick omdirigeras till flygplatsen Los Rodeos på Tenerife, då en liten dåligt utrustad flygplats som låg i tät dimma och som bland annat saknade markradar, tillsammans med många andra plan. På Los Rodeos skulle de vänta tills Las Palmas öppnade igen.

Efter diverse förvecklingar, missförstånd, tidsnöd och pilotfel så drog KLM-planet utan tillstånd på full gas för att lyfta och rammade Panam-planet som befann sig på samma startbana i dimman. Världshistoriens dittills och hittills svåraste flygolycka var ett faktum. Hela 583 människor omkom och de få överlevande blev mestadels svårt skadade när de två jumbojet-planen kolliderade. Vad vi kan minnas omkom inga svenskar. Idag är säkerheten givetvis en helt annan. Med markradar kan flygledarna se planen på marken även när dimman ligger tät.

Indirekt var terroristorganisationen MPAIAC skyldig till det inträffade och det är en skuld och ett eftermäle som Antonio Cubillo, som fortfarande lever, som nu bor i Santa Cruz, får leva med resten av sitt liv.

MPAIAC infiltrerades av den spanska säkerhetstjänsten under den legendariske och ökände Roberto Conesa. Cubillo knivhöggs svårt av ett par spanska lönnmördare, hyrda av den spanska staten. Han överlevde men skadades svårt och måste än idag gå med kryckor. Senare tvingades Spanien betala skadestånd till den gamle terroristen för knivdådet. 1986 återvände Cubillo till Spanien och lämnade terrorismen bakom sig.

Kort sagt: det är alltså terroristgruppen som indirekt låg bakom världshistoriens värsta flygolycka som skapat den flagga regeringspartiet på allvar vill lansera. Ideologin kommer på köpet, med flaggan. Det hela är mycket svårsmält för oss som fortfarande har hela detta fruktansvärda skeende i färskt minne.