Nazihäxan som spyr Spanienhat


Carme Forcadell är en äcklig motbjudande nazihäxa, ordförande i det katalanska s k parlamentet, d v s det väloljade brottssyndikat som sätter en ära i att bryta mot spansk författning och spanska lagar och förtrycka den katalanska befolkningen. Den här motbjudande hånleende kärringen, som stinker av sjuk megalomani känner sig uppenbarligen väldigt trygg än så länge när hon provocerar och skriker ut sitt hat och sin trots och sina sjuka fantasier.

Vi har sett dessa hånleende självsäkra brottslingar förr. De hette Hitler, Himmler, Göbbels, Göring, Eva Braun, Ilse Koch och mycket annat. Och en gång stelnade deras hånflin för evigt när de avrättades eller begick självmord. Sanningen och rättvisan hinner ifatt de flesta.

Vi undrar om Forcadell kommer att låta lika triumferande efter 20 år i ett spanskt fängelse, civilt eller militärt, när hon till sist en dag arresterats och dömts och förpassats dit hon hör, en kal cell. Ledande tyska nazister hängdes i snaror fastsatta i köttkrokar efter andra världskriget. Det är vad dessa katalanska galningar som under lång tid utmanar och trakasserar ett helt folk egentligen förtjänar.

Att följa de här brottslingarnas framfart är som att se en repris på de tyska brunskjortornas göranden och låtanden på 30-talet. Man blir tokig vid åsynen.

Vi kan bara beundra spanjorernas återhållsamhet visavi dessa vidriga monster. Vi skulle ha mycket svårt att avhålla oss från fysiskt våld om vi på plats konfronterades med dessa galningar.

Läsarna må ursäkta att dessa rader avfattats i affekt. Det finns gränser för vad man tål.

PS. Som en service till nyfikna katalaner klipper vi en automatöversättning till katalanska som säkert är behäftad med många fel:

Carme Forcadell és una bruixa repugnant nazi, president del Parlament català anomenat, és a dir, els sindicats del crim bé oliats que s’enorgulleixen de trencar la Constitució espanyola i les lleis espanyoles i oprimeixen la població català. Aquest marieta ganyota desagradable, que fa pudor a la megalomania malalta, òbviament, se sent molt segur, pel que ella provoca i cridar el seu odi i la seva rancúnia i les seves fantasies malaltes.

Hem vist aquests burlen criminals confiança abans. Van cridar a Hitler, Himmler, Goebbels, Goering, Eva Braun, Ilse Koch, i més. I un cop solidificat seves burles per sempre quan van ser executats o es van suïcidar. La veritat i la justícia es posa al dia amb la majoria.

Ens preguntem si Forcadell sonarà el triomf després de 20 anys en una presó espanyola, civil o militar, quan ella per fi un dia detingut i condemnat i deportat a on pertany, una cel·la nua. Liderant nazis alemanys penjats a forques units als ganxos de carn després de la Segona Guerra Mundial. Això és el que aquests maníacs catalans que tenen molt repte i assetgen a tot un poble realment es mereixen.

Seguiu el progrés d’aquests criminals ”és com veure una repetició dels camises brunes obres alemanyes en els anys 30. Vostè aconsegueix enutjat a la vista.

Només podem admirar la moderació espanyols cap a ells monstres vils. Estaríem molt difícil que s’abstinguin de la violència física si estem en el lloc s’enfronten a aquests llunàtics.

Els lectors senten llàstima que aquestes línies es dibuixen en afectin. Hi ha límits al que pot tolerar.

Hur mår socialistpartiet?

PSOE, det spanska socialistpartiet, har haft regeringsansvaret under långa perioder i Spanien.

Felipe González 1982

Felipe González 1982

Under Felipe González tidiga ledning efter valet 1982 så lades grunden för en modern europeisk stat. Socialistpartiet hade många briljanta, välutbildade politiker, utmärkta ministrar och retoriker. Och en del ruttna äpplen förstås.

Den ekonomiska politiken var PSOE:s akilleshäl. Man trampade på i sina marxistiska fotspår trots att man officiellt övergav marxismen på partikongressen 1979. Med misskött ekonomisk politik steg arbetslösheten till allt högre siffror. Under González långa regeringsinnehav steg arbetslösheten från 2 till 4 miljoner. Det värsta var hopplösheten. Regeringen var oförmögen att stimulera marknader. Istället gjorde man allt för att skrämma företagarna från att avskeda. Vilket gjorde att man inte nyanställde. En förfärlig mörk tid som slutade först 1996, 2 år efter en annan långliggare, Kim Il Sungs, död.

2004 pekade opinionsundersökningarna på en seger för den nye PP-ledaren Mariano Rajoy. Men terrorister ville annorledes och efter massmordet i Madrid så vann PSOE knappt.

José Luis Rodríguez Zapatero

José Luis Rodríguez Zapatero 2004

Den nye PSOE-ledaren, José Luis Rodríguez Zapatero, visade sig snart vara en socialist av det gamla snittet. Genomideologiserad och bitter. Hans företrädare i PP hade lyckats sänka arbetslösheten från González 4 till 2 miljoner. Spaniens ekonomi gick som tåget i hägn av en osund byggboom. Gemene man ägnade sig åt fastighetsspekulation. Fastigheter ansågs aldrig kunna falla i värde och köptes som pensionsförsäkringar.

Zapatero var en ekonomisk analfabet och naturligtvis oförmögen att hejda galenskapen på fastighetsmarknaden. Sedan kom krisen 2007, 2008 och slog ut Spanien alldeles. Zapatero förnekade krisen och kallade alla som pratade om kris för antipatrioter. Antisovjetisk verksamhet hette det i Sovjetunionen.

Zapatero visade sig helt enkel vara en lättviktig och genomkorkad karl och blev till slut en ren driftkucku. Som regeringsledare var har en katastrof. Medan González omgett sig med många briljanta akademiker så såg Zapatero till att ingen i hans närhet skulle ha större lyskraft än han själv. D v s ingen alls. Varför han plockade in en rad tokstollar utan relevant bildning eller erfarenhet som ministrar. Ett dårhus. Regeringens politik blev därefter. Zapatero som ärvt en arbetslöshet på 2 miljoner lämnade densamma på nästan 6 miljoner.

Zapatero sålde ut Baskien till ETA. Tidigare illegala partier som var ETA:s politiska grenar legaliserades. Han underblåste upproret i Katalonien och lovade att skriva på vad helst det katalanska parlamentet skickade honom vad gäller ny katalansk författning. För Zapatero var inte Spanien en odelbar nation som författningen föreskriver utan något ”diskuterbart och diskuterat”. Kort sagt en landsförrädare av stora mått och ingen försvarare av det spanska rättssamhället.

Kort sagt:

  • González var en man med moralisk resning men en ekonomisk katastrof
  • Zapatero var en usel förrädare och lögnare och en total ekonomisk katastrof

Därmed har vi tecknat en bakgrund för att försöka begripa vad PSOE:s nya ledare står för.

Efter Zapatero tidigarelagda avgång så fortsatte de interna stridigheterna inom PSOE. Striden stod framförallt mellan den gamle Rubalcaba, inrikesminister involverad i några av de värsta smutsigheterna i PSOE:s historia, och Carme Chacón, katalansk separatistkramare som blev försvarsminister under Zapatero eftersom hennes 7-månaders havandeskap gjorde sig bra på feministiska pressfoton. Rubalcaba avgick med segern men förlorade valet 2011.

Pedro Sánchez

Pedro Sánchez

Pedro Sánchez

År 2014 tillträdde en ny ledare för det sargade socialistpartiet som i valet 2011 tappat 38% av sina väljare efter katastrofåren med Zapatero. Många hade säkert höga förväntningar på den unge partiledaren. I katastrofvalet 2011 fick partiet 28,7%. I opinionsundersökningar nu på hösten ligger PSOE på runt 20%. Raset har alltså fortsatt under Pedro Sánchez trots att oppositionspartier brukar gå uppåt.

Vad har hänt? PSOE har blött mycket svårt både till Ciudadanos och Podemos. Ciudadanos är ett socialdemokratiskt parti liksom PSOE men har en mycket tydlig prospansk profil. D v s man försvarar författningen. Podemos är ett marxistiskt avgrundsparti som numera stadigt sjunker i opinionsundersökningarna.

Pedro Sánchez är den typiske politiske broilern som arbetat som politiker i hela sitt vuxna liv. Vi upplever honom som besvärande lättviktig. Man upplever honom som en vindflöjel och plattitydgenerator. Vi har aldrig någonsin hört ett tankeväckande resonemang eller genuint tonfall från hans mun. Han tillhör den nya tidens politiker som tycks sakna bärande idéer. Allt gäller att hitta på i sak meningslösa trollformler som skall göra sig i media och på valaffischer.

Pedros mantra

Pedro sade sig, vad kan jag slänga ur mig, som ligger i tiden men som ingen jävel begriper? Och någon kom upp med svaret: kräv en förändrad författning och omvandling av Spanien till en federal stat!

Men problemet är att Sánchez vägrar berätta i vilka avseenden man skall förändra konstitutionen.

Och vad beträffar federalism: Sánchez låtsas att detta skall vara lösningen på det katalanska problemet. Problemet är att ingen, ens upprorsmakarna, delar den uppfattningen. Kuppstyret vill ju inte gå ihop med Spanien utan precis tvärtom fjärma sig. Men det har inte Sánchez fattat. Lycka till med att debattera mot Ciudadanos under den kommande valrörelsen. Rivera kommer att göra slarvsylta av Sánchez.

För att federalisera stater så måste ju dessa först vara självständiga. Vad Sánchez alltså föreslår de facto är att splittra Spanien i 17 självständiga stater utanför EU, FN, Schengen och alla alla internationella organ och hoppas på att de sedan vill fogas samman igen. Det är så sinnessvagt att man häpnar. Sánchez, liksom Zapatero på sin tid, drivs av vad man på spanska skule kalla ocurrencias, alltså infall eller nycker. Vi vet inte om de går hos samma psykiater.

Om nu någon i PSOE hoppades på att Sáchez skulle ena det sargade PSOE så har de förmodligen numera insett hur fel de hade.

Madrid

Låt oss börja med Madrid. Inför regional- och kommunalvalen vägrade Sánchez att godta den kandidat Madrid-medlemmarna valt, Tomas Gómez. Han kastades helt sonika ut. Så fungerar den omtalade partidemokratin i PSOE numera. Tidigare existerade verkligen den demokratin till skillnad mot i PP. Tomás Gómez kastades ut och efterträdaren Ángel Gabilondo gjorde ett katastrofval. Senare slängde PSOE ut Madrid-PSOE:s ganska populäre talesman, Atonio Miguel Carmona. Upplösningen i PSOE Madrid, landets viktigaste PSOE-avdelning, tycks vara total.

Susana Díaz

Susana Díaz

Susana Díaz, kommande landsmorsa?

Susana Diaz, en partibroiler som skickligt manövrerat sig fram till posten som regeringschef i Andalusien efter att företrädarna tvingats ut i kylan efter inblandning i de enorma svindlerierna i Andalusien, tycks vara en svuren motståndare till Pedro Sánchez. Må han bäva ty Susana Díaz är en formidabel motståndare. Och hon har sedan länge ögonen på partiledarposten nationellt. Eftersom Sánchez kommer att göra ett katastrofval så kommer han kort efter valet att åka ut i en extraordinär partikongress, det törs vi nästan lova. Och då kan Susana programenligt krönas. Hon har ingen reell motståndare. Vi välkomnar om Susana Díaz blir ledare för PSOE. Hon är orädd och betonar i frågan om Katalonien att man följer lagen. Inget federationspladder där inte! Spanien behöver olika politiska alternativ men de måste vara seriösa. Pedro Sánchez kan näppeligen formulera ett sådant alternativ.

PSOE i Katalonien

Vi vill inte öda mycken tid åt PSOE:s katalanska del, PSC. Faktum är att partiet tycks gå mot sin totala undergång. Utan en fast politik och med djupa inre splittringar är man oförmögna att attrahera väljare och går stadig kräftgång. 1999 hade man 39% av rösterna. Senast hade man 12%. Man har anammat Sánchez pladder om federalism som inte tilltalar någon. Och därmed gjort sig irrelevanta.

Slutsats?

PSOE förblir inom överskådlig framtid ett irrelevant parti. Under Susana Díaz kommande ledning kan man förmodligen hoppas på att förbättra sin ställning marginellt. Frågan är om de medlemmar som gått över till Podemos någonsin återkommer. Det är tveksamt. Díaz är Spanienvänlig, religiös, anhängare av tjurfäktning m m. Knappast ett lockbete för vänsterextrem ungdom. Men en trygg modersfigur för äldre socialister som ogillar revolutioner.

Valet i december kommer att vinnas av PP med Ciudadanos hack i häl. Vänstern är chanslös. Det är en bra utgång, Speciellt om Rivera tilltvingar sig posten som regeringschef och Rajoy avpolleteras (och gärna landsförvisas 🙂 – dock ej till Kanarieöarna där vi bor ). Men först skall vi klara oss fram till december utan ett militärt ingripande. Det är inte så säkert att det lyckas.

Ödesdagar för prinsessan Cristina

Prinsessan Cristina

Prinsessan Cristina

2016-01-11 inleds rättegången mot den spanska prinsessan Cristina, syster till Spaniens nuvarande kung Felipe.

Hon ställs inför rätta misstänkt enbart för två skattebrott, år 2007 och 2008. Vi skriver enbart ty fler åtalspunkter hade varit tänkbara.

Den som följt vad vi skrivit i saken har märkt att vi hela trott att det var just skattebrotten som var den svaga punkten i hennes försvar. Och lättast att bevisa för den som anklagar.

Det märkliga i hela detta är att varken offentlig åklagare eller skatteverket deltar i åtalet mot prinsessan. Det gör enbart organisationen Manos Limpias som blivit Spaniens samvete i deta bottenlösa träsket av korruption där regering och administration smiter från sina skyldigheter.

Första rättegångsdagen blir dramatisk. Ty då kommer prinsessans advokat att begära att åtalet läggs ner med hänvisning till la doctrina Botín. Den går i korthet ut på att ett brott mot det allmänna inte kan drivas enbart av enskild part utan kräver att åklagaren biträder åtalet. Praxis efter ett nedlagt åtal mot bankdirektören Botín. Frågan är hur lång tid domstolen behöver för att fundera över prinsessans begäran. Och om processen kan rulla igång mot övriga åtalade där åklagaren biträder åtalen.

Varför biträder inte åklagaren åtalet mot prinsessan? Vi vet inte. Måhända grundar det sig på att man anser att doctrina Botín är tillämpbar, måhända på hemliga överenskommelser mellan staten och kungahuset. Det lär historikerna få bita i om något halvsekel.

Tillämpas doctrina Botín så slipper Cristina vidare kontakt med rättvisan i denna sak. Vilket vore en skänk från ovan för kungahuset. Men tjuvstämpeln bland folk i gemen lär hon aldrig bli av med. Och hennes man går en synnerligen osäker framtid till mötes. Manos Limpias kräver för honom 26½ års fängelse.

Cecilia cashar äntligen in på Ecce Homo

”Vandalen” Cecilia Giménez

Minns Ni historien kring den vandaliserade kyrkmålningen Ecce Homo som vi uppmärksammade när det begav sig?

Vi skrev i september 2012: Det är inte mer än rätt att stackars fattiga Cecilia får ta del av frukterna av sitt konstnärliga arbete.

Och nu läser vi med tillfredställelse att det gått precis så.

”Vandalen”, en stackars fattig gammal änka vid namn Cecilia Giménez med en sjuk son, och som hade de allra bästa avsikter och agerade med prästens godkännande men kanske inte hade någon lysande konstnärlig talang. Hon gav upphov till ett otroligt fenomen och satte hemorten på världskartan varför pengarna strömmar in till den stiftelse som äger kyrkan. Och driftiga krafter har sett till att utnyttja situationen med allehanda krims-krams, s k merchandising.

Man planerar nu att öppna en permanent utställning kring Ecce Homo-fenomenet i resterna av Sveriges paviljong från världsutställningen i Sevilla som någon lägligt köpt in.

51% av överskottet kommer att gå till en stiftelsen som driver ett ålderdomshem och 49% till gamla fattiga Ceciliaoch därmed även till hennes sjuke son. Vi får hoppas det verkligen blir ett överskott!

En detalj som glädjer oss är att efterlevande till amatörkonstnären som målade ursprungsverket är involverade i hela projektet och att alltså gammalt groll är bilagt.

Källa: http://www.heraldo.es/noticias/aragon/zaragoza_provincia/2015/08/18/la_restauracion_del_eccehomo_tendra_centro_interpretacion_borja_454334_1101025.html

Nu väntar vi bara på att den argentinske påven inleder processen för att helgonförklara Cecilia! Santa Cecilia är upptaget, musikens helgon 🙂

Märkligt försvinnande

Super Puma från 802 skvadronen, Gando, Las Palmas

Senaste veckan har Spanien upplevt ett mycket, mycket märkligt försvinnande. En spansk helikopter, Super Puma, försvann i Atlanten under flygning från Afrika till Spanienaktuellts hemmaö, Gran Canaria.

Tydligen flög helikoptern utan påslagen transponder utanför markradarns räckvidd så ingen visste vart den hade tagit vägen.

Knappt hade helikoptern dock hunnit försvinna förrän försvarsministeriet meddelade de anhöriga till de tre unga männen ombord att de räddats och befann sig på en marockansk fiskebåt nu på väg mot hamn i det f d Spanska Marocko, alltså det område som Marocko ockuperade när Franco var döende.

De anhöriga ville naturligtvis kontakta de räddade – alla fiskebåtar har ju radio – men bereddes ingen möjlighet. Mystiken växte. Ingen fiskebåt dök upp. Till slut tvingades försvarsministeriet konstatera att man inte kunde bekräfta att de anhöriga räddats.

Ministeriet hade byggt sitt glädjebudskap till de anhöriga på ett fax från marockanska militära myndigheter. Varifrån marockanerna fick uppgifterna har aldrig offentligt klarlagts.

Spanska försvaret drog igång ett eftersök. En holländsk fiskebåt meddelade att man sett helikoptern nödlanda i havet. Man hade närmat sig helikoptern, som flöt, tittat in, men inte sett en skymt av besättningen. Nu tätnade verkligen mystiken? Hade man nödlandat och kidnappats? Det finns uppgifter – eller rykten – om att en F-18 från Gando, få minuters flygväg bort från olycksplatsen hann fotografera helikoptern medan den flöt.

Förmodligen tack vare den holländska fiskebåten men kanske också via flygobservation eller någon automatiskt boj med satellitsändare fick man nu i alla fall en position att arbeta med. Fartyg svepte en stor zon med sonar för att hitta vraket. Dessbättre är vattnen mycket grunda, bara 40 m djupt. Vädret var dock dåligt.

För några dagar sedan hittade man vraket. Och några dagar senare gick man ner med 20 dykare. De kunde berätta att men sett liken efter de tre besättningsmännen. Två av tre lik är bärgade i skrivande stund. Vraket skall också bärgas.

Till saken hör att en av besättningsmännen var ende överlevande i en annan olycka med Super Puma för bara något år sedan.

Obduktionen av de avlidna och haveriutredningen blir nu av avgörande betydelse. Varför omkom man om man lyckats nödlanda så väl att helikoptern var strukturellt intakt?! En nödlandning kräver en alert pilot.

En lång serie otroliga omständigheter gjorde att de anhöriga måste gått igenom en veritabel tortyr. Upplösningen var tragisk men det är ändå skönt att de omkomna hittats och kan begravas av de sina.

Varför flyger militärflyg med avslagna transpondrar under fredstid? Det kan man fråga sig. Vi antar att det är en säkerhetsåtgärd. Man vet aldrig vad terrorister (som det finns gott om i Västra Afrika) kan ta sig till.

Sorglig historia. Descansen en paz.

Apropå köttlarmet

Världshälsoorganisationen har gått ut med ett larm gällande faran att äta för mycket berett kött.

En spansk kommentar – på spanska:

La alarma por la carne procesada no afecta a España porque aquí los chorizos no están procesados.

Gapskrattade Du? Om inte, scrolla ner en bit på sidan!










































Det skrivna kan översättas på två sätt. Det ena att larmet inte gäller Spanien ty här säljes inte beredda korvar. Och det andra, att larmet inte gäller Spanien ty här är tjuvarna inte åtalade.

Procesar betyder alltså processa, oavsett om det gäller t ex mat eller brottslingar. Och chorizo betyder förutom en slags korv även tjuv. Och i dagens genomkorrupta Spanien väcker kommentaren en osviklig och omedelbar munterhet.

Förrädaren Rajoy störtar Spanien i fördärvet

Först

Det här inlägget är skrivet i djupaste förtvivlan över tillståndet i Spanien. De som följt bloggen vet att vi inte är politiskt partiska. Vi tar oss friheten att kritisera envar som bidrar till Spaniens förfall.

Nutid

Spanien genomgår dessa dagar ett ödesmättat skeende. Upproret i Katalonien närmar sig planenligt fullbordan. Ett land vars territorium definierades redan under romartiden på 200-talet och blev ett enat självständigt land 1496, befinner sig i upplösning på grund av en erbarmelig statsledning. Det går inte att överskatta den extrema akuta fara som Spanien just nu befinner sig i.

Många har hårda ord att säga om upprorsledaren Artur Mas i den spanska regionen Katalonien. Vi också. Men till och med den blinde måste nu inse vem den ytterste förrädaren är. Mariano Rajoy tillsattes genom fria val och fick ansvaret att försvara landet och dess konstitution, vilket även ingick i den ed han fick svära för att tillträda ämbetet.

Är Rajoy galen?

Rajoy har satt sig över konstitutionen, underlåtit att försvara lag och ordning och därmed utsatt landet för en extrem fara, och torde definitionsmässigt vara en kriminell landsförrädare.

Frågan är om Rajoy är galen, sjuk, drogmissbrukare eller en ohjälplig idiot. Eller är han så lat och fotbollstokig (erkänt) att han inte orkar med jobbet?

Rajoy hade en gång en briljant akademisk karriär så han borde en gång i tiden haft mycket god ordning på sina neuroner. Vad har hänt? Varför är karln totalt oförmögen att regera? Det är obehagligt och kan upplevas mycket stötande att spekulera i sjukdomstillstånd när man inte har ett enda litet bevis. Men vi kan inte underlåta att dra paralleller till den forne regeringschefen Adolfo Súarez (som var regeringschef under statskuppen 1981). Han ”tappade gnistan” under sina sena regeringsår och uppträdde tidvis bisarrt. Med tiden utvecklade han en mycket svår Alzheimer och lämnade jordelivet utan att veta att han en gång varit spansk regeringschef. Detta sagt av hans egen son direkt till tidningen El Mundo, inte genom snaskiga läckor. I efterhand har man spekulerat i att hans sjukdom började medan han innehade makten.

Vi lämnar personligen öppet för att Rajoy i en framtid visar sig lida av denna svåra sjukdom. Hans agerande är så totalt bisarrt att man tyvärr tvingas spekulera med även hemska orsaker. Observera att vi inte tar lätt på den satans sjukdomen Alzheimer, men det är just parallellen till Adolfo Suárez som är slående.

I sammanhanget kan man minnas Ronald Reagan, president med makt att fälla atombomber. 1984 när han testade en mikrofon tillkännagav han på låtsas att han just beordrat fällning av atombomber över Sovjetunionen, ett mycket märkligt skämt för en president. 1989 lämnade han makten. 1994 tillkännagav han själv att han led av Alzheimer. Han sågs aldrig mer offentligt vad vi kan minnas. Tanken svindlar, i vilket skick var han verkligen då 1984?!

När en människa inte längre uppträder rationellt så faller ansvaret tungt på omgivningen. Man måste med alla medel avskiljas från makten innan det går väldigt illa. Det hände med Suárez som politiskt övergavs av alla i början på 80-talet. Men kamarillan runt Rajoy är nästan till 100% lojala med sin förrädarboss. Det är ömkligt. De vi kan minnas har klivit av är Mayor Oreja, Ortega Lara, María San Gil, Santiago Abascal, Regina Otaola och Alejo Vidal-Quadras. Rakryggade och beundransvärda personer, mest basker. Men hade populära Madrid-politiker som Esperanza Aguirre och Cristina Cifuentes lämnat med buller och bång så hade det kanske fått en viss effekt. Idag omges Rajoy av ett antal ryggkliare som sätter sin egen position framför Spaniens bästa.

Med rysande obehag ser man paralleller till den kamarilla som omgav diktatorn Francisco Franco de senare åren. I central ställning stod el ”yernísimo”, svärsonen och kirurgen Cristóbal Martínez Bordiú.

Sannspådda

År 2012, för 3½ år sedan, skrev vi på denna blogg:

Finns Spanien kvar år 2015?

Ja, kommer landet att finnas kvar i den form vi känner det idag?

Jag tror det är mycket tveksamt. De nationalistiska strävandena i främst Baskien och Katalonien kommer förr eller senare att utmynna i illegala folkomröstningar om självständighet. Kanske även i Galicien.

Tyvärr blev vi ju synnerligen sannspådda! Även om vi missade på 52 dagar. Den första illegala folkomröstningen hölls inte 2015 utan den 9:e november 2014. Trots att Rajoy ”garanterat” att ingen folkomröstning skulle tillåtas. Och sedan har det rullat på enligt upprorsledarnas numera mycket offentliga plan.

Varför är Rajoys passivitet farlig?

De flesta skulle här börja en uppräkning av allt ekonomiskt elände som skulle drabba katalanerna om den kriminella katalanska juntan tilläts bryta loss de katalanska provinserna ur Spanien. Vi tror fortfarande att en utbrytning är omöjlig och därför vill vi ange som den största faran att de katalanska provinserna kommer att invaderas militärt. Med all det lidande och med den blodsspillan det innebär. De militära styrkorna tar förmodligen sina konstitutionella skyldigheter på allvar till skillnad mot Rajoy.

Vi tror att civilgardet varken har vapen, fordon eller manskap att genomföra en ockupation av Katalonien. Därför bör det i slutändan bli armén som tvingas ingripa därtill tvingad av den spanska författningen som är mycket klar över att det är försvarsmaktens uppgift att garantera landets integritet. Förhoppningsvis försöker försvarsmakten att skydda sin personal i maximal omfattning och därför måste man använda mycken pansar under en sådan operation. Eftersom den här illegala processen i de katalanska provinserna tillåtits under så lång tid så lär en ockupation mötas av folkhopar av hjärntvättade, upphetsade och oskyddade människor. Risken är uppenbar för ett blodbad.

Armén har ingalunda obegränsade resurser varför man måste slå till med maximal effektivitet för att slå ner upproret mycket snabbt och arrestera alla upprorsmakare och snarast återställa lugn, lag och ordning.

Varför är det så kontroversiellt att låta katalanerna välja sin egen framtid?

Det är väl en vacker tanke? Rösträtt och demokrati, vem kan ha något emot det? Fast det är inte riktigt så enkelt.

1978 efter en lång diktatur enades landet om en författning som skulle styra landets vidare öden i framtiden. I författningen framgår hur folkviljan skall kanaliseras och där framgår också att landet är odelbart. För denna författning, där varje ord är vägt på guldvåg, utarbetad under en lång och mödosam nationell dialog, röstade hela det spanska folket. Antagandet av konstitutionen var en folkfest.

Förresten, angående ett lands odelbarhet så torde det vara något som står i nära nog alla – om inte alla – författningar. Vi har inte studerat frågan men drar oss till minnes USA:s Pledge of Allegiance:  I pledge allegiance to my Flag and the Republic for which it stands, one nation, indivisible, with liberty and justice for all.

Vad kuppmakarna i Barcelona nu vill är att Spanien skall bortse från sin författning. Man gick till slut till det spanska parlamentet och bad om en ändring av konstitutionen för att tillåta en folkomröstning i frågan. Om man hade haft bärkraftiga argument hade man fått ja. Men man fick nej och därmed är frågan avgjord. Spanska folket genom sina folkvalda har talat.

Tankeexperiment

Är det självklart att innevånarna i en region skall ha rätten att bryta sig ur det land den tillhör? Låt oss leka med följande tanke.

Putin är intresserad av att få tillgång till Gotland för att skydda sin gasledning, strypa eltillförseln till Baltikum, styrka sin västliga militära flank och ta ett fast grepp över Östersjön. Ryska stridskrafter på Gotland får långt kortare avstånd till bl a NATO:s baser i Danmark och Norge.

Så, Putin skriver till alla vuxna gotlänningar (de är ju inte så jättemånga) att de får 5 miljoner kronor var om de förklarar sig självständiga och upplåter baser till Ryssland under t ex 50 år. 5 mille! Oj, de kan vi verkligen behöva! Man förklarar sig självständiga och släpper in ryssarna. Kanske får man t o m utlovade pengar. Exemplet må låta orealistiskt men i Argentina har köp av Falklandsöarna ansetts som en utväg.

Skall folk i en landsända ha den här möjligheten?! Uppenbarligen tycker ”vänsterpartiet” (kommunistpartiet) och miljöpartiet i Sverige det att döma av innehåll på nätet. Miljöpartiet är som Ni vet partiet vars ledare Åsa Romson är ”vice statsminister” – på låtsas förstås ty Sverige har ju ingen vice statsminister på riktigt.

Vad svenskar i allmänhet nog inte förstår – och nog inte alla spanjorer heller – är att det som nu står på spel är inte Kataloniens framtid. Det är Spaniens. Skulle kuppen i Barcelona lyckas så skulle Spanien inte existera efter något år. Alla 17 regionerna skulle följa efter. Baskerna har redan nu annonserat att de är på gång. Navarra lär följa strax efter. Liksom Galicien, Kanarieöarna, Valencia och Mallorca. Överallt där det nationalistiska giftet injicerats. En spansk regering torde ha ett gigantiskt ansvar för att den spanska staten inte sprängs i småbitar.

Det katalanska kuppstyret är ingen demokrati

I de katalanska provinserna är det spanska språket kraftigt förtryckt. Vi drar oss till minnes när Estland och Lettland sökte inträde i EU. Hur deras språklagar synades med lupp. Här gällde det att skydda inflyttade ryssars rättigheter, trots att de var ofta var första eller andra generationer ockupanter och deras anhöriga. Med nuvarande språklagar skulle Katalonien inte se vestibulen på EU.

Det råder ingen informationsfrihet (misshagliga radio- och TV-stationer förbjuds helt enkelt). Det är förenat med kroppslig fara att offentligt visa avvikande åsikter. Under sådana förhållanden går det givetvis inte att bedriva opinionsbildning inför en folkomröstning. Den katalanska ungdomen är att jämföra med den nordkoreanska. De har under hela sin levnad levt under en totalitär regionsregering som oblygt förfalskar nutidsfakta och historien i media och läromedel och hetsar innevånarna mot övriga Spanien. Att tolka folkviljan i en sådan region är en grannlaga uppgift.

Vad borde Rajoy gjort?

Låt oss slå fast att Rajoy är den senaste i raden av försumliga ledare. Problemet grundlades redan 1978 när man utarbetade konstitutionen. För att nå bredast möjliga enighet så gav man nationalistiska krafter ett oproportionerligt inflytande. Och sedan 1978 har nationalister ute i regionerna kunnat schackra om röster i det centrala parlamentet. Både PP och PSOE har ägna sig åt att köpa röster från katalaner, basker och kanarier bland andra. Istället för att ändra valsystemet och frånta regionerna deras enorma överrepresentation.

Tilläggas bör att många röster varnade för vad som komma skulle redan då, 1978. Bl a röstade PP:s legendariske ledare Aznar emot författningen då den talar om flera nationer inom staten. Det finns bara en nation menade Aznar och det hedrar honom.

Men tillbaka till Rajoy. Han är inte regeringschef för en demokrati utan för ett totalitärt land. Vilket innebär att han innehar den totala makten. Lite om Spaniens demokratiska underskott.

Eftersom Rajoy behärskar den lagstiftande, exekutiva och dömande makten så har han alla maktmedel till sitt förfogande. Man måste hålla det i minnet. Rajoy kan aldrig som en svensk statsminister ursäkta sig med att han vill undvika ministerstyre. Begreppet förekommer inte i Spanien. Tvärtom, utövar man ministerstyre är man dådkraftig. Därför befinner sig t ex försvarsministern just nu utanför Kanarieöarna och ”leder” en insats för att hitta besättningen på en helikopter som landat i havet. I Sverige skulle han hamna inför konstitutionsutskottet.

Så, vad har Rajoy underlåtit att göra? När den illegala folkomröstningen genomfördes 2014 så borde i första hand polisen, civilgardet och åklagare ingripit och arresterat ansvariga, inkl påträffade valförättare. Eftersom de inte hade vett att göra det så skulle naturligtvis Rajoy beordrat dem (som sagt, inget problem med ministerstyre). Hade han verkligen velat undvika ministerstyre så skulle han bytt ut de försumliga, från inrikesminister och neråt på tillämplig ansvarsnivå inom hans domvärjo tills dess de fullgjorde sin plikt. Därmed hade man snabbt huggit huvudet av hydran. Artur Mas vill säkert bli martyr men det är inte säkert att hans anhöriga, medarbetare, valförrättare, vaktmästare m fl delar den viljan.

För någon månad sedan rushade Rajoyregeringen igenom en lag som gav författningsdomstolen rätt att beordra tvångsåtgärder mot de som trotsar domstolens belut. Det är en lag som man skulle stiftat för många år sedan. Som det nu är så ignorerar kuppstyret i Barcelona systematiskt alla beslut från författningsdomstolen sedan många år.

Eftersom den här katalanska maffian tillåtits härja fritt under lång tid har problemet växt sig allt större. Vi har snart lämnat det stadium då ett polisiärt ingripande numeriskt är möjligt om man inte snabbutbildar tusentals poliser och civilgardister.

Konstitutionen ger centralmakten rätten att ta över administrationen av en region som missköter sig. Förmodligen i kombination med ett inledande undantagstillstånd. Åsikterna går isär om huruvida det vore lämpligt. Rajoy lär ha sagt att ”så får man inga vänner”. Som om detta var något j*vla cocktailparty. Här gäller det att försvara lag och ordning och få Katalonien att fungera och följa landets lagar.

Och vad är Rajoys metod?

Rajoy har valt att möta brott med domstolsförfarande på lång sikt. Det är som om polisen underlät att förhindra en mordbrand utan nöjde sig med att ta kopia på mordbrännarnas legitimation när brasan tagit sig. Det är så fullständigt barockt. På spanska pratar man om att ”judicializar” vilket får betraktas som ett skällsord. Rajoy vill aldrig ingripa, bara komma med åtal långt efteråt. Först i dessa dagar har de ansvariga för den illegala folkomröstningen kallats till domstolsförhör vilka programenligt förvandlats till spektakel av de misstänkta, inkl Artur Mas.

Det stora problemet

Hur man än vänder och vrider på allt så är det bara tvångsåtgärder som gäller i slutändan. Kuppstyret i Barcelona har redan annonserat att man nu kommer att ignorera samtliga domstolsbeslut som emanerar från övriga Spanien. Det aktualiserades när katalansk polis arresterade terroristmisstänkta på order av den nationella domstolen (som handlägger terroristbrott). För att genomdriva beslut måste staten skaffa sig nationella resurser på lokal nivå. Man kan inte lita på katalanska poliser, åklagare och domare. En helt ny struktur måste byggas ut. Ungefär som när Nazityskland avnazifierades efter andra världskrigets slut.

Men vem skall genomdriva allt detta? Kuppmakarna i Barcelona vet att deras tid är nu. Det gäller att utnyttja att parlamentet är upplöst inför valen i december och att regeringschefen är galen. Efter 20 december får man förmodligen med bl a Albert Rivera att göra. Men resolutionen om självständighet kommer att antas i Katalonien inom få dagar och då kan allt hända. Inklusive en militärkupp i Madrid om Rajoy vägrar agera.

Till sist

Om Rajoys pågående möten med andra politiker skall vi skriva inom kort.

Återkomst

Så har bloggen legat öde under nästan ett halvår. Gissa om det kliat i fingrarna att få skriva av sig om det spanska förfallet under denna långa tid. Nu när duktiga hjärtläkare opererat mig igen så mår jag så pass bra att jag orkar.