Kungatal

fel6nav2015

Kung Filip höll sitt med intresse emotsedda tal på julaftonskvällen.

Talet spelades in i det praktfulla kungliga slottet i Madrid till skillnad från tidigare år när inspelning skett i kungaresidentet Zarzuela i El Pardo utanför Madrid. Det gav talet en helt annan institutionell tyngd än tidigare år.

Talet som varade 12 minuter har kritiserats häftigt av den yttersta vänstern, upprorsmakare, terrorister och separatister vilket visar att det träffade helt rätt. Ett bra betyg!

Tyngdpunkten i talet låg på SPANIEN. Spaniens storhet och Spanien som en historisk realitet som kungen sade i en ny vändning som vi speciellt uppskattade. Ett fint sätt att polemisera mot alla som önskar Spaniens undergång – utan att skriva någon direkt på näsan. Givetvis innehöll talet de obligatoriska omnämnanden av Spaniens regioner och olika språk men huvuddtemat var SPANIEN. Välkommet och befriande. Quien mucho abarca poco aprieta (jfr svenskans ”den som spänner över mycket mister ofta hela stycket”).

Extremvänstern låtsas givetvis efterlysa mer empati med de arbetslösa. Även om de arbetslösas situation givetvis är dem fullständigt likgiltig. De förespråkar ju en ekonomi för att sänka landet ekonomiskt vilket man näppeligen gör om man hyser omtanke med de ekonomiskt svaga.

karljohanovardig

Mångmiljardären Karl Johan försökte som vanligt spela folklig julen 2012, genom att ovärdigt sitta på en bordskant.

Om man jämför kung Filips jultal med gamle Karl Johans tal under åren så vinner hans son på teknisk K. O. Innehållet var inget ostrukturerat pladder utan spann på ett lätt urskiljbart tema. Framförande var bra och man saknade inte Karl Johans sluddrande. Han hade en förmåga att låta som om han talade med en kokhet potatis i munnen. Inramningen var värdig. Senast Karl Johan pladdrade i rutan hade han parkerat sin kungliga rumpa på kanten av sitt arbetsbord. Han satt alltså på ett bord och pratade till sitt folk. Som tur var välte inte bordet. Det var en direkt skymf mot publiken enligt vårt förmenande. Kung Filip satt på en stol mot en storslagen bakgrund i folkets egna palats. Precis som sig bör.

Det hålls hemligt vem som skriver kungens tal. Men att förre chefen för kungaadministrationen, Rafael Spottorno, tvingades avgå förra året efter sin inblandning i VISA Black-skandalen – i vilken diverse höga ämbetsmän mjökat enorma summor ur den konkursmässiga Caja Madrid – kanske besparade oss att se kung Filip sittandes på ett bord. Spottorno hade väldigt mycket att säga till om.

Till sist något vi ogillar. Vi begriper inte varför kungen, både den tidigare och hans son, duar sina undersåtar. Vi tycker att det är att ta sig en vulgär rätt kungen inte har. Försök som undersåte att dua en kung så får Ni se hur kungen uppfattar det hela! Vi begriper att denna kritik är obegriplig för svenskar som växt upp med duande åt alla håll. Men vi skulle inte komma på tanken att dua ens en tiggare i Spanien. Det är att ta sig en intim frihet som kan upplevas som väldigt påträngande. Är man Du med någon vuxen i Spanien så står man varandra nära.

 

 

 

 

 

 

 

God Jul!

felnav

Vi önskar våra läsare en riktigt God Jul!

I år går våra tankar i hög grad till alla som tvingats fly från kriget i Syrien och judehatet i Europa. TV har visat en drönarvy över en av Damascus förstäder vilken reducerats till en grushög. Ingen lär kunna bo där på decennier. Och vad gäller judarnas situation så har emigrationen till Israel mångdubblats.

Vi är priviligierade som kan tillbringa dessa helger i våra hem. Det är fasansfullt att så många förvägras den rätten.

Spanienvänner, hoppas Ni inte missar den spanske kungens jultal kl 20.00 idag centraleuropeisk tid. I nuvarande situation kommer kungens ord att vägas på guldvåg.

Spanienaktuellt

 

Mot nyval

sanchrajoyfrio

De slogs i alla fall inte!

Idag tog Rajoy emot Sánchez. Sánchez gjorde klart för Rajoy att han inte kommer att stödja vare sig Rajoy eller hans parti. Med andra ord, han drämde igen dörren. Under omständigheterna får det väl betraktas som en framgång att de inte råkade i handgemäng. De hatar varandra intensivt. Speciellt sedan Sánchez karakteriserat Rajoy som indecente i debatten dem emellan. Det är som om Löfvén kallat Reinfeldt för en omoralisk skitstövel i direktsänd TV. Ingen idealisk grund att stå på i en hypotetisk förhandling.

Rajoy kan nu åka på semester ty han har inte längre någon att förhandla med. Hans tid är slut och väl är det. Alla de som stött honom till det bittra slutet kan nu sätta sig och gråta över sina förlorade platser vid köttgrytorna.

Sánchez har nu aviserat att han skall sondera förutsättningarna för en vänsterallians. Vilket innebär en krigsförklaring mot tungviktarna inom PSOE som inte vill se några äventyrligheter med revolutionära kommunister. Det lutar mot en framtida partisprängning. Så illa är läget inom PSOE efter katastrofvalet.

Det är uppenbart att Sánchez kommer att misslyckas bilda en vänsterallians. Podemos har redan målat in sig i sitt hörn eftersom han kräver en statskupp i Katalonien.

Vi har nu att se fram emot en mycket lång tid med meningslöst politiskt pladder som mynnar ut i ett nyval under mars / april. Exakt när kungen kommer att träda in på scenen återstår att se. Det är hans konstitutionella roll att ta initiativet för att åstadkomma en ny regering. Hans jultal imorgon blir intressant att följa.

Teoretiskt sett så är det ju inte svårt att skissa på en koalition som skulle kunna fungera, kring ett minimalt regeringsprogram. Med det fungerar bara om huvudpersonerna besitter ett visst uns av vett. Och så är tyvärr inte fallet i Spanien idag.

Vad skulle ett nyval i mars kunna tillföra läget? Vilka förändringar skulle kunna tänkas uppkomma? Framtida opinionsundersökningar blir viktiga liksom Rajoys och / eller Sánchez avgång i mellantiden.

 

 

 

Idel vinnare?

Att följa valnattens direktsändningar från de olika kandidaternas läger och presskonferenser därefter har varit en riktig prövning. Man får verkligen ta i för att hålla spyreflexerna under kontroll.

Rajoy

Mariano Rajoy

Mariano Rajoy

Om vi börjar med det största kräket av dem alla, Mariano Rajoy, Partido Popular. Hade han haft det minsta vett hade han givetvis avgått på valnatten! Istället framträdde han som brukligt är på balkongen vid partihögkvarteret på calle Génova, omgiven av sin traditionella klick av menlösa rövslickare. Gång på gång fick vi höra att PP ”vunnit valet”. Och det applåderades, viftades med flaggor, sjöngs ”Campeones, campeones” och skreks ”Presidente, presidente”. Med andra ord jubel! Från ett part som just mist mellan tre och fyra, miljoner väljare, en tredjedel av valmanskåren – det fjärde raka katastrofvalet, och mist all möjlighet att bilda en regeringsduglig regering. Istället för att avgå stod där uslingen Rajoy och spelade vinnare. Absolut vämjeligt!

PP sammankallade i all hast ett möte för de ledande politikerna i partiet. Och de närvarande var nog nära hjärtinfarkt när självaste hederspresidenten José María Aznar oaviserat dök upp. Och tog till orda! Han påminde om att han är hederspresident för att förklara sin närvaro och krävde sedan en öppen kongress snarast. Faktum är att PP enligt stadgarna skall hålla kongress minst var tredje år och det har inte hållits kongress sedan 2012. Man bryter alltså helt sonika mot stadgarna och urinerar på sina väljare!

Det har blivit alltmer uppenbart att Rajoy är sysselsatt med att matcha fram Soraya Sáenz de Santamaría som sin efterträdare. Enda sättet att förhindra att ett gyllene finger pekar ut nästa partiordförande är en öppen kongress där medlemmarna får rösta fram vinnaren. När man leker med tanken att Esperanza Aguirre vunnit på partikongressen i Valencia 2008 så svindlar tanken. Rajoy har sänkt PP fullständigt. Det hade aldrig hänt under Aguirre. Rajoy kastade i praktiken ut alla heroiska baskiska politiker, som María San Gil, Regina Otaola och Ortega Lara, som arbetade under ständigt dödshot och som vördades som helgon av hela partiet och har därefter i princip utplånats i Baskien.

En öppen kongress kan bli ett dödligt hot för Rajoy, Saénz de Santa María, Cospedal, Floriano, Javier Arenas, González Pons, Pablo Casado och alla andra som bär skulden till att partiet gått spikrakt mot sin utplåning. Men kanske alla de som en gång hyst ett hopp om partiet numera gått vidare och struntar i hur det går. Varpå bara nya dresserade broilers bryr sig om partiets framtid.

Sánchez

Pedro Sánchez

Pedro Sánchez

Över till näste narr! Pedro Sánchez, socialistiska PSOE, har just lett sitt sargade parti till en ny rekordförlust. Med bred marginal sämsta valresultatet sedan demokratins återkomst. Inte heller han hade vett att avgå på valnatten! Och vad är hans budskap? Jo, nu är det upp till PP att bilda regering. Punkt slut. Som om han vore omedveten om att PP inte kan bilda regering utan PSOE:s aktiva eller passiva medverkan. Han tar alltså inte sitt ansvar i den uppkomna situationen utan låtsas som det regnar. Gamla rävar i PSOE som Joaquín Leguina och José Luis Corcuera öste sitt förakt över PSOE:s nuvarande ledning och anhängare på valmötet. – Vad i helvete applåderar de åt? Och varför ler de? röts det. Socialisterna är på väg att utplåna sitt gamla parti. Inget att applådera åt tyckte de med visst fog. Martu Garrote, PSOE-profil i Madrid, kom till TV-soffan sorgklädd. PSOE i Madrid har nära nog utplånats efter det att Pedro Sánchez i strid med partiets stadgar kört över medlemmarnas fria val av kandidat och tillsatt en politruk. Efter att på 80-talet varit största parti i Madrid är man nu fjärde största parti. En total katastrof. Under tisdagskvällen höll interna PSOE-kritiker ett mycket välbesökt möte sammankallat av PSOE-profilen Antonio Miguel Carmona som sparkades från posten som partiets talesman i Madrid i maj. Ett fullskaligt uppror inom PSOE Madrid tycks vara på väg. Dialog lär väl vara utesluten utan det blir som vanligt. Massiva uteslutningar. Herregud vilken röra!

Med viss nostalgi drar man sig till minnes Joaquín Almunia som ledde PSOE under valet år 2000. Han konstaterade sin valförlust och avgick redan på valnatten. Och då fick han ändå 125 mandat mot Sánchez 90! Vissa saker var bättre förr!

Iglesias

Pabo Iglesias

Pabo Iglesias

Så till den störste demagogen och lögnaktige skitstöveln av dem alla. Pablo Iglesias. Den revolutionäre, diktaturkramaren och pajasen i Podemos. Han höll valmöte på Plaza Santa Ana i Madrid. Platsen var illa vald eftersom det är ett litet torg omgivet av massiva byggnader. På grund av detta så ekade Iglesias tal så illa att det inte gick att höra vad han sade. Vi kan bara konstatera att hans långa höglästa tirader bär en påfallande likhet med gamle Castros prövande monologer i Havanna år efter år. Av innehållet hörde vi bara en lång uppräkning av en massa namn på historiska spanska kommunister. Så det var väl en hyllning till de avlidna kamraterna. Lite märkligt var det att Iglesias så fort han läst färdigt ett papper helt sonika kastade detsamma på estradens golv. Nedskräpning alltså. Vad säger alla vänsterradikala ekologer om den gesten? Men det är klart. Proletärerna stod väl på rad för att städa åt sin führer.

Iglesias höll också en presskonferens. Där ställde han en massa oavvisliga krav för att stödja en regering. Och däri ingick bland annat att reformera konstitutionen, bland annat för att tillåta en söndersprängning av den spanska nationen. Vilket innebär att han alltså från dag ett isolerat sig från att de facto ha något med regeringsbildningen att göra och blivit totalt irrelevant. Sedan kan han stå och vråla på gator och torg bäst han vill. Snyggt jobbat. PP har absolut majoritet i senaten och kan alltså blockera varje försök att ändra författningen. Och PSOE kan givetvis inte ens antyda att man vill tillåta en söndersprängning av Spanien. Det första som då sprängs är det egna partiet.

Rivera

Albert Rivera

Albert Rivera

Albert Rivera, ledare för Ciudadanos, måste ändå betraktas som valets på ett sätt största förlorare. Inte matematiskt givetvis, men ändå. Fast det märktes förstås inte på valnatten. På podiet stod Albert Rivera, Begoña Villacís och de andra och log brett ikapp medan anhängarna skanderade och jublade. Och visst, det är inte dåligt att gå från 0 till 40 mandat i ett riksdagsval. Men innan valet så tydde valmatematiken på att man skulle få en vågmästarroll. Vilket inte alls blev fallet. Man gjorde, sett från tidigare opinionsundersökningar, ett ganska uselt val. Men Rivera hade anständigheten att inte utmåla sig som valets vinnare utan koncentrerade sig på vilken roll partiet kommer att spela under nästa mandatperiod. Och objektivt sett, när nu UPyD utplånats i och med detta val, och i beaktande av att PP sedan länge abdikerat från all regeringsutövning, så kommer Ciudadanos vara den enda rösten i parlamentet som de facto bekämpar upproret i Katalonien, slåss för en reform av rättsväsendet m m.

Varför gick det uselt för Ciudadanos? Partiet kommer nu att tillsätta en haveriutredning (vårt uttryck) för att utreda vad som gick snett. Spanienaktuellt vill dra sitt strå till stacken och ge en snabbanalys. Främsta orsaken är att man var mycket diffus och oklar vad gäller att positionera sig inför möjliga scenarier efter valet. Albert Rivera gick ut och sade att man inte tänkte rösta för att släppa fram Rajoy som regeringschef. Det var ett suddigt uttalande som vi tror kostade partiet bortåt 1 miljon röster! Man får betänka att den stora majoriteten Ciudadanos-röstare är forna PP-sympatisörer som tröttnat på sitt eget parti som svikit alla ideal. Men alternativet till att släppa fram Rajoy framstod ju som en vänsterallians. Därmed gav många tilltänkta Ciudadanos-väljare upp och struntade i att rösta. ”Jag kan inte rösta på Rajoys PP och varför skall jag rösta på Ciudadanos om det kan innebära en vänsterregering?” Så resonerade många och stannade på soffan.

Nu efteråt verkar det som om Rivera i själva verket menade att i den första omröstningen gällande ny regeringschef skulle man rösta Nej och rösta för det egna partiet, men i den andra skulle man lägga ner sina röster och släppa fram Rajoy. Så uppfattade vi själva det hela med viss möda redan innan valet men det var en mycket subtil nyans som Rivera aldrig talade ur skägget om. Och det var ett gigantiskt misstag! Han måste ha insett att det var den avgörande frågan för väldigt många människor. Men han är en 36-årig nybörjare och då måste man ha överseende. Orsak nummer två till nedgången i opinionen sammanhänger med att partiet är så nytt att många kandidater är blindskott som inte kan uttrycka sig och som saknar medieträning. Albert Rivera gjorde en ganska slät figur i den famösa debatten på fyra. Andra Ciudadanos-kandidater har gjort bort sig fullständigt, bl a i Sevilla. Man känner igen problemen från nya svenska partier. Vem minns inte hur vissa dårar i Ny Demokrati total misskrediterade det partiet. Med tiden lär Ciudadanos bli skickligare i debatten. Om man har pengar och ork att fortsätta. Vi önskar dem lycka till!

Till slut

Idel vinnare? Näppeligen! Snarare idel förlorare. Ingen vann valet eftersom ingen kan bilda regering.

 

 

Den mystiske israelen

En israelita på valkvällen den 20:e december med valresultatet 2011 som jämförelse.

En israelita på valkvällen den 20:e december med valresultatet 2011 som jämförelse.

Det engelska ordet exit poll översätts i Sverige till vallokalsundersökning och i Spanien till sondeo (eller encuesta) a pié de urna eller israelita.

Varför israelita? Ingen tycks veta hur detta uttryck uppkommit. Inte ens journalister som återger uttrycket. Några teorier kan man googla sig fram till. En gäller en israelisk matematiker och professor vid namn Louis Guttman som ligger bakom något som kallas Guttman-skala som tydligen kan tillämpas för enkäter.

Om någon läsare kan kasta ytterligare ljus över vår mystiske israel så mottager vi med tacksamhet en kommentar nedan.

Spanska valresultatet: totalkaos!

Valet store förlorare Pedro Sánchez med nyckeln till regeringsmakten

Valet store förlorare Pedro Sánchez med nyckeln till regeringsmakten

Så avhölls äntligen 20-D (spanjorerna älskar sina datumförkortningar), alltså parlamentsvalet den 20:e december. Valresultatet blev en katastrof vilket man hade all anledning att befara.

Alla opinionsundersökningarna inför valet visade sig ha varit värdelösa. Enligt dessa hade Partido Popular plus Ciudadanos en trygg matematisk majoritet under hela valrörelsen.

Men väljarna röstade inte efter opinionsundersökningar utan enligt egna preferenser.

Mandatfördelning:

Regeringspartiet PP 123

Socialistpartiet PSOE 90

Det revolutionära kommunisterna Podemos 69

Mittenpartiet Ciudadanos 40

Övriga upp till 350 är allehanda vänsterpartier plus separatister.

Vad innebär detta?

Valresultatet innebär att PP som största parti kommer att bli det första partiet som kontaktas för att försöka bilda regering. Enkel matematik ger vid handen att PP i princip är chanslösa. Man kan helt enkelt inte samla ihop de 175 mandat som krävs för en enkel majoritet i kongressen. Budet går då över till socialistpartiet. På papperet ser PSOE ut att ha en utmärkt möjlighet att samla en stabil vänstermajoritet. Men då måste man komma ihåg att motståndet mot de kommunistiska tokstollarna i Podemos är kompakt i breda lager inom socialistpartiet. Redan idag, måndag, träffas socialistpartiets federala ledning, med dess regionala ”baroner”för att diskutera läget och utgången av det mötet blir avgörande för vad som kommer att hända.

Socialistpartiet har flera vägar att gå:

  • Bilda bred vänsterregering
  • Släppa fram en PP-regering i minoritet genom att lägga ned sina röster
  • Bilda en stor koalition enligt tysk modell
  • Manövrera fram nyval

Förmodligen kan vi utesluta en stor koalition – mellan PP och PSOE. Socialistpartiet ser hela tiden PP som sin ideologiska fiende. Dessutom är personkemin mellan partiledarna obefintlig varör en koalition skulle kräva att en eller bägge först avgick. Och den resningen har inte dessa uslingar. Mariano Rajoy i PP har fört sitt parti genom tre katastrofval och tappat miljontals väljare. Men det tycks inte bekomma honom eller hans kamarilla. PSOE:s Pedro Sánchez är ganska ny på sin post men istället för att rycka upp det gamla sargade partiet har han fört det ännu djupare ner i dyn.

Nu kommer det att bli ett evigt kattrakande under lång tid. Försök till kohandel, hit och dit. Med all säkerhet ett lika motbjudande skådespel som valrörelsen. Och under tiden kommer Spanien blöda, dödligt sårat. Håll ett öga på aktiemarknad och obligationsräntor under tiden som kommer. Så kommer Du läsare att förstå vad vi menar.

Sammanfattning

Detta skulle bli Ciudadanos val var det tänkt. Alla tog för givet att de skulle bli vågmästare. Istället har de tappat sin roll fullständigt. Nyckeln innehas nu av socialistpartiet, ett parti som är slagit i spillror med sitt sämsta valresultat någonsin under demokration. Det lär bli ett liv och ett kiv blanda socialisterna imorgon. Partiveteraner som Felipe González, Alfonso Guerra, Javier Solana lär få spela en viktig roll. Och Sánchez kan ingalunda känna sig säker på sin post efter detta nya katastrofval. Susana Díaz i Andalusien väntar i kulisserna. Partiet Vox fick inget mandat men avser att fortsätta sin verksamhet. Rosa Díez gamla parti UPyD är nära nog utplånat och fick inget mandat. Frågan om nedläggning lär bli aktuell. Upprorsmakaren Mas gamla koalitionspartner Unió under Durán i Lleida blev också lottlöst. I själva verket blev de revolutionära kommunisterna i Podemos största parti i både Baskien och Katalonien! Det är kanske inte så konstigt eftersom de stöder tanken att spränga Spanien i småbitar genom att tillåta utbrytningar i strid med konstitutionen.

Stalltips

Vi tror inte på en stor vänsterkoalition. Dels skulle den förmodligen bli slutet för PSOE, dels så kan Pedro Sánchez inte lova det som revolutionärernas Pablo Iglesisas redan krävt, nämligen omröstningar om sjävständighet för regioner. Att ställa ett sådant krav visar att Pablo Iglesias antingen vill blockera ett samarbete med PSOE eller också försöka tvinga in denne i den egna revolutionen. Alltså att strunta i konstitutionen och i princip genomföra en statskupp. Ty vänstern kan inte ändra konstitutionen på laglig väg eftersom PP fick absolut majoritet i senaten och kan blockera varje ändringsförsök. Och till och med fördröja all vanlig lagstiftning i månader.

Vi tror på långvarigt kaos, snabbt försämrad ekonomi och ånyo stigande arbetslöshet. Allt medan en patetisk Rajoy försöker regera vidare med hoppande majoriteter. Måtte vi få fel! I det uppkomna läget vore givetvis en stor koaltion den för landet bästa lösningen. Hursomhelst lär vi få ett nytt val ganska snart igen.

Till sist

Man blir gråtfärdig över det faktum att vårt älskade Spanien, som gått från diktatur till demokrati, nu får ett parlament där 97 av 350 platser besätts av kommunister, terrorister och separatister.