Det var då det

santiagoifraga

Santiago Carrillo i samspråk med Francos gamle propaganda- och censurminister, Manuel Fraga Iribarne.

Vi hörde häromdagen en liten anekdot om hur det gick till under ”la Transición” när forna dödsfiender tvingades sätta sig ner och resonera sig fram till en ny framtid för Spanien. Den gamle hatade kommunistledaren Santiago Carillo var enligt samstämmiga uppgifter en mycket viktig och pådrivande kraft under dessa kritiska överläggningar. Speciellt många duster hade han med en gammal hårdför Franco-minister. Tyvärr minns vi inte vem vederbörande var, kanske Girón de Velasco eller Utrera Molina. Eller någon i den stilen. Hursomhelst, efter hand kom herrarna allt bättre överens och slutade som nära personliga vänner. Så gick det till då! När folk visste att alternativet till enighet var en militärkupp. Man måste komma överens och man kom överens.

Jämför denna ”altura de miras” med dagens kortsiktiga trångsynthet.

Hur översätta ”altura de miras”? Översättarna brottas med frågan på nätet ser vi. I praktiken betyder det i alla fall att man har ett öppet och vidsynt perspektiv på saker och ting. På svenska, kanske vidsynthet som motsats till trångsynthet helt enkelt? I begreppet ligger definitivt en förmåga att rensa bort vissa saker och rikta sig på det väsentliga och att nå målet.

Skulle vi själva vara kapabla till liknande metaforfoser? Förmodligen inte! Så dessbättre är vi inga diplomater. Denne skribent hade en kompis som som blev svensk diplomat (ambassadråd eller vad det kan ha hetat) på Kuba och förtjust berättade om sitt första handslag med Castro. Och jag frågade förstås om han inte tog tillfället att slå diktatorn på käften. Så jag passar avgjort inte som diplomat.

Outhärdligt!

Nu är det banne oss outhärdligt att skriva om spansk politik. Maken till omoget politikerskrå är svårt att tänka sig!

Vi började driva denna blogg för att avreagera oss med en samtidig förhoppning att våra skriverier kunde vara av intresse för andra. Låt oss påpeka att vi inte tjänar ett öre på att driva bloggen! I den mån Ni ser några annonser så bör Ni vet att intäkterna inte går till oss utan till WordPress.com som tillhandahåller bloggverktyget gratis just för att få gratis innehåll samt annonsintäkter. Många andra installerar WordPressverktyget på egna servrar för att få kontroll över annonsintäkter. Vi har vare sig hälsa eller ork för att pilla med detta. Och det skulle inte på något sätt löna sig för en liten blogg som denna.

Att i dessa dagar följa spansk politik är en veritabel plåga. De flesta politiker uppträder som pubertala snorungar.

De som följer loggen vet att vi inte varit nådiga mot regeringschefen Mariano Rajoy men i nuvarande skede är han nästa den ende vi kan frikänna.

Låt oss ta snorungarna parti efter parti.

PSOE: Efter sin nya valförlust fortsätter Pedro Sánchez i exakt samma hjulspår som innan valet. Det är Rajoys sak att bilda regering och han får hitta sina stödröster där han kan. Men PSOE kommer vare sig att rösta för eller lägga ner sin röster. Total oförsonlighet.

Ciudadanos: Innan valet i december föreföll Albert Rivera vara en någorlunda vettig karl. Hans bärande idé från början var ju Spaniens territoriella integritet. Efter valet i december lierade han sig snabbt med socialistpartiet PSOE och visade sig totalt oförsonlig mot Rajoy som person. Nu, efter valet i juni, har han adderat inrikesminister Fernández och budgetminister Montoro till sin hatlista. Total oförsonlighet.

Småpartierna: Baskiska PNV (av borgerligt snitt) är totalt oförsonliga liksom Nueva Canaria (lierat med PSOE). Från Coalición Canaria (de kanariska nationalisterna) tyckte vi oss höra ett frö av ansvarstagande.

Revolutionärerna: Behöver knappast nämnas. PP kan ju omöjligt få stöd av dem.

Vad spanska politiker inte fattar

Alla snorungar vill nu lägga allt ansvar på Rajoy. Då det passar dem att säga att den som fick flest röster inte vann valet så gör man det. Och slarvar bort en massa månader med utsiktlösa förhandlingar mellan förlorarpartierna. Då det passar dem att säga att det är PP:s ansvar att bilda regering så säger man det VÄL MEDVETNA OM ATT PP INTE HAR ABSOLUT MAJORITET.

ahernando

Ständigt hånflinande Antonio Hernando

Snorungarna fattar inte att det inte är Rajoys väl och ve som står på spel. Det är Spaniens. Rajoy har ingen makt att utse en ny regering. DET HAR PARLAMENTET. OCH DET ÄR VARJE PARLAMENTSLEDAMOTS FÖRBANNADE PLIKT ATT MEDVERKA TILL DETTA. Alla vet att Rajoy inte kan bilda regering utan åtminstone passivt stöd från PSOE så varför låtsas man? Vem tror man att man lurar? När vi ser PSOE:s talesman Antonio Hernando stå och hånle i TV över PP:s dilemma kan man fråga sig vad som rör sig i hans pubertala skalle. De facto står han ju och skrattar spanjorerena rakt upp i ansiktet. Rajoy behöver ju inte bry sig personligen, han är ju redan regeringschef och kan sitta kvar år efter år om ingen annan tar ansvar för att få ihop en regering.

Det minsta man kan begära av alla dessa snorungar är att de sätter sig ner I SPANIENS NAMN och försöker nå minsta gemensamma nämnare i politiken: Spaniens enhet, förpliktelserna mot EU, pensionsfrågan mm.

Är Rajoy så värdelös, men sätt då igång att skaffa egna majoriteter – so imbéciles! Eller VILL ni att Spanien för evigt skall sakna regering?

Faktum är att de spanska partiledarna – med undantag för Rajoy – är totalt värdelösa. Vi älskar verkligen inte Rajoy men han är den enda som visar åtminstone något av statsmannaskap. Övriga gläfser som nybörjare i respektive ungdomsförbund.

Det jäser av missnöje i PSOE och något liknande tar form även i Ciudadanos. Frågan är om kloka huvuden tar över NU eller om Spanien skall tvingas till ett eller flera val till. Igår talade Susana Díaz, socialistisk regionschef i Andalusien, försonligt om att PSOE borde dra sig tillbaka till oppositionsrollen och återuppbygga sitt parti. Idag skrävlar hon om att inte ge vare sig aktivt eller passivt stöd till PP. Partipiskan viner över rödrandiga rumpor.

Pedro Sánchez kommer att åka ut under partikongressen i september. Det förefaller ganska klart. Han är inte mannen som kan stoppa partiets blodförlust (man har under många år tappat 3000 sympatisörer PER DAG!) Vi tror att Albert Rivera ligger lika illa till.

Vi tror inte att Rajoy har något emot ett nytt nyval. Han kommer då att ställas mot en annan socialistledare som lär akta sig för att gå i Sánchez fotspår. Och kanske stå med ett valresultat där PP slukat Ciudadanos och börjar närma sig egen majoritet.

Hyckleri

patxi

NEJ till Patxi som talman

Det enda som PSOE hittills ”bidragit” med ett krav på fortsatt innehav av talmansposten. Vi tycker att PP för en gångs skull skall sätta ner foten och säga nej. Genom en av dessa historiska nycker så har PP redan två gånger lotsat fram baskern Patxi López. Först i Baskien där han utsågs till regionschef med PP:s röster. PP bidrog därmed till att förhindra att ETA tillsatte den posten. Sedan, efter valet i december, släppte PP fram Patxi López till talmansposten utan tvekan som en gest inför vad man trodde  var stundande förhandlingar. Varefter Sánchez vägrade att ens dricka kaffe med Rajoy.

Just Patxi López har för övrigt etsat sig in i vårt medvetande ända sedan 2008 då PSOE-politikern och kommunalfullmäktigeledamoten Isaías Carrasco i ETA-nästet Mondragón i Baskien just hade mördats av ETA. Carrasco låg på lit-de-parade. Oppositionsledaren Rajoy tillsammans med lokala PP-politiker infann sig i kapellet för att framföra sitt deltagande till den mördades familj. Vem hoppar då fram som gubben ur lådan? Patxi López. Han blockerar vägen och förhindrar PP att framföra sitt deltagande till familjen! Man får betänka att både PP och PSOE miste mängder av politiker avrättade av ETA varför det givetvis på lokal nivå rådde en medmänsklig solidaritet över partigränser. Men Patxi López ville väl förhindra att den politiske ärkefienden Rajoy fotograferades med en mänsklig sida. Det är en genomusel gest vi aldrig glömmer. Patxi skall inte vara talman. Kökstjänst!

Som ny talman föreslår vi kanariskan Ana Oramas, den enda parlamentsledamoten hittills utanför PP som offentligt sagt det är oacceptabelt att gå till ett andra nyval, att hon kommer

aoramas

Anna Oramas som talman!

till förhandlingar och att det ”inte blir gratis”. Att det inte blir gratis är ju naturligt i en parlamentarisk förhandling så vi har inget att invända. En talmanspost kan ju vara en första amortering och ett sätt att premiera den enda som hittills visat parlamentariskt vett! Dessutom vill vi höra vacker kanarisk dialekt i parlamentet. Även om den kommer från en kanarisk nationalist … Och en talman som har omvittnat goda relationer med alla bådar väl gott?

 

 

 

 

 

Sverige till FN:s säkerhetsråd

wallabas

Margot Wallström och gode vännen Mahmoud Abbas, ledare för terroristorganisationen PLO efter Yassir Arafat

Enligt media har nu Sverige tilldelats en plats i FN:s säkerhetsråd. Alla verkar överlyckliga. Här skall uträttas storverk! Alla vet väl att Sverige bäst och snällast i världen?

NU är det ju så att landet Sverige inte får plats på en stol i FN. Där hamnar i stället någon funktionär som inrättat sig i leden bakom Sveriges feministiska och judehatande utrikesminister Margot Wallström.

Vad denne representant för Wallström skall kunna uträtta är svårt att veta. Hennes judehat och beslut att erkänna den ickeexisterande staten ”Palestina” (i själva verket del av Jordanien som det landet förlorade när man anföll Israel) har gjort henne till persona non grata i Israel. Hennes bristande diplomatiska förmåga har förgiftat relationerna med Saudiarabien och Sveriges och socialdemokraternas beslut att erkänna Sahara har förgiftat relationerna med Marocko.

Enligt folkrätten är de kriterier som urskiljer en stat ett eget territorium, en befolkning och en regering som utövar kontroll över befolkningen. Inom EU finns sedan början av 1990-talet ytterligare ett krav, att staten följer mänskliga rättigheter.

Palestinian Suicide Bombing

Mysiga grannar från Palestina har just sprängt ihjäl israeliska civila (helst barn)

Det sk Palestina lobbar med jämna mellanrum dödliga raketer in över Israel. Svårförenat med mänskliga rättigheter. Och ingen med förnuftet i behåll kan hävda att vare sig ”Palestina” eller Sahara har kontroll över sitt territorium.

Vi antar att cirkus Wallström kommer att fortsätta med sin plakatpolitik. Eftersom Nordkorea då och då är på tapeten så återstår att se vems parti Sverige tar om det hettar till. Vi har en fullkomligt meningslös ambassad där att vara rädd om. Och kanske hyser någon stackare fortfarande hopp om att galningarna i

stulnavolvo

Stulna Volvo 144 på Pyongyangs gator

Pyongyang skall betala de Volvo 144-bilar Sverige ”sålde” dit på 1970-talet trots att alla visste att koreanerna aldrig skulle betala.

Vi får väl inskränka våra gratulationer till den byråkrat som nu få en glassig post i en trevlig stad  att addera till sitt CV. Vederbörande slipper i alla fall jobba ihjäl sig.

 

 

Landet med två kungar

Vem den sköna kvinnan vid kungens sida är framgår ej. Förmodligen någon i välkomstkommittén.

Vem den sköna kvinnan vid kungens sida är framgår ej. Förmodligen någon i välkomstkommittén, kanske presidentfrun.

Spanien liknar en schackbräda. Man har två kungar. En vit, och en svart som saudiska provisioner.

Häromdagen återinvigdes Panama-kanalen efter utvidgningen och spansk stats-TV hade att berätta att ”Rey Juan Carlos” närvor under ceremonin i Panama. Man hajade faktiskt till. Har karln återtagit makten? Men så omnämns han än idag även om den korrekta titeln är Rey Emérito.

Glädjande nog verkade det gamla majestätet vara nästan nykter. Ingen älskarinna var veterligen vid hans sida. Och givetvis ingen fru. Han är ju i praktiken skild sedan cirka 40 år. Huruvida Juan Carlos I passade på att se till syrrans sedan 40 år obeskattade hemligheter i Panama vet vi inte.

Om hans f d fru, kungamodern Sofia, hör man nästan aldrig någonting. Vi antar att hon bor i London eller i Grekland.

Angående Panama-kanalen kan vi rekommendera en båtfärd genom kanalen. Först då begriper man vilka gigantiska dimensioner byggnadsverket har. Och man färdas genom genuin djungel.

BB

keyBästa läsare, detta skall INTE handla om barnbördshus. Vad skall vi med dem till i ett land som inte avlar barn och en stor del av de som ändå avlas avlivas innan de hinner födas? Senaste halvåret har 23 000 fler dött än fötts (och då inkluderar vi inte siffror på avlivade ofödda barn som brukar ligga kring 100 000 per år).

Nej, B är en bokstav på tangentbordet. Som ibland fungerar men oftast inte.

Vår gamla älskade laptop har länge varit en pålitlig arbetshäst. Även om damm, virus och hårddiskkrascher gjort sitt bästa för att sätta punkt. Men nu fungerar snart inte tangentordet tangentbbbordet tangentbordet. Speciellt B trilskas. Oftast kommer inget, iland ibland upp till fem. Det gör skrivandet till en plåga.

Det är inte precis en fråga om att gå ner på hörnet och köpa ett nytt tangentbord och låta någon flink förmåga pilla in det på rätt plats. En flera år gammal modell? ÅÄÖ? Haha! Så, då är det väl bara att köpa över nätet? Haha! Svenska datafirmor levererar bara till Sverige. Det är oftast det enda land de är generalagenter för.

Nu skall vi i alla fall köpa ett tangetbord via nätet med adress till familj i Sverige. Sedan återstår att få det hit till Kanarieöarna. Kommer det via post återstår införtullning. Samt inmontering.

Men vi skall försöka på b:na på plats till läsarnas gagn!

Fortsatt God Sommar!

Sverige och Brexit

handelBrexit drabbade Sverige som en gigantisk jordbävning på måndagen eftersom svenska börsen var stängd. Börsen rasade 8 procent och kronan föll.

Tongångarna i media var de gamla vanliga: det lugnar ner sig, sitt lugnt i båten.

Det är ju enkelt att avfärda denna ekonomiska tsuanami med några floskler men faktum är att enorma värden i pensionsfonder och liknande försvann på ett ögonblick idag. Snart tillbaka till det ”normala”? Vad är nu det normala?

Såsom civilekonom tillåter sig denne skribent att framföra några egna synpunkter.

När Storbritanniens folk tog beslutet att lämna EU blev landet i ett slag enormt mycket fattigare eftersom landets tillgångar i ett internationellt perspektiv blev mycket mindre värda när pundet föll cirka 10%. Det är kännbart när lån tagna utomlands skall betalas tillbaka,  när import skall betalas etc.

Nu är situationen en helt annan. Alla förutsättningar har ändrats. Allting, belåningsvärden, varu- och tjänsterpriser, valutarisker, kreditvärderingar, aktie- och oligationskurser, kort sagt allt, måste prissättas på nytt. Och det sker långsamt och ryckigt på en skräckslagen marknad. Och det skall pågå i 2 – 4 år medan förutsättningarna hela tiden förändras i takt med nya rykten och utspel gällande förhandlingar med EU! En veritabel mardröm.

Sverige blir rimligen ett av de hårdast drabbade länderna eftersom Storbritannien är vår största exportmarknad. När priset går upp så sjunker försäljningen. Det vet alla.

Amerikanska varor och tjänster har blivit 10% dyrare för brittiska privatpersoner och företag. Eftersom svenska kronan inte är någon världsvaluta så kommer den inte att fördyras lika mycket som dollarn. Men mycket av svensk export sker i dollar. Svenska riksbanken kommer nu att försöka bibehålla svenska kronans låga kurs längre än planerat. Det innebär att man inte lyckas få upp inflation och räntor som en sund ekonomi skulle kräva. Brexit förlänger helt enkelt konsekvenserna av den finansiella krisen från 2007 / 2008.

Svensk export till Storbritannien kommer att falla vilket över åren som kommer innebär lägre tillväxt och därmed lägre löner än om Brexit inte inträffat. Företag med väldigt stor exponering mot Storbritannien kommer förmodligen att överväga flyttning helt eller delvis dit för att överleva. Varför säkertligen ett antal nuvarande och kommande svenska arbetstillfällen kommer att förloras.

Man kan tycka vad man vill om Brexit men man bör i alla fall vara ärlig med att det kommer att kosta för Sverige.

Till sist: jag såg en newsflash i Dagens Industri om inställd pundhandel igår. Några sekunder senare var länken borta. Jag vet inte vad som hände. Om handeln var stoppad ett tag eller ej. Men det väckte gamla minnen om hur jag i början på 1990-talet stod i en estnisk bank och skulle växla svenska kronor till estnisk valuta. Tji! Ingen estnisk bank accepterade svenska kronor! Det var mitt under den svåra valutaoron i Sverige. Jag lyckades låna mig fram hos estniska vänner men roligt var det inte! Hade jag inte haft vänner så hade jag kanske funnit någon pantbank för att stampa på vigselringen eller juvelerare för att sälja den. I sådana lägen inser man hur oerhört sårbar man är i tider av finansiell oro när banker inte kan prissätta tillgångar.

 

Valanalys

Låt oss analysera hur det gick i det spanska valet.

PP

rajoybalcon

Rajoy försöker utan framgång hålla ett improviserat tacktal till anhängarna på gatan nedanför

PP:s strategi var mycket uppenbar och ganska framgångsrik. Den gick ut på att skrämma väljarna tillbaka till PP. Man var mycket medvetna om att många av Ciudadanos väljare lämnat PP äcklade över PP:s alla svikna vallöften och i många stycken vedervärdiga politik, med släppta ETA-fångar och passivitet visavi upproret i Katalonien. Så nu satsade man på att varna för den mycket verkliga kommunistiska faran och peka på att Ciudadanos var opålitliga som framtida partner i en icke-socialistisk-kommunistisk koalition. PP:s vunna mandat (14) lär i stort sett komma från Ciudadanos (8) och (6) från alla övriga partier som inte lyckades mobilisera sin väljare lika mangrant (valdeltagandet var rekordlågt). Gruppen PP var tvungen att mobilisera var 65+ (pensionärer alltså) och till skillnad mot ungdomen vet nog de flesta pensionärer vad kommunism är för något. Några ungdomsväljare att mobilisera fanns knappast. Unga röstar inte PP. Nuförtiden. Nu är det framför allt kommunism med Obama-slagord som gäller,spridd genom universitet och andra lärosäten. Podemos föddes på ett av Madrids universitet. Till sist om PP: Rajoy avrundade valvakan med ett försök till ”tal till folket” ifrån partibalkongen på calle Génova i Madrid. Oerhört pinsamt. Han hade inte något färdigskrivet tal och kunde inte improvisera. Han kunde knappt stapla tre ord på varandra. Så typiskt för late Rajoy att inte ens ha beställt fram ett par alternativa tal för olika tänkbara scenarier. Man kände, som spanjorerna säger, ”verguënza ajena” (d v s man skämdes å hans vägnar, något som händer när annan gör sig skyldig till någon rejäl pinsamhet utan att fatta det).

 

Ciudadanos

albertrivera2

Rivera med partikoryféer letar i himlen efter alla sina tappade mandat. Till vänster Inés Arrimadas.

Ciudadanos strategi sedan förra valet (december 2015) har varit huvudlös. Fullkomligt katastrofal. Man ingick snabbt en fullkomligt meningslös pakt med PSOE trots att dessa två partier inte kunde samla en majoritet. Tanken var tydligen att ”tvinga” PP att stödja pakten genom att lägga ner sina röster. Vilket var dödfött. Skulle PP, efter att ha fått dörren i skallen av Sánchez, plötsligt stödja denne för att genomföra en politik som mest bestod i att riva upp alla PP:s beslut? Befängt att ens tänka tanken. Ciudadanos Rivera anklagade dessutom Rajoy för att inte försöka bilda regering när det var fullständigt uppenbart för alla med ögon eller öron att Rajoy inte hade något matematiskt regeringsunderlag eftersom Pedro Sánchez i PSOE vägrade att ens dricka kaffe med Rajoy. Både Sánchez och PSOE:s federala kommitté (beslutande organ  mellan kongresser) gjorde klart att man inte skulle stödja PP aktivt (rösta ja) eller passivt (lägga ner sina röster). Albert Rivera kastade alltså skit på Rajoy med en genomskinlig bluff. Samtidigt underhöll Rivera så länge det gick illusionen om en koalition med PSOE trots att både PSOE och kommunisterna (som alla kallar sig ”progressiva”) gjorde klart att det var de progressiva som skulle styra landet. Och där platsade inte Ciudadanos som av dem kallas för ett högerparti när man själv anser sig vara ett centerparti (vad det nu är?). Rivera framstod som aningen korkad under hela denna process. Som killen som blivit ratad av flickvännen som skaffat nytt sällskap men som trots detta fortsätter hysa hopp. Han meddelade att ett stöd för Rajoy var otänkbart och krävde dennes avgång från partiledningen. Med vilken inbillad rätt han, som ledare av ett annat parti än PP, nu gjorde det. Under hela kampanjen fram till valet igår kom Ciudadanos aldrig med några sakpolitiska uttalanden, bara gnäll på Rajoy. Det duger inte som partiprogram.

 

PSOE

 

sanchezledsen

Pedro Sánchez, applåderad i vått och torrt, ser klädsamt sammanbiten ut

Pedro Sánchez fortsätter sitt idoga arbete på att försöka utplåna det egna partiet. Och hans lyckas mycket bra. Han ärvde usla 110 mandat – värsta siffran under Spaniens demokratiska era – från företrädaren, den obehaglige Rubalcaba, som i sin tur ärvt 169 mandat (från valet 2008). I valet 2015 fick Pedro Sánchez 90 mandat. Under valvakan där han hyllades som en hjälte kallade han resultatet historiskt. Och det var det ju. Ett nytt bottenrekord. Så till igår. Då tappar PSOE ytterligare 5 mandat. Men givetvis applåderades och hurrades det på valvakan. Men Sánchez hade i alla fall vett att säga att han inte var nöjd med resultatet. Kort sagt, PSOE går en stadig kräftgång och det är ju ganska unikt för ett parti som inte sitter vid makten. Det är ju normalt regeringsansvaret som nöter ned förtroendet. Speciellt i ett land i full ekonomisk kris som Spanien. Man kan möjligen ana att PSOE:s förlorade 5 mandat kan hänga samman med hans misslyckade strävanden att bilda regering i våras. Han anklagade Rajoy i spefulla ordalag för att misslyckas för att sedan misslyckas själv. Då framstår man lätt som en pompös lättviktare som babblar i nattmössan. Många äldre socialister är öppet kritiska mot Sánchez som vägrat hålla den partikongress som borde avhållits för länge sedan. Senaste budet är nu september 2016. Det blir säkert en stormig partikongress där Sánchez kommer att utmanas. Den eviga rivalen Susana Díaz  i Andalusien fick sig en rejäl näsbränna i valet då PSOE förlorade valet i Andalusiens valkretsar till PP. Så nu har hon mindre förtroendekapital att ta med sig till kongressen vilket säkert var Pedro Sánchez enda verkliga glädjeämne under valvakan.

Kommunisterna

 

trumpnarevolutionärer

Det revolutionära slöddret liknade ett gäng begravningsentrepenörer

Inför valet så inledde Pablo Iglesias revolutionärer en valsamverkan med det gamla traditionella kommunistpartiet, sedan 1986 uppblandat med diverse sekter på yttersta vänsterkanten under namnet Förenade Vänstern. Jämför kommunisterna i Sverige som blev Vänsterpartiet när kommunismen i öst brakat samman. Denna nya spanska samverkan döptes föga originellt till Unidos Podemos (tillsammans kan vi – återigen denna sjukliga vurm för Obamasemantik). Under trams och flams begåvades dessa mordiska revolutionärer med ett hjärta som symbol och hammaren och skäran bannlystes. Nu skulle de erövra världen! Tanken var väl att bli Spaniens näst största parti och därför bli utsedda till regeringsbildare och sedan pressa Sánchez att skriva ut en check in blanco. För att sedan snabbt tillsätta en ny generalstabschef, en ny militärledning i stort, ta över statlig radio och tv, säkerhetsttjänsten CNI likaså, samt inrätta en multinationellt ministerium för att slutgiltigt bryta upp Spanien som land. Det var dessa poster Podemos krävde inför förhandlingar med Pedro Sánchez i våras. Revolutionärerna har läst sina handböcker för statskupp. Själva skulle vi nog lagt till kontrollen över alla teleoperatörer. Den är fundamental, åtminstone under inledningen av en statskupp. En del goda råd har de väl även fått från den gamle gode vännen Hugo Chávez innan han försvann in i den eviga skärselden.

 

Så säker var Pablo Iglesias på att bli regeringschef att han i El País högtidligt förklarade att han efter sin tid som premiärminister skulle dra sig tillbaka från politiken. Tala om att sälja skinnet innan björnen är skjuten, eller som en spanjor skulle säga, ”vender la piel del oso antes de cazarlo”.

rattor

Den usle råttan José Julio Rodríguez med sin lika usle husbonde

Vad blev det nu av denna oövervinnerliga revolution? Netto vann Unidos Podemos ingenting. De hade 71 mandat och behåller 71 mandat. Socialistpartiet lär inte ta i dem med tång den här gången. Och gör de det så lär PSOE få en partutbrytning på halsen. Revolutionärernas stora trumfkort, den f d generalstabschefen José Julio Rodríguez, som misslyckades med att ta ett mandat i Zaragoza i december hade nu flyttats till Almería för att förbättra oddsen. Men kloka andalusier bad i valurnorna den usle råttan som förrått sitt land att fara åt helvete. Nu får han väl söka kökstjänst hos sina revolutionära hussar. Ingen missar att påpeka för revolutionärerna att de i våras hade möjlighet att aktivt eller passivt släppa fram en PSOE-regering och avsätta den hatade Rajoy. Men de föredrog nyval, givetvis med förhoppning att bli regeringsbildare. Nu har den kommunistiska sufflén sjunkit ihop och nu har de nog inte ens möjlighet att släppa fram PSOE till makten. Det är svårt att se hur de skall lyckas blåsa nytt liv i den revolutionära glöden. Vår gissning är att Unidos Podemos upplöses och att bägge partiledarna får svårt att sitta kvar. Gammelkommunisterna i Izquierda Unida var rasande över samgåendet med clownerna i Podemos. Det verkar som det gamla spanska talesättet, ”el tiro les salió por la culata” (bäst översatt till engelska, ”it backfired” – på svenska kommer vi i hastigheten inte på någon bra motsvarighet) återigen är tillämpligt.

Senaten

senado

Senaten

Ett stort glädjeämne är att den absoluta majoriteten i senaten stannar i PP:s händer. Uppenbarligen har många röstat på PP i senatsvalet och på ett annat parti i kongressvalet. En klok försäkring mot konstitutionella äventyrligheter som en medveten sprängning av Spanien stat genom ändring av författningen.

 

I ett separat inlägg inom kort skall vi spekulera över vad som nu kommer att hända.

 

Extra: Vallokalsundersökningarna hade lyckligtvis helt fel!

Valvakan inleddes med en rejäl chock!  Enligt vallokalsundersökningen från Sigma Dos Dos publicerad en minut efter det att vallokalerna stängt i fastlands-Spanien, kl 20.00 centraleuropeisk tid – skulle PP få 117 – 121 mandat (ner från 123 i förra valet), kommunisterna 91 – 95 (upp från 71), PSOE 81 – 85 (ner från 90) och Ciudadanos 26 – 30 (ner från 40). Vilket alltså skulle innebära den historiska sorpasso och en bekväm majoritet för socialister och kommunister.

Väldigt lika var resultaten från undersökningsinstituten Forta och GAD3 varför saken framstod som ganska klar. Sååå fel kan väl inte tre institut ha?!

Långsamt började sedan summeringen av de verkligt avgivna rösterna. Resultatet liknade inte alls vallokalsundersökningarna men alla vet att de första valkretsarna som räknas är små landsbygdskretsar. Som den vallokal i la Rioja som stängde tre minuter efter man öppnat eftersom alla hade röstat och alla röster hade summerats! 🙂

De större städernas röster brukar börja synas när cirka 40% räknats. Och så var det även denna gång. Kommunisternas röster steg (Podemos är nästan uteslutande ett storstadsfenomen) efter hand men inte alls fort nog för att prognoserna skulle stämma.

När nu nästan 100% räknats så har PP fått 137 mandat, PSOE 85, kommunisterna 71 och Ciudadanos 32. Som synes en helt annan bild än den som initialt indikerade en kommunistledd regering! Visserligen återstår poströster att räkna men de kan rent matematiskt inte påverka någon väsentlig parameter. Något enstaka mandat (man vet vilka och alla är ointressanta) kan byta ägare.

Tack Gode Gud för att de första siffrorna var gruvligt del! Nu törs vi stanna i landet och slipper packa ihop vårt hem sedan många år.

Kändisparet Ana Pastor och Antonio García Ferreras - bägge TV-profiler - jobbade hårt för att befästa en seger för kommunisterna.

Kändisparet Ana Pastor och Antonio García Ferreras – bägge TV-profiler – jobbade hårt för att befästa en seger för kommunisterna och störta Spanien i fördärvet.

Man kan fråga sig hur en vallokalundersökning – och alla opinionsundersökningar nästan varenda dag – hade så fel. Ligger det en ond tanke bakom? I så fall, vem finansierar den? I stort sett alla utom PP tror på konspirationsteorin om ”la pinza”, kniptångsmanövern för att skrämma tillbaka väljare från Ciudadanos och trycka tillbaka PSOE lagom mycket genom en mediastrategi där kommunisternas valkampanj i stort sett finansierades och sköttes av många TV-kanaler, såväl statliga som privata som fått concessioner av PP-regeringen. Kanaler som Cuatro och La Sexta fungerade nästan som partihögkvarter för kommunisterna. Faktiskt obehagligt att se. Som att förflyttas till Sovjet eller Kuba.

Vad gör socialistpartiet PSOE?

Allt hänger nu på vad PSOE kommer att göra. Det spekuleras redan i att Pedro Sánchez kommer att avgå. Vi tror honom oförmögen till det.

En möjlighet som vi inte hör nämnd är att PSOE splittras och sprängs. Det finns väldigt många stridslystna socialister som vill slåss mot kommunisterna, inte bli deras allierade. Andalusien skulle kunna revoltera inom PSOE.

Bland spanska ungdom i allmänhet är kommunism inget fult ord. Men för ideologiskt skolade socialister (i synnerhet socialdemokrater) är kommunismen en styggelse. Därför skulle nog många, speciellt äldre, socialister lämna PSOE om man gick i koalition med den fienden.

Extra: kommunistledd regering i Spanien trolig

De första valundersökningarna (ej räknade resultat) tyder på att kommunisterna blir Spaniens näst största parti och att galningen Pablo Iglesias därmed kan bli Spaniens premiärminister med stöd av socialisten Pedro Sánchez. Om den senare inte – mot förmodan – prioriterar demokratins överlevnad.

Det ser ut att bli ännu en svart dag / natt i Spanien.

Det är snart dags för denne skribent att ta beslut om huruvida jag törs stanna i ett land styrt av en galen kommunist med total brist på respekt för mänskliga rättigheter. Tungt.