Köpes: giljotin prima skick, skarpt blad som klarar reaktionära tjurskallar. Brådskar! Ring Pedro Sánchez NU.
Det blev storslam för socialistpartiets sabotör nummer 1, Pedro Sánchez. Han som störtades från sin post så sent som i höstas. Utgången blev nära nog exakt 50% för Sánchez, 40% för Díaz och 10% för López.
Många kommentatorer fick under kvällen äta upp gamla uttalanden om att det var en omöjlighet att Sánchez skulle vinna, att Díaz vinst var kassaskåpssäker. För egen tordes vi inte tro någonting men vi befarade i alla fall att Sánchez hade lyckats tjusa sina sektmedlemmar.
Sánchez har nu slagit knockout på partiapparaten, på de historiska ledarna och på PSOE:s väljarkår. Han är nu fri att avskeda och tillsätta. Genom principen om direkta medlemsval av partiledare och diverse stadgeändringar blir nu Sánchez diktator med oinskränkt makt i PSOE.
Sánchez har sagt att han inte kommer att göra utrensningar. Varpå han genast ådagalade sin inkonsekvens och sitt hämndbegär och tillade att han inte kommer att ha kvar partiets talesman, Antonio Hernando. GIVETVIS kommer Sánchez att göra utrensningar. Annars kan han inte få kontroll över det djupt splittrade partiet. Och han kokar av hämndbegär och blodtörst.
Antonio Hernando avgick någon minut efter valresultatets offentliggörande. Hellre fly än att vänta på giljotinen. Vi antar att hundratals eller tusentals i partiapparaten landet över har att se fram emot arbetslöshet. Chocken inom PSOE måste vara fullkomligt lamslående. Pliktskyldiga gratulationer droppar in till den nye härföraren. Precis som Stalin säkerligen fick periodiska gratulationer från Jagoda och andra som sedan avrättades.
Varför vann Sánchez? Som vi konstaterat tidigare ligger partiets medlemmar långt till vänster om partiets väljare. Och Sánchez har öppet appellerat till sina vänsterradikala medlemmar. Och fått gensvar. Dessutom är det en generationsfråga: för alla unga, utan bildning och livserfarenhet är Sánchez Spaniens svar på Kennedy.
Kanariern Pedro Quevedo poserar framför terroristorganisationen MPAIAC:s gamla trasa.
Så, vad händer nu, på nationell nivå? Mariano Rajoy valdes ju till slut till premiärminister sedan Pedro Sánchez försvunnit från scenen i höstas. PSOE lade ner sina röster efter kohandel med Rajoys parti, PP. Så premiärministerfrågan är avklarad. Nästa viktiga fråga är budgeten. Där har PP skrapat fram vissa stödröster som säkert kommer att kosta skattebetalarna stora pengar. Just nu hänger allt på Pedro Quevedo, ledamot för det socialistiska Nueva Canaria som kräver en massa ekonomiskt godis för Kanarieöarna, som kraftigt höjda subventioner för boendes flygresor (75%, upp från 50%). Det är livsviktigt att budgeten går igenom förstås. Just nu arbetar man fortfarande med 2016 års budget.
Så här såg det ut i Madrid förra gången Spanien hade en folkfrontsregering, Puerta de Alcalá, komplett med hammare och skära, Stalin och Trotskij.
Känner Du igen mannen längst till höger? Berätta för oss! Vi gissar att det är marskalk Vorosjilov. Idel sovjetiska massmördare på gamla anrika Puerta de Alcalá, alltså.
Om budgeten går igenom så blir det förmodligen det sista av vikt som händer i parlamentet innan nästa val som kan dröja flera år. Med Pedro Sánchez vid socialistrodret kommer ingen att lyckas få ihop en majoritet för någon ny lagstiftning alls eftersom han vägrar att förhandla med PP. Och det är illa eftersom bland annat pensionssystemet behöver en genomgripande översyn. Och upproret i Katalonien går mot sin våldsamma upplösning.
Oppositionens enda väg till ny lagstiftning är en misstroendeförklaring men en sådan kräver att socialistpartiet samarbetar med alla vänsterkrafter i parlamentet, inkl terrorister och separatister. Vågar sig Sánchez på det så försvinner givetvis det eventuella lilla stöd PSOE har kvar bland icke-extreminister. Och då är allt bäddat för att Rajoy vågar utlysa nyval. Han har knappast något val.
Så, kort sagt, det spanska parlamentet kommer av allt att döma att i praktiken ta ledigt något eller några år. Rajoy kommer att pejla läget i opinionen och om korruptionsfloden sinar under en period och folk uppskattar framsteg i sin privatekonomi, då slår nog Rajjoy till med nyval. I det läget kan knappast Ciudadanos fortsätta vela. Man måste alliera sig med Rajoy för att ha en chans att undvika en folkfrontsregering som börjar beskära mänskliga rättigheter efter venezolansk förebild. Man kan förutse att många äldre socialister i ett sådant polariserat läge skulle rösta på Rajoy.
Vart kommer nu alla socialister som inte kan tänka sig rösta på vare sig Sánchez eller Rajoy att ta vägen? Vi tror att partiet kommer att splittras. Det kanske tar tid men det måste komma. Precis som det egentligen är en självklarhet att det kommer att uppstå ett konservativt parti som samlar alla missnöjda PP-väljare (vi talar om många miljoner). Partiväsendet i Spanien tar förmodligen samma väg i övriga Europa, att de gamla partierna skrynklar ihop under sina dogmer och sin oförmåga att erbjuda väljarna det de söker. En skillnad i Spanien mot övriga Europa är att det inte finns någon främlingsfientlighet att slå mynt av.
Länge såg det ut som om Vox kunde bli ett alternativ till höger om PP. Men partiet för en anonym tillvaro. Och så kommer det väl att fortsätta tills dess man hittar finansiärer och / eller media som backar upp eller tills dess man ger upp. PP och PSOE löste finansiering och exponering med gigantisk korruption men milt sagt är det nog en tveksam väg att gå nuförtiden. Även Podemos finansiering, med pengar från mullorna i Iran och bödlarna i Venezuela är numera komprometterad.
Blir det en bulgarisk partikongress i juni? Utan obekväma avvikande röster?
Så, varför skall vi som inte är medlemmar i PSOE bry sig om partiets framtid? I själva verket har ju många konservativa menat att Pedro Sánchez vore det bästa som kunde hända PP. Att låta PSOE begå självmord. Vi anser att det är ett väldigt kortsynt sätt att se saken på. Spanien behöver ett brett parlamentariskt stöd i frågor som gäller landets enhet och ekonomiska framsteg. Och risken för en vänsterrevolutionär samlingsregering är inget att leka med. Fråga venezolanerna!
Det skall bli intressant att följa utvecklingen under den närmaste månaden. Den 18:e juni (om vi minns rätt) så håller PSOE partikongress. Pedro Sánchez har makt att liksom Rajoy genomföra en bulgarisk kongress, d v s med alla i den egna fållan eftersom han kan slänga ut alla avvikare. Frågan är närmast vad hans opposition hittar på när sanningen hunnit ifatt dem.
Spanienaktuellt 