Hur 300 000 aktieägare blåstes på alla sina pengar över en natt

bpopular

Den senaste skandalbanken

Häromdagen kablade alla spanska media ut nyheten att Banco Santander ”köpte” Banco Popular för 1 euro och att aktieägarna förlorade alla sina pengar. Några media talade om konkurs.

Vi fattade som så ofta ingenting. Spanska  journalister måste vara bland de sämsta i hela världen. De begriper ofta inte vad de skriver om.

Hur kan aktieägarna gå med på att skänka bort sina aktier? Varför satte man inte hellre banken i konkurs? Eller hade Banco Popular ”bara” sålt sitt inkråm? Har det kallats till någon extra bolagsstämma innan gåvan till Banco Santander? Aktieägarna kunde ju föredragit ännu en nyemission. Tankarna for genom våra huvuden. Inte för att det berörde oss personligen, vi har inga aktier i Banco Popular. Men för Spanienintresserade är det ju av stort intresse. Det inträffade belyser ännu en gång den TOTALA rättsrötan i Spanien.

Över påföljande dagar kom sanningen till slut upp till ytan. Inte genom journalister förstås, utan genom publicerade intervjuer med aktieägare i Banco Popular som visste vad de pratade om.

Först klargjordes att det INTE rörde sig om en konkurs utan om ett utomrättsligt förfarande inom ramen för EU där man sitter i Bryssel och tar beslut om att beröva aktieägarna alla tillgångar i en spansk bank. Över en natt!

För att ”skydda banksystemet” expropierar man helt enkelt den spanska banken genom att simpelt beslut och gör 300 000 aktieägare rättslösa. Skydda banksystemet? Man får betänka att det finns ett insättningsskydd inom EU så insättarnas pengar var aldrig i fara. De som kunde förlora pengar var aktieägare och obligationsinnehavare.

Bakgrunden till Banco Populars problem är den spruckna fastighetsbubblan i Spanien, Utan att gå in på alla teknikaliteter så kan man konstatera, att bankens styrelse, tillsynsmyndigheten, revisorerna, Europeiska centralbanken och den spanska regeringen skulle ha slagit larm långt tidigare. Till slut gick det så långt att människor började ta ut sina pengar i panik från banken efter omfattande ryktesspridning.

Vad hände då? Politiker i Spanien och EU, vilka förstås är Du och bror med varann, greps av panik. Herregud! Konkar banken så måste vi effektuera insättningsskyddet och betala ut enorma summor. Var de garantipengar som ackumulerats över tiden fonderats vet vi inte. De kanske gått till partiernas kassor. I Spanien är allt möjligt. Hursomhelst är det alltid tråkigt att betala ut.

Då kom snilleblixten. Vi expropierar banken och skänker den till Banco Santander. De förbinder sig att skydda insättarnas pengar så slipper Spanien och EU att betala ut en enda euro. Vi blåser 300 000 aktieägare och ett okänt antal obligationsinnehavare. Men det drabbar ju ingen fattig!

Banco Santander får ett kompletterande kontorsnät i Spanien och Portugal nästan gratis och utan något besvärande anbudsförfarande under vilket kanske Banco Bilbao Vizcaya (BBVA) kunde varit intresserade,

En av de större aktieägarna i Banco Popular har nu bildat en förening för att föra rättslig talan på alla fronter. Själv har han förlorat cirka en halv miljard svenska kronor. I en intervju sade han (citeras ur minnet): – Det är inte synd om mig. Jag är professionell investerare. Ibland vinner jag. Ibland förlorar jag. De jag ömmar för är småinvesterarna.

Vi har inte följt rapporteringen i detalj men någon mediauppgift handlade om en gammal gumma som pådyvlats aktier i Banco Popular av sin bankman i utbyte för kontanta pengar som hon avsåg att köpa en lägenhet för. Den typen av banksvinerier visade sig vara vanligt i kölvattnet på skandalen i Bankia. Banktjänstemän som säljer den egna bankens produkter under förespegling av ”rådgivning”. Känns det igen från Sverige, månne? 🙂 Dessutom: Banco Popular ingick i indexet IBEX35 varför man kan anta att många fonder, indexfonder och andra, åkt på en rejäl smäll. Och det berör t ex pensionsfonder vilket i allra högsta grad berör folk i gemen.

Vi tror att denna rättsskandal kommer att rendera fängelse för ett antal personer. Men det kommer väl gissningsvis ta bortåt 10 år minst. Och då kan de gå till Europadomstolen och klaga på att de inte fått en fair trial eftersom alltför lång tid förflutit. Och många målsägande hinner dö bort och får aldrig se någon slags rättvisa.

Vilket vidrigt system!

Eftersom Sverige tillhör EU så bör väl (vi har ej undersökt detta) även svenska innehavare av aktier och obligationer löpa samma risk att få sina tillgångar expropierade av en handfull byråkrater i EU. Och att en svensk bank kan gå under minns vi från början av 1990-talet då skandalbanken Nordbanken fick räddas med skattemedel.

Sensmoralen av det inträffade är förstås att man bör akta sig mycket noga innan man investerar i europeiska bankaktier. Man kan inte lita på någon. De chilenska investerare som förlorat astronomiska belopp p g a expropiationen av Banco Popular lär aldrig ta i europeiska bankaktier med tång igen.

Enda vinnarna på det inträffade är förstås Banco Santander som säkert hade ständig kontakt med europeiska centralbanken för att inte köpa för dyrt, de som blankade Banco Popular-aktien (bland vilka man säkert kan finna bulvaner för höga bankfunktionärer i Banco Popular), Tv-media som kommer att översvämmas med annonser från advokatbyråer och – just det – advokater.

 

Vänd Spanien upp och ner

Från American Psycho

I ett samhälle som på de flesta plan står nära total upplösning är det inte lätt att navigera efter gamla invanda mönster. I det allmänna medvetandet delar de flesta traditionellt upp samhället i skikt där gräddan befolkas av människor med makt, titlar och pengar medan botten utgörs av de socialt utslagna, mördare, knarkare, småtjuvar, tiggare och horor.

För att orientera oss i det nya Spanien har vi personligen vänt modellen upp och ner. På samhällets absoluta botten hamnar bankdirektörer, politiker, domare, åklagare, polischefer och liknande skojare. Och i toppen hamnar de som, ibland psykiskt skadade, hankar sig fram utan att tillfoga andra enorm skada. Spanjoren i gemen bygger sin tillvaro på att försörja sig på lönen, inte genom brott på sin arbetsplats. Horan skadar sig själv. Precis som knarkaren. Tiggaren besvärar andra men tillfogar ingen direkt skada. De flesta mördare har förmodligen inga onda avsikter från början utan mördar under berusning.

Modellen är långt ifrån perfekt men den är bättre än den gamla där alla galna, farliga och oärliga narcissister och pskykopater hamnat på en oförtjänt piedestal. Länge trodde vi på den gamla klyschan att de flesta politiker är ärliga och har ärliga åsikter. Det är numera omöjligt. Man måste vara blind för att inte se att ALLA politiker stjäl så mycket de kan så snart de tror att risken för upptäckt är liten. Denna nya samhällsbotten befolkas inte av sjuka människor. Narcissism och psykopati är inga sjukdomar. Dessa människor kan skilja på ont och gott vilket bevisas genom att de försöker dölja sina brott. De är helt enkelt ONDA människor. Hela deras tillvaro bygger på att utnyttja sin ställning för att begå brott. Är då alla på den nya samhällsbotten onda? Naturligtvis inte! Men det nya är att vi inte längre antager att dessa människor är oskyldiga. Snarare tvärtom. Samhällets botten kan i stort indelas i dömda och ännu ej dömda.

Det är ledsamt!