Folkomröstning = demokrati?

150721141007-kim-jong-un-votes-local-election-large-169

I Nordkorea röstar man så det står härliga till. Mönsterdemokrati?

Den vanligaste klyschan använd av kuppmakarna i Katalonien och deras dohakörer är att rätten att folkomrösta är en demokratisk rättighet som inte kan tas ifrån ett folk. En grundpelare i en demokrati. Låt oss granska det argumentet.

Om det är en demokratisk rättighet att folkomrösta oavsett vad folkomröstningen avser så är det följdaktligen i sin ordning att rösta om huruvida man skall döda alla judar, negrer eller zigenare i det egna territoriet. Eller döda alla över 65 år. Eller alla handikappade. Eller vilken olaglig eller omoralisk handling som helst. Är det så gaphalsarna på ja-sidan vill ha det? Nej, det är det ju inte. Tillfrågade om huruvida de skulle tillåta en folkomröstning i t ex Hospitalet de Llobregat om huruvida stadens befolkning skulle vilja bli en självständig spansk enklav i det framtida Katalonien så tiger man ihjäl frågan eller avfärdar den som en provokation. Utom en katalansk pajas jag hörde på radio som svarade att det inte kan tillåtas, givetvis utan att utveckla sitt dåraktiga resonemang.

Nästan inga länder tillåter att en del av territoriet frigör sig från staten. Utom genom en ändring av konstitutionen i vilken de berörda territorierna definieras. Och den nya konstitutionen skall godkänns av hela folket, ofta i två folkomröstningar med mellanliggande parlamentsval. Att det är svårt att frigöra sig är ju just en garanti mot tillfälliga hysteriska galenskaper av den typ vi ser i Katalonien. Allt detta slås fast i konstitutionen som ju är den grundlag som folket själva har röstat fram åt sig självt. Just Katalonien var nog den region som med allra största entusiasmen röstade ja då 1978.

maduro

Maduro röstar för att avskaffa det folkvalda parlamentet och ersätta det med en asamblea constituyente. Mönsterdemokrati?

Det är logiskt att man inte skall kunna folkomrösta om något som är olagligt. Lag är ju oftast helt enkelt formaliserat förnuft. Dessutom, hur skall man tekniskt sett rösta ja eller nej till något som är olagligt? Eftersom folkomröstningen måste gälla en ändring av konstitutionen för att slita loss ett territorium så måste man i så fall rösta om en exakt återgiven illegal grundlagstext. Det är ju så feltänkt det kan bli. Det går inte så länge man inte först ändrar spelreglerna i konstitutionen  så att land kan skänkas till kriminell katalansk maffia och det vill få spanjorer. 

Konstitutionsdomstolen har gått igenom alla dessa frågor redan 2008 när Baskien försökte sig på ett liknande uppror, minns plan Ibarretxe.

stalin

Lillfar Stalin utövar demokratisk rättighet. Mönsterdemokrati?

 

Spanien är egendomligt nog ett mycket legalistiskt land. När diktaturen skulle avskaffas och ersättas med en demokrati så lade man ner stor möda på att genomföra lagändringar både i gamla frankistiska lagverket och det nya demokratiska, så att lag kunde ersättas med lag genom en smidig och alltigenom oanstastlig övergång som kunde accepteras även av farliga frankistiska militärer. Och man lyckades. Vilka underbara tider!

 

79cc04407adc4d4fca59989e760ad930

Valsedel för Hitler. Mönsterdemokrati?

Valurnor utövar en märklig attraktionskraft på de mest kufiska individer. Nordkoreas King Jong Un vann sitt ämbete med 100% av rösterna. Så, är alla nöjda och glada? Folket har ju fått möjlighet att utöva sina demokratiska rättigheter. Eller är det möjligen så att det krävs så oändligt mycket mer än en valurna och några skrynkliga papperslappar för att skapa en riktig demokrat?

Fria media brukar anses vara en förutsättning för en riktig demokrati. I Katalonien har man i stort sett avskaffat alla oppositionella media bl a genom CAC som övervakar och sanktionerar media som inte sköter sig. Dessutom har myndigheterna tystat obekväma radioröster genom att helt enkelt förvägra sändningstillstånd för dessa stationer.

För många katalaner som vill följa kritiska riksmedia återstår bara kabel-TV och nätet. Etern är stängd.

 

 

Att dra röda linjer

Det har gått mode i att dra ”röda linjer” i politiken. Obama drog en ”röd linje” vid Syriens användning av kemvapen. Flera presidenter med Clinton som den förste förklarade att Nordkorea inte skulle tillåtas att skaffa sig kärnvapen. Bush lovade att Iran inte skulle tillåtas skaffa sig kärnvapen. Och i lilla Spanien förklarade Rajoy gång på gång att någon illegal folkomröstning i Katalonien inte skulle tillåtas.

När Assad använde sarin, klorin och senapsgas i Aleppo visade det sig att Obamas hot var tomma. Han bestraffade inte den syriska regeringssidan. I Nordkorea kollrade den slipade Kim Jong Il lätt bort den godtroge Clinton som sände pengar och spannmål i utbyte mot fortsatt utveckling av kärnvapen. Bush vare sig tog egna initiativ eller stödde israeliska för att avväpna Iran och utvecklingen av kärnvapen har fortsatt. Västvärlden har nått en överenskommelse med de blodsbesudlade mullorna. Men givetvis fortsätter kärnvapenutvecklingen i det tysta.

Problemet med att dra en röd linje och sedan passivt åse hur den ignoreras är att man omdelbart tappar all trovärdighet och signalerar till motståndaren att nu är det fritt fram. Någon som med framgång drog en röd linje var Kennedy. Han lade en flottblockad mot Kuba och genomdrev den, även till priset av riskerat kärnvapenkrig. Och han vann.

Upprorsmännen (generiskt) i Katalonien har lärt sig att Rajoy bara pratar skit och på sin höjd skriver brev till konstitutionsdomstolen om de bryter mot lagen. De kan därmed bortse ifrån alla tomma hot från den spanska staten. Eftersom de ser att ingen stoppar dem från att skapa en självständig stat behöver de ju inte tänka på böter eller fängelse. Spansk polis lär inte få tillträde till Katalonien i framtiden.

Att dra röda linjer är meningslöst och synnerligen kontraproduktivt. Lova aldrig att stoppa något med insatser av polis eller militär om Du inte är beredd att löpa linan ut. Säger man att polis skall stoppa en folkomröstning så måste man förankra att polisen är beredd att ytterst döda för att uppnå målet.

Det här är ju aktuellt i Nordkorea där Trump och den galne tjockisen i Pyongyang båda hotar med kärnvapenangrepp. Bägge vet att de inte kan sätta sådana planer i verket. Det är tomma hot och därmed kontraproduktiva. Antingen anfaller man utan föregående skrävlande eller också håller man käften.

Rajoy lovade att det inte skulle bli någon folkomröstning 2014. Det var en bluff som synades. Nu har han upprepat bluffen och det tyder på svår svagsinthet. Alla struntar av lätt insedda skäl i vad han säger.

När regeringen nu hotat med polis och civilgarde så finns det ingen som helst anledning att tro att det skulle få någon effekt.

Försöket till statskupp i Turkiet lärde oss mycket. När delar av armén försökte ta makten vidtog president Erdogan ett genidrag – förmodligen inspirerad av mannen på Tiananmen-torget i Beijing som stoppade en tankkolonn.

tiananaman

Längst fram (ynkligt liten på bild)  står ”tankmannen” i Beijing som stoppat en hel kolonn tanks som av oförklarliga skäl inte omformerade i bredd och körde över / runt mannen.

Erdogan sände ut sina anhängare på gatorna. De blockerade gator och broar för arméns tanks med sina kroppar. I det läget måste man vara beredd och motiverad att öppna eld och kontrollera situationen annars rasar angreppet som ett korthus. En tank som inte spyr död är en skrothög med hög bränsleförbrukning. Är det någon som ser framför sig ett scenario där spansk polis, eller katalansk polis, öppnar eld mot obeväpnade folkmassor i Katalonien. Inte, eller hur? Därmed har spanska staten redan förlorat. Därför att man inte kvävde upproret i sin linda. För några år sedan har det räckt med en handfull gripna upprorsledare.

Spaniens omedelbara död

Bortsett från den teoretiska möjligheten av en militärkupp inom de närmaste dagarna så är Spanien nu med all sannolikhet slut som nation.

Den som tror att det snart fullbordade upproret i Katalonien är en isolerad företeelse känner inte Spanien. Självklart kommer nu övriga regioner efter hand och över tiden att bryta sig loss från kungadömet Spanien. Om någon region kommer att sno åt sig namnet Spanien får framtiden utvisa.

Utvecklingen i Spanien är det mest deprimerande denne skribent upplevt under sitt långa liv. Ett helt land har bevittnat landets sönderfall utan att göra någonting för att förhindra detsamma. Politikerna, välgödda på bekostnad av arbetande människor, har ägnat sig åt att prata skit under åratal.

Den värste landsförrädaren i denna historia är för oss utan tvekan Mariano Rajoy Brey som abdikerat från allt konstitutionellt ansvar som regeringschef. Socialistledaren Pedro Sánchez hamnar också högt upp i landsförrädarnas tio i topp eftersom han vägrat att bistå regeringen – som saknar parlamentsmajoritet – när nationen står under dödligt hot. Högt upp på listan står också Rodríguez Zapatero som öppnade dörren på vid gavel för det katalanska upproret med sitt skitprat om att Spanien var något diskuterat och diskuterbart samt löftet att skriva under vad helst det katalanska parlamentet beslutar. På listan står också hela rättsväsendet inklusive åklagarämbetet som suttit med armarna i kors.

Upproret i Katalonien hade kunnat näpsas tämligen enkelt om man ingripit i tid. Den spanska konstitutionen och lagstiftningen har självklart förutsett situationer som den nu aktuella. Alla vettiga människor har under lång tid förespråkat att landets regering ställde upprorsregionen under direktstyre och / eller införde undantagstillstånd. Och det finns ännu fler alternativ. Men nej, landsförrädaren Rajoy har ständigt påpekat att man vill agera med proportionalitet. Alltså, om jag inleder en statskupp i Spanien så ska man alltid ligga steget efter. Det är som en läkare vars patient kommer in med en svår och eskalerande infektion i kroppen. Läkare Rajoy ger lite penicillin i taget, man skall ju inte ta i för mycket. Till slut dör patienten av blodförgiftning som hade kunnat undvikas om patienten fått höga doser under inledningsskedet.

Som läsaren märker anklagar vi inte i förstone Artur Mas, Carles Puigdemont, Carme Forcadell, Francesc Homs, Oriol Junqueras och de andra kuppmakarna. Ett land befolkas alltid till viss del av kriminella och galningar. Det är så att säga en konstant. Det som gör skillnad är hur man bemöter de som begår brott. I Spanien har rättvisan abdikerat.

Vi tror att historien kommer att döma Rajoy mycket hårt. Han hamnar i en klass för sig med kung Fernando VII (”Kung Brottsling”) vid sin sida.

I en bra dokumentär som fransk TV spelat in men som inte sänts i Spanien så berättar den gamle kungen, Juan Carlos I, att det sista och enda Franco bad den unge kungen om före sin död var, ”Ers majestät, tillse att Spanien förblir enat”. Franco kände landet han regerade över! (för Dig som kan franska eller spanska: https://www.youtube.com/watch?v=PHvwtVRsXjk)

Vi kan konstatera att kung Juan Carlos I, som ju fortfarande är kung om än emeritus, hans son och därmed ätten Borbón misslyckats med den fundamentala uppgiften. Det är en skam för ätten Borbón. De bägge kungarna har ingen reell makt men de kan givetvis ställa till ett jävla oväsen om de skulle välja det. För Juan Carlos I måste Spaniens undergång vara ett dråpslag utan like. Han är präglad av uppväxten hos först sin far, Juan de Borbón, som avstod kungakronan till förmån för sonen i en traumatisk gest och sedan hos Franco, en general, uppfostrad till att försvara Spanien. Det är bedrövligt att kungarna kniper käft i denna ödestimme. Nu har ätten Borbón mist sin legitimitet att axla rollen som statschef.

Kan något göras i denna sena timme? Som sagt, det enda alternativet vi ser är att skicka in armén. Inte förskrämda soldater i jeepar utan pansar. Gatorna kommer ikväll, imorgon och på söndag att intas av folkmassor. Man blockerar vägar med bussar, traktorer etc. I det läget är tanks det enda som kan ta sig fram i städerna. Dramatiskt men sant. Att detta skulle ske under konstitutionella former anser vi uteslutet med borbonen kung Felipe som ÖB och galningen Rajoy som regeringschef. Med tanke på att Spaniens förre försvarschef, verkställande under kungen / ÖB, visade sig vara revolutionär kommunist så tvivlar vi på att den högre militärledningen hyser folk som törs genomföra en militärkupp.