
Huvudperonerna i en bild från 2015.
Svaret på rubricerad fråga har vi om cirka 4 timmar! (omkring 17.00 svensk tid)
Efter domen i ”Gürtel”-härvan där regeringspartiet döms till skadestånd för att ha haft vinning av de brott som de inblandande i härvan begick, så väckte socialistpartiets Pedro Sánchez misstroendevotum mot regeringschefen Mariano Rajoy. Behandling av denna begäran pågår i parlamentet. Redan nu är det klart att Sánchez har alla röster som behövs UTOM EN. Denna nyckelröst sitter det baskiska partiet PNV (borgerligt, nationalistiskt) på. Och idag omkring kl 17.00 är det partiets företrädares tur att i parlamentet meddela sin inställning i frågan.
Den politiska kohandeln är givetvis intensiv. Rajoy hade redan i budgeten (som fortfarande inte gäller eftersom den måste gå igenom senaten) givit Baskien en stor summa extra pengar för att få med PNV på budgettåget. Under hela budgetbehandlingen har Sánchez avvisat Rajoys budget (för 2018, ej 2019!!) med mycket agressiva tongångar. När Sánchez idag förklarade sitt misstroendevotum så meddelade han att budgeten ”låg fast”. Vad?????!!!! Jodå, helomvändning. Det är inte svårt att förstå varför. PNV krävde det för att rösta för misstroendevotum. Med budgeten fastlagd så måste alltså en ny regering regera med PP:s budget vilket är en mardröm för en Frankensteinregering med där kärnan i deras politik är att strö pengar omkring sig. Så speciellt de revolutionära kommunisterna i Podemos är nu förstås sura på Sánchez men givetvis kommer de ändå att rösta ja till hans misstroendevotum.
Det pikanta i allt detta är att eftersom PP har absolut majoritet i senaten så kan de teoretiskt fälla sin egen budget! Vi tror inte att det kommer att hända men uteslutet är det inte. Om socialisterna tvingas starta om budgetarbetet så får de då uppleva samma skärseld som Rajoy gått igenom och försöka samla upprorsmännen i Katalonien (både socialister och borgerliga), baskerna (både socialister, borgerliga och kommunister) och de revolutionära ultrakommunisterna i Podemos bakom en budget. Lycka till! 🙂
Rajoy har ett sätt att undvika avsättning, fram till imorgon då omröstning sker. Han kan avgå. Många håller det för troligt. Vi är tveksamma. Det är inte hans stil. Han sätter sig själv över partiets bästa.
Under normala omständigheter skulle vi välkomna att Rajoy åkte ut i ett misstroendevotum. Han är ansvarig för upproret i Katalonien och mycket annat. Problemet är att alternativt med en Frankensteinregering är långt värre. För varje val Sánchez har deltagit i har han gjort allt sämre ifrån sig. Han har dåligt omdöme, tror inte på Spanien som land, går i Zapateros fotspår, ljuger och är en lättviktare utan erfarenhet. Om en socialist som Javier Fernández i Asturien som ledde PSOE när Sánchez hade avsatts ledde partiet idag skulle vi med glädje se att han ersatte Rajoy.
För de som bryr sig om PP:s framtid (= de närmast sörjande) så vore en utsparkad Rajoy en välsignelse om nu partiet vågar kasta ut honom som partiledare på en extra partikongress. PP med Rajoy går mot ett framtida katastrofval och frivilligt tycks han inte träda tillbaka.
Till sist: Spanien är verkligen annorlunda! Ett misstroendevotum är ”konstruktivt”, d v s man röstar bort en regeringschef och tillsätter en annan i samma votering. Men Sánchez kom idag till parlamentet helt tomhänt. INTE ETT ORD om framtiden, om ekonomin, om budgeten, om politiken som skall föras. Jo, ett löfte hade han. Han skall riva upp den arbetslagstiftning PP fick igenom under krisen. Senare påstod han alltså att han behöll budgeten av något i stil med parlamentarisk anständighet. En sak går att riva upp men inte den andra. Sådana infantila lögner tröttar ut oss. Men Sánchez törs ju inte säga att han med budgeten köper PNV:s röst. En anständig politiker hade tigit istället för att ljuga men Sánchez är inte anständig. Trots att vi ogillar Rajoy måste vi idag återigen konstatera vilken lysande talare han är. Logisk, rolig, orädd och underfundig. Och aldrig gemen.
Strax efter 17 idag vet vi mer! För oss personligen, boende i Spanien berör oss verkligen Spaniens framtid. Om Spanien under en Frankensteinregering går mot styckning av landet, ekonomiskt kaos och marxistisk politik så måste vi lämna landet av omsorg om livhanken. Hoppet är väl att revolutionens barn osvikligen äter sina egna barn. Eller som i Sverige under det gångna seklet, förökar sig genom delning