Vem är svensk?

Så här på håll så nås man ändå av debatten i gamla Sverige ibland.

Alla tycks ha en mening om vem som är svensk. Och alla tycker sig ha rätt att klistra etiketter på andra.

söder

Kleta inte etiketter på andra, Björn Söder!

Jag ser i en gammal Aftonbladet på nätet att Björn Söder i SD har förfäktat att judar och samer inte är svenska. Hakan faller ner till golvet. Hur i helvete rent ut sagt tänker han? Om han tänker. Han får mothugg från en jude och medhåll från en same, i samma tidning.

På det här området är jag ju själv en specialist eftersom jag själv levt runt 1/3 av mitt liv som immigrant.

Att vara svensk är ju inte ett enhetligt begrepp. För det första är det ju väldefinierat om vem som är svensk i juridisk mening. Det är ju de svenska medborgarna.

Men – den viktigaste etiketten sätter man ju på sig själv. Jag har upplevt hela min barndom i Sverige. Därmed är jag svensk. I egna ögon. Vilket är det enda som räknas. Andra i min situation skulle kanske definiera sig som spanjor, vilket givetvis är deras rättighet. För mig är barndomen nyckeln. Svenska blev mitt första språk, jag kan svenska traditioner, sociala kodex, sånger, lekar m m. Varenda skrymsle i min gamla hemstad associerar till minnen jag har. Det var min värld, den första jag såg. Och det har präglat mig. Vill jag riktigt njuta äter jag raggmunk med lingon och fläsk. Jag är svensk ända in i märgen. En svensk med nuvarande hemvist i Spanien.

Det ovan sagda hindrar inte att jag också känner mig som spanjor. På många sätt. När jag väcks ur narkos har leende svenska läkare berättat att jag alltid babblar på spanska innan jag fattar att jag skall byta språk. Så djupt sitter det spanska språket, det har blivit mitt förstaspråk. Men det ändrar inte min självupplevda grundidentitet ett jota.

Häromsistens kunde man läsa i pressen att tre svenskar i Andalusien hade dödat en fjärde. Så mycket mer framgick inte. Och som svensk undrade man givetvis vad som låg bakom denna hemskhet.

Jag bläddrade runt detta och jag antar att det var i Flashback jag hittade förklaringen. Mördarna, och mordoffret, var svenskar av marockanskt ursprung som etablerat sig i Andalusien och kommit ihop sig gällande knarkaffärer. Då förstod man sammanhanget och nyheten blev begriplig. Knarksmugglingen från Marocko via Andalusien är ju enorm så territoriella dispyter är väl ofrånkomliga.

Ett annat exempel är den årliga brottsstatistiken som publicerades för några dagar sedan. Bland den förfärliga statistiken, som blir värre från år till år, kunde man särskilt notera att sexuellt våld med penetration, alltså fullbordade våldtäkter, hade gått upp 22% från 2017 till 2018. För att kunna analysera siffrorna måste man ju veta mer. Har spanska män blivit galna, har mörkertalet reducerats eller har man gjort någon omklassificering? I Spanien har vi ju mest politiskt korrekta media vilka inte kom med någon ytterligare information.

Men på Intereconomía TV så bjöd man in en företrädaren för ett av polisfacken. Han bröt ner siffrorna på gärningsmannens ursprungsland varpå det genast stod klart att det var marockaner som stod för ökningen. Det snävar ju in problemet så att man kan söka förklaringar till ökningen (ökad illegal immigration över havet? sämre integration?) och arbeta förebyggande. Politisk korrekthet kostar liv, egendom och våldtäktsoffer. Det bör man ha klart för sig. I det förvirrade och till fanatism snarstuckna Sverige tenderar man att se främlingsfientlighet i varenda buske. Det är ju inte klokt. Jag begriper inte vem som vill se sin fru, syster, mor eller annan när och kär våldtagen p g a otillräckliga förebyggande insatser.

Är Du också svensk i Spanien? Skriv en kommentar om hur Du ser på Din identitet!

Nostalgi:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s