Ana Pastor
Det märks nu att medvetenheten om pandemin blir allt mer påtaglig. Bilder från Madrid visar minimalt med trafik och scener som liknar semestertider när staden töms.
Dagen har knappt börjat och ändå landar budskap om allt fler smittade politiker.
Parlamentets förra talman, konservativa Ana Pastor, ej att förväxla den kommunistiska TV-kommentatorn Ana Pastor, är smittad. Hon är 63 år gammal så hon har inte hunnit in i den verkliga riskåldern. Självklart vet vi inte om hon – eller de andra drabbade – har några riskfaktorer.
Javier Ortega Smith
VOX generalsekreterare Javier Ortega Smith var den förste kände politikern att drabbas. Givetvis utbrast extremvänstern i glädjetjut. Ortega Smith utmålas av kommunisterna som ultrahöger, facist, Franco-anhängare och alla andra upptänkliga tillmälen. Trots att det han står för och arbetat hårt för är Spaniens enhet, rättsliga konsekvenser för de nazistiska kuppmakarna i Katalonien och i största allmänhet för efterlevnad av Spaniens författning. Ortega Smith är nog relativt ung och har han inga speciella riskfaktorer borde han klara sig bra.
Så till de verkliga svarta fåren – två kvinnor, eller ulvar i kvinnokläder.
Ada Colau
Barcelonas kommunistiska borgmästare Ada Colau som är en del av kuppetablissemanget och det totalitära ledarskapet i nazist-Katalonien. Hon är inte heller lastgammal.
Till slut den värsta. Irene Montero, som gått från älskarinna till hustru till kommunistledaren Pablo Iglesias. Och eftersom kommunisterna har satt nepotismen i system så krävde avskummet Iglesias förstås en ministerpost för sin hustru. Jag ids inte leta efter vad ministeriet heter men jag antar att det handhar feministiska frågor. Hon är inte heller speciellt gammal.
Irene Montero
Colau och speciellt Montero är synnerligen aktiva anhängare av den venezolanska diktatorn Maduro, en blodtörstig jävel som låtit döda demonstranter en masse, fängslat oppositionella, med vapen förhindrat nödhjälp till Venezuela och som är ansvarig för att cirka 5 miljoner venezolaner tvingats fly landet för att inte svälta ihjäl.
Jag bryr mig inte om dessa två kommunisthäxor – och aktiva anhängare till förtryck och mord – tvingas ifrån arbetet några veckor och därmed tillfälligt inte kan ställa till med mer skada. Men jag är oförmögen att önska livet ur någon utom i mycket speciella fall. Några av de mycket få vars död jag firat är Franco, Castro och Francisco Macías Nguema (diktator i Ekvatorial-Guinea). Jag var för liten för att fira Hitler eller Stalins död. Inkarnationer av djävulen som Bin Laden, Abu Omar al-Baghdadi och Abu Musab al-Zarqawi har jag inte heller fällt någon tår över.
TV meddelar fortlöpande om läget. I Madrid har man nu förvandlat vanliga vårdavdelningar, rehabsalar och t o m gymnastiksalar till intensivvårdsenheter. Men efterlyser blodgivare eftersom många tvekar att gå till sjukhus för att låta sig tappas av rädsla för smitta.
Resebranschen är lamslagen och en halv miljon biljetter har avbokats. Lägg till det att USA:s flygstopp i ett slag annullerade 17 000 flygningar. Flygbolag kommer att gå under såvida de inte stöttas upp av sina hemländer.
Jag minns paniken 11 september 1991 efter attackerna på Worl Trade Center och Pentagon. I ett slag beordrades 4 000 plan att snarast landa. På ett par timmar tömdes USA:s luftrum. Exakt samma vibrationer får man nu. Den motståndare man då hade tag livet av 3000 människor. Den man nu har att tampas med kommer att döda otroligt många fler. Det är verkligen tragiskt alltihop. Man kan nu ana hur våra mor- och farföräldrar upplevde det 1918 när ”spanska sjukan” (som inte hade med Spanien att göra) dödade i storleksordningen 40 miljoner människor. Inte minst barnen dog i stort antal.
Vi delar förhoppningen!
Spanienaktuellt 