Alarmtillstånd!

Det finns olika grader av undantagstillstånd i Spanien. Den mildaste formen är alarmtillstånd. Vad vi kan påminna oss så har alarmtillstånd, åtminstone under modern tid, tillämpats en enda gång, nämligen när facklig konflikt med flygledarna hotade att lamslå flygtrafiken lagom till semesteravgångarna. Ministern, den oförglömlige lille idioten ”Pepiño” Blanco, drämde till med alarmtillstånd och militariserade flygledningen. Åtgärden uppskattades då allmänt.

Sánchez drar på sig bästa teatermasken och spelar regeringschef

Nu är det dags igen. I fredags aviserade Pedro Sánchez alarmtillstånd men utan att närmare utveckla de konkreta åtgärderna. På lördagen skulle en presskonferens hållas, först på morgonen, sedan kl. 13 och sedan sköts den fram timme efter timme. Först runt klockan 21.00 skedde presskonferensen. Mer om skälet till fördröjningen lite senare.

Alarmtillståndet innebär att hela Spanien lägges i karantän och ett allmänt utegångsförbud dygnet runt införs, med vissa undantag. Man får gå till och från: arbete, assistans till äldre och sjuka, affärer för basförnödenheter, apotek, frisörer, tvättinrättningar, tidningskiosker, ”estancos” (säljer framför allt tobak), sopcontainrar, promenera hunden, allmänna kommunikationer, taxi, banker och bankomater, bröllop och begravningar (med vissa restriktioner).

Stanna hemma!

Det här innebär ju ett mycket stort ingrepp i den personliga friheten men det accepteras av nästan alla. Det gäller ju liv och död.

Varför är det så viktigt? Spanien befinner sig i ett läge där antalet smittade fördubblas var 60:e timme (i skrivande stund). Får man inte ner takten i smittspridningen så kommer vården att kollapsa av brist på personal, material och maskiner som respiratorer och mängder med människor kommer att dö. Och inte bara i Covid-19. På intensiven behandla ju trafikskadade, hjärtsjuka, njursjuka, cancersjuka och många många andra. Inte bara gamlingar för övrigt. Drar man ner takten i smittspidningen kommer kurvan att plattas ut och intensivvården att hinna med.

Nutida hjältar i Spanien som drar ett enormt lass

Tyvärr har man vidtagit denna åtgärd för sent och antalet döda kommer under den nya veckan att skjuta i höjden.

En effekt av Pedro Sánchez först aviserade åtgärder innan de var beslutna var att hundratusentals Madrid-bor lämnade staden och provinsen och spred sig ut över landet. Och tog smittan med sig förstås.

Madrid hade redan tidigare exporterat smittan. Bl a till vår grannö Fuerteventura där de tre insjukna alla kommer från Madrid. De har i sin tur smittat minst två britter varav den ene dog igår återkommen till Storbritannien och makan är sjuk. På en lekman verkar det som om viruset smittar med samma lätthet som mässlingen, legionella, sars eller smittkoppor. Det kan leva på aerosoler och sväva i luften i timmar. Det är ju verkligen skrämmande. Man drar sig till minnes gångna epidemier där smittan spidit sig från våning till våning genom ventilationssystemet. Ett helt sjukhus i Regensburg blev infekterat av smittkoppor på det sättet en gång för länge sedan som man minns.

I Benidorm struntade man i utegångsförbudet. Räkna med massiv polisinsats imorgon.

Så, varför sköts presskonferensen på lördagen upp gång på gång? Vi som följer spansk politik anade genast bakgrunden. Oenighet, gräl och bråk i den styrande kommunistjuntan. Lill-Stalin Pablo Iglesias ville passa på att nationalisera viktiga sektorer. Terroristerna i Baskien och nazisterna i Katalonien ville inte att centralregeringen skulle inkräkta på deras befogenheter. Inte ens under en pandemi kan avskummen rätta in sig i ledet för att rädda liv. Sánchez tycks ha kört över dem och vi får se om hämnden kommer. De kan ju rösta emot dekretet i sinom tid i parlamentet eller vägra stödja den statsbudget som någon gång måste komma.

Sämst på att efterleva alarmtillståndet tycks turisterna ha varit under söndagen. Några kan ha varit ovetande men de flesta tycks nog ha emnat att detta bara gäller spanjorer. Att turister är så viktiga att de kan strunta i tvingande regler. Från och med imorgon kan man nog räkna med hårdare tag från polisen. Böter på minst 100 euro och minimum 3 månaders fängelse om man inte lyder polismans order. Upplagt för bråk.

Kl 22.00 och kl 20.00 Madridtid var det påbjudet via sociala medier att ställa sig på balkongen och applådera för alla vårdpersonal och deras heroiska arbetet under helvetsförhållanden. Här i Las Las Palmas dånade applåderna kl 21.00 respektive 19.00. Och de lär fortsätta 19.00 varje kväll tills dess epidemin är över. Rörande solidaritet.

Under lördagen spelade många också den spanska nationalhymnen, allt efter italiensk förebild. Då kom jag att tänka dels på den erkände KGB-spionen Jan Gulliou som efter 9-11 äcklades av att amerikanska kongressen gick ut på trappan och sjöng den amerikanska nationalsången. Och på svinet Pablo Iglesias som kallat den spanska nationalhymnen ”una cutre pachanga fachosa” (ungefär: vulgärt fascistoljud). Detta om en himn som var känd 1761 och blev nationalhymn 1770. Franco var som bekant statschef 1930 – 1975. Det finns alltid asociala galningar som störs av varje tecken på solidaritet och folkgemenskap.

I solidaritet med sjuka, smittade, rädda och alla de som vill ha ett starkt friskt Spanien:

 

 

 

 

 

Covid-19 – del 3

Utvecklingen går mycket snabbt och det man skrev igår tenderar att vara överspelat idag. Låt oss med den reservationen titta på nuläget.

Begoña Gómez (mitten) på det stora smittarpartyt den 8:e mars

Den rasande pandemin i Spanien blir alltmer synlig när d v s kända personer blir sjuka efter hand. Det rör sig nu om så många att det är svårt att minnas alla. Men gamle NATO-chefen Javier Solana är smittad och befinner sig förstås i farozonen eftersom han är 77 år gammal. Solana är av det gamla socialdemokratiska snittet. En generation socialister som var välutbildad och absolut satte det man ansåg vara Spanien bästa i centrum. Flera ur den generationen hatar dagen kriminella förrädarklick och många har gått ur partiet.

Det mest uppseendeväckande ny sjukdomsfallet är väl annars Begoña Gómez, premiärminister Pedro Sánchez fru.

Hur upptäckte man att Gómez var smittas, trots att hon säges må bra, kan man fråga sig. Det är ju nämligen så att man i Spanien, precis som i Storbritannien och Sverige, inte testar de som inte visar klara sjukdomssymptom. Ja, i alla länderna ljuger man ju och säger att man inte testar eftersom det ändå råder allmän smittspidning. Den reella anledningen är förstås att det inte finns nog med testkit. Och när det råder brist så testar man givetvis bara politiker och deras nära och kära. De går först i kön.

Begoña Villacía innan hon knuffades ut ur kommunistspektaklet 8:e mars

Den 8:e mars var det internationella kvinnodagen och stora ”demonstrationer” arrangerades över hela landet, trots pågående pandemi. I Spanien är dessa demonstrationer inte deministiska utan enbart vänsterextrema för att inte säga kommunistiska. Madrids vice borgmästare, Begoña Villacís, socialdemokrat, försökte deltaga men motades bort av den kommunistiska mobben.

Jag såg några hastiga bilder från spektaklet i Madrid. Ett stort plakat väckte mitt intresse. Det löd: Stimulera min klitoris men rör inte min fitta. Jaha minsann. Man får nog fundera länge på hur det skall tolkas och vad det har med feminism att göra.

Kommunisthäxan Irene Montero

Hursomhelst, innan spektaklet 8:e mars så kritiserades den arrangerande kommunistmaffian hårt med tanke på riskerna för smittspridning. På något sätt känns det som karma när sedan både premiärministerns fru och den s k ministern Irene Montero bägge drabbas av det virus alla insåg vara en reell fara.

Irene Monteros främsta meriter tycks för övrigt vara att ha jobbat som snabbköpskassörska 6 månader och dela säng med vice premiärminister (det finns fyra vad vi vet) kommunistsvinet Pablo Iglesias. Det borgar knappast för ett kvalificerat ledarskap. Herregud!

 

 

 

Covid-19 – del 2

Ana Pastor

Det märks nu att medvetenheten om pandemin blir allt mer påtaglig. Bilder från Madrid visar minimalt med trafik och scener som liknar semestertider när staden töms.

Dagen har knappt börjat och ändå landar budskap om allt fler smittade politiker.

Parlamentets förra talman, konservativa Ana Pastor, ej att förväxla den kommunistiska TV-kommentatorn Ana Pastor, är smittad. Hon är 63 år gammal så hon har inte hunnit in i den verkliga riskåldern. Självklart vet vi inte om hon – eller de andra drabbade – har några riskfaktorer.

Javier Ortega Smith

VOX generalsekreterare Javier Ortega Smith var den förste kände politikern att drabbas. Givetvis utbrast extremvänstern i glädjetjut. Ortega Smith utmålas av kommunisterna som ultrahöger, facist, Franco-anhängare och alla andra upptänkliga tillmälen. Trots att det han står för och arbetat hårt för är Spaniens enhet, rättsliga konsekvenser för de nazistiska kuppmakarna i Katalonien och i största allmänhet för efterlevnad av Spaniens författning. Ortega Smith är nog relativt ung och har han inga speciella riskfaktorer borde han klara sig bra.

Så till de verkliga svarta fåren – två kvinnor, eller ulvar i kvinnokläder.

Ada Colau

Barcelonas kommunistiska borgmästare Ada Colau som är en del av kuppetablissemanget och det totalitära ledarskapet i nazist-Katalonien. Hon är inte heller lastgammal.

Till slut den värsta. Irene Montero, som gått från älskarinna till hustru till kommunistledaren Pablo Iglesias. Och eftersom kommunisterna har satt nepotismen i system så  krävde avskummet Iglesias förstås en ministerpost för sin hustru. Jag ids inte leta efter vad ministeriet heter men jag antar att det handhar feministiska frågor. Hon är inte heller speciellt gammal.

Irene Montero

Colau och speciellt Montero är synnerligen aktiva anhängare av den venezolanska diktatorn Maduro, en blodtörstig jävel som låtit döda demonstranter en masse, fängslat oppositionella, med vapen förhindrat nödhjälp till Venezuela och som är ansvarig för att cirka 5 miljoner venezolaner tvingats fly landet för att inte svälta ihjäl.

Jag bryr mig inte om dessa två kommunisthäxor – och aktiva anhängare till förtryck och mord – tvingas ifrån arbetet några veckor och därmed tillfälligt inte kan ställa till med mer skada. Men jag är oförmögen att önska livet ur någon utom i mycket speciella fall. Några av de mycket få vars död jag firat är Franco,  Castro och Francisco Macías Nguema (diktator i Ekvatorial-Guinea). Jag var för liten för att fira Hitler eller Stalins död. Inkarnationer av djävulen som Bin Laden, Abu Omar al-Baghdadi och Abu Musab al-Zarqawi har jag inte heller fällt någon tår över.

---

TV meddelar fortlöpande om läget. I Madrid har man nu förvandlat vanliga vårdavdelningar, rehabsalar och t o m gymnastiksalar till intensivvårdsenheter. Men efterlyser blodgivare eftersom många tvekar att gå till sjukhus för att låta sig tappas av rädsla för smitta.

Resebranschen är lamslagen och en halv miljon biljetter har avbokats. Lägg till det att USA:s flygstopp i ett slag annullerade 17 000 flygningar. Flygbolag kommer att gå under såvida de inte stöttas upp av sina hemländer.

Jag minns paniken 11 september 1991 efter attackerna på Worl Trade Center och Pentagon. I ett slag beordrades 4 000 plan att snarast landa. På ett par timmar tömdes USA:s luftrum. Exakt samma vibrationer får man nu. Den motståndare man då hade tag livet av 3000 människor. Den man nu har att tampas med kommer att döda otroligt många fler. Det är verkligen tragiskt alltihop. Man kan nu ana hur våra mor- och farföräldrar upplevde det 1918 när ”spanska sjukan” (som inte hade med Spanien att göra) dödade i storleksordningen 40 miljoner människor. Inte minst barnen dog i stort antal.

 

Vi delar förhoppningen!

Covid-19

Spanien är ett land som är sällsynt illa förberett för att stå emot de påfrestningar som en svår epidemi innebär.

Den rent kriminella socialist-kommunistiska regeringen är genomkorrupt och ministrar är tillsatta tack vare lojalitet och nepotism. Det innebär att regeringen saknar all kompetens att hantera en kris som denna. Vad värre är: finns det någon anledning att tro att man ens VILL lindra lidandet för befolkningen? Det är hårda ord men mer om regeringen, dess ideologi och dess politik i ett senare inlägg.

Under Francoregimen hade Spanien ett rudimentärt sjukvårdssystem med en klar ledningsstruktur. Det var ju en diktatur. När politikerna efter Francos död förhandlade fram en ny författning så landade det hela i en slags författning med minsta gemensamma nämnare. D v s i författningen stod det som man lyckades komma överens om. Där fanns en centralmakt som försvarade landets bästa – som de förstod det begreppet – och separatister som enkom strävade efter största möjliga makt för egen del. Och slutprodukten blev ett sammelsurium som separatisterna kunde acceptera i väntan på bättre tider för deras del.

Landet styckades upp i 17 autonoma regioner. Valsystemet gav (och ger) ett helt oproportionerligt antal parlamentsledamöter för partier som är starka i en region.

I kraft av att inneha vågmästarrollen i parlamentet har basker och katalaner kapat åt sig allt mer makt på bekostnad av centralregeringen. Det finns 17 st av allting. Bl a 17 stycken sjukvårdsmyndigheter bl a. Det innebär att varje region nu under en svår epidemi skall utforma sin egen policy.

I vissa regioner har man inte gjort något alls medan man i t ex borgerligt styrda Madrid stängt skolor, universitet mm.

Fernando Simón

Om centralmakten vore stark och hade kompetent personal så vore förstås en del vunnet eftersom regionerna då skulle lyssna. Nu tycks allt som har med Covid-19 att göra hamna i knäet på en epidemiolog med kultstatus (se bilden) med en vääääääldigt lång titel. Jag har hört honom svamla på TV några gånger men byter numera genast kanal. Han ser uppenbarligen sin roll som enbart att lugna befolkningen. Han ligger hela tiden efter det faktiska skeendet. Nej, det här kommer inte att beröra Spanien. Nej, det handlar om några enstaka fall. Etc etc. Ungefär som idioten Tegnell på svensk TV. Vi som är lite till åren har ju upplevt en del svåra epidemier och tillbud. ”Asiaten”, ”Hong Kong”, fågelinfluensan (som spred panik men till slut inte drabbade människor), svininfluensan m fl. Och på avstånd SARS och MERS. Samt t om smittkoppor i Stockholm (begränsades snabbt), kolera (som gick att vaccinera sig mot) och ebola (begränsades snabbt) i Spanien etc. Och det stod ju mycket snabbt klart för den som drog paralleller att detta skulle bli en pandemi vilket det nu med råge är vad än herrar epidemiologer säger.

Jag kommer ofta att tänka på en eldsvåda jag bevittnade i Sverige. Det brann i ett grannhus. En tvåvånings hyreslänga gissningsvis 50 meter lång. Det hade börjat brinna i taket nära ena änden. Borgarbrandkåren anlände med sin museiala utrustning och började släcka. Dådkraftigt högg man sig igenom taket där det brann och började vattenbegjuta. Men branden spred sig långsamt över taket. Man högg upp igen och vattenbegjöt. Och så fortsatte det innan jag tröttnade och istället hjälpte folk att evakuera sina lägenheter som var stekheta på övervåningen. Inget av genierna i borgarbrandkåren fick idén att hugga upp taket 2 meter framför den avancerande brandhärden för att förekomma spridningen.

Som borgarbrandkåren agerar dagens epidemiologer och politiker. Man agerar först när man är mitt i brandhärden. Alla åtgärder man nu vidtar, hur många människoliv skulle man räddat om man vidtagit dem lite tidigare?

Trakeostomi för livräddande respiratorbehandling

Utan tvekan kommer denna epidemi få dramatiska konsekvenser i Spanien. Jag antar (men kan ej belägga med siffror) att Spanien har en ganska ålderstigen befolkning med tanke på att nativiteten länge varit rekordlåg. Om man lyssnar på de politiserade epidemiologerna så löper vi gamlingar ingen fara men om man lyssnar på italienska akutläkare så ligger vi väldigt illa till. När anstormningen kommer tvingas akutläkarna till ”triage” (engelska) (”triaje” på spengelska) – vet inte svenska ordet men det är vad fältläkare hålller på med under krig, men även efter civila katastrofer, att grovsortera patienterna och välja vilka man skall satsa på. En luttrad akutläkare i Italien berättade att många av de yngre läkarna inte klarade av detta, de var helt förtvivlade. Det är klart och logiskt att man hellre hjälper  än 30-åring än en 90-åring. Kul för 30-åringen, mindre roligt för 90-åringen. Problemet är att man vare sig har tillräckligt många respiratorer, ECMO-enheter (konstgjord lunga), hjärt-lungmaskiner, operationssalar eller personal för att ta hand om alla.

Vi ser redan nu en anstorming av folk till primärvården i Spanien. Talande TV-bilder. Nära upplopp på några ställen. Och då är epidemin bara i sin linda. Och primärvården kan ju ända inte göra någonting alls för Covid-19-sjuka. Det finns ju ingen behandling alls utom akutsjukvård för att stötta lungorna medan det egna immunförsvaret förhoppningsvis rår på infektionen.

Redan innan denna katastrof så hade Spanien långa köer till många specialister och operationer. Det finns alltså ingen kapacitet alls över för den katastrof som nu tar sin början. Det blir kaos. Redan nu borde man ha rekvirerat idrottshallar, mässhallar och liknande och börjat inreda dem för katastrofhjälp. Eftersom man drar fötterna efter sig så kommer det att bli panik, improvisationer och kaos.

---

Gick ifrån textskrivande en stund för att följa blodbadet på de amerikanska börserna och såg då en News Alert om att WHO förklarat Covid-19 som en pandemi. Grattis. De har sent omsider upptäckt det alla vi andra sett sedan avsevärd tid. Antalet fall utanför Kina har 16-faldigats på 2 veckor. Smittspridningen är alltså exponentiell och snart kommer miljoner och senare miljarder mäniskor ha drabbats.

---

Förmodligen kommer de spanska sjukhusen att i princip tvingas överge all sjukvård förutom livräddande vård. I Italien har uppdelningen i olika specialiteter i praktiken uppluckrats, ”all hands on deck”. Alla läkare får ägna sig åt livräddning. TIPS: De som är avhängiga recept från läkare bör nog försöka få ut recept för flera månader innan anstormingen är total.

---

Nu har det gått ett antal timmar och inlägget fortsätter. Under natten har Trump ställt in flyg till och från Schengen. Förmodligen alldeles för sent för USA men bättre sent än aldrig. De hundratusentals som är predestinerade att dö bor ju huvudsakligen i de gigantiska länderna. Man kan fråga sig hur länder som Ryssland, Indien, Pakistan, Indonesien, Bangladesh, Etiopien och Nigeria kommer att klara sig.

Spanska media översvämmas nu av erkännanden att man saknar resurser att ta hand om den här epidemin. T o m i gamla Sverige ryter någon överläkare till om att Sverige saknar resurser att ta hand om krisen.

---

Förutom de rent medicinska aspekterna av pandemin så återstår ju de ekonomiska konsekvenserna. Det har givetvis blivit ett tvärstopp för turismen vilket blir extra kännbart för Kanarieöarna där vi finns. Börsen faller som en sten. Det här kommer att leda till ett stort antal permitteringar, avskedanden och konkurser med påföljande arbetslöshet.

Om man jämför med USA som också kommer att drabbas mycket hårt så går det landet in i krisen med en arbetslöshet på cirka 3 procent. Spanien ligger kring 14 procent. Denne skribent minns 2008 när finanskrisen slog till. Las Palmas blev på kort tid en spökstad med mängder av tomma butikslokaler. Nära nog alla fastighetsmäklare och resebyråer klappade ihop. Denne skribent lynchades på ett Spanienforum när jag spådde att återhämtningen skulle ta åtminstone 4-5 år. Jag var en värdelös dysterkvist. I själva verket kan man nog hävda att det tog åtminstone bortåt 7 år innan situationen någorlunda normaliserats. Och den här gången är ju förutsättningarna ännu sämre. En hög ingångsarbetslöshet och rekordsvaga finanser. Plus en vänsterextrem regering med kommunister som kommer att leda landet till nya rekord i budgetunderskott och konflikter med EU. Italien och Spanien kommer att behöva hjälp från ECB och IMF för att klara sig. Vi såg hur det gick i Grekland när en tokkommunistisk regering under lång tid vägrade gå med på långivarnas villkor. Det slutade med att den värste galningen , finansministern Varoufakis, sparkades ut från regeringen och landet kunde inleda en lång färd mot räddningen.

Litauiska seimas arbetar trots sovjetiskt anfall.

Jag spår att Spaniens arbetslöshet går upp till runt 22 procent, att landet tvingas be IMF om hjälp med nödlån, och att den ekonomiska krisen kommer att vara 4-5 år. En verklig tragedi. Den enda vinningen skulle kunna bli att den socialist-kommunistiska förbrytarregeringen åker ut i nästa val. Om det blir något. Det kan man aldrig veta när kommunisterna sitter vid makten. Med pandemin som förevändning har man stängt parlamentet i lagom tid för att förhindra annonserade interpelationsdebatter. Situationen var alltså att parlamentet stängdes medan kaféer, biografer, fotbollsmatcher, diskotek och andra kunde fortsätta sin verksamhet. Nu stängs allt mer ner men ett parlament borde aldrig stänga. Det är ju demokratins sista utpost. I den naziledda regionen Katalonien är vi vana att se parlamentet stängt. Men det har ju alltid varit totalitära regimers sätt att tysta oppositionen. Vi minns det fria Litauen 1991 när parlamentet fortsatte sitt arbete trots att sovjetiska stridsvagnar var på väg. Folk byggde barrikader och arbetet fortsatte.

Om man vore 30 år och fullt frisk så skulle man väl känna sig relativt säker även om italienska akutläkare som sagt tvingas snitta många unga i halsen för respiratorbehandling. Men om man som jag kan kryssa i en massa riskfaktorer då vet man ju att oddsen är dåliga för att överleva smitta och då är det lätt att hålla sig för skratt. Men främst går tankarna till de riktigt gamla. Vi har en släkting i Madrid som fyllt 105 år. Jag vet inte men hon borde väl tillhöra de allra äldsta i staden. Kommunen uppvaktade i alla fall på födelsedagen. Hennes liv hänger ju på en skör tråd i epidemins Madrid. Nu hänger allt på solidariteten med de äldre. Att samhället ställer upp som vi förhoppningsvis gjorde när vi kunde. Men fan tro´t i åldersfascismens tidevarv.

Till Dig läsare, sköt om Dig och de Dina!

Spanien mot katastrof

Absolut allting pekar fel för Spanien just nu. För att inte skriva ett maratoninlägg så skall vi ta tag i tema efter tema. Vi börjar då med de högaktuella.

Vänligen se alltså de separata inlägg som följer.

Kommentar till valet

Kommer inom några timmar.

Alla helgons dag

I lördags var det alla helgons dag i Sverige. I alla civilierade länder var det istället i söndags.

Vadan denna skillnad? Jo, 1953 kom politikerna på idén att Sverige hade för få arbetsfria dagar under hösten. Varför man helt sonika flyttade helgen från en söndag till en lördag. Därvid vann folket en extra arbetsfri dag (lördagar var ju arbetsdagar på den tiden) och motionerande politiker kanske några röster. Jag minns faktiskt hur absurt många ansåg spektaklet vara. Vad hade politikerna med kyrkliga högtider att göra? Men Sverige hade ju statskyrka ända sedan Gustav Vasa tid. Regeringen utsåg t o m biskoparna.

Idag har ju ”svenska kyrkan” (pretentiöst namn!) en tysk ärkebiskopinna med ”Allu ahkbar” (försvenskat) som valspråk och som prästvigdes av biskop Lars Carlzon – ordförande i vänskapsföreningen Sverige-DDR, alltså en unken jävla diktaturkramare – och som handleddes in sin utbildning av likaledes tyske stasispionen Alexander Radler, kräket som såsom angivare skickade sina ”vänner” till DDR-diktaturens skräckfängelser och som blev kyrkoherde i svenska Burträsk. Kyrkan har ju haft många av dessa vidriga kommunistiska kräk som t ex ärkebiskopen K G Hammar och biskopen Martin Lind.

Jag tackar mig själv för min goda smak att lämna den svenska statskyrkan den första dagen jag som ung kunde. Det innebär inget förakt mot religion eller religiösa. Jag härstammar från ett flertal prästsläkter, har en anhörig som är katolsk nunna och flera av mina bästa vänner genom åren har varit djupt kristna eller muslimer.

Men om jag lämnar kyrkan som institution därhän så kommer jag fram till essensen i vad Alla Helgons Dag betyder för mig som ateist. När man sitter på dryga 400 mils håll från de nära och käras gravar så smärtar det djupt att inte kunna fullfölja de kristna traditioner som jag levt med ända sedan jag var liten. Hur många gånger har jag inte vandrat hand i hand med mina föräldrar, min hustru och mina barn till släktens gravar för att tända gravlyktor för att minnas och hedra tidigare generationer. Nu sitter jag här gammal och skröplig och blev länken som brast, som inte kan upprätthålla traditionen. Men jag minns och sörjer ännu, om jag så satt på mars.

Kort sagt, för mig är Alla Helgons Dag en av de tyngsta dagarna i mitt liv som emigrant. Man kan bara föreställa sig vad alla anhöriga som tidigt utvandrade till USA kände när Alla Helgons Dag dök upp i deras kalendrar. Där de satt utan reella möjligheter att någonsin återse sina gamla kyrkogårdar igen.

Till sist: vore det inte dags för ”svenska kyrkan” att flytta tillbaka Alla Helgons Dag till rätt dag? Flyttningen var ju överspelad redan i slutet på 1960-talet när lördagen blev arbetsfri för de flesta, t o m för oss skolelever.

 

Falconneti meme

De memes som folk med gott om fritid knåpar ihop på löpande band är riktigt roliga ibland.

Här bjuder vi på en av de senast anlända:

Bildtexten lyder (fritt till svenskan): Den här mandatperioden har flugit fram! Och poängen är förstås att tiden flugit fram (som man skulle kunna säga på svenska också) och att Falconetti tillbringat mesta tiden ombord på regeringens Falcon eller i en Super Puma helikopter, på väg till rockkonserter, badstränder eller partimöten. I Sánchez Spanien så är pengar och klimathänsyn inget bekymmer.

Vem är svensk?

Så här på håll så nås man ändå av debatten i gamla Sverige ibland.

Alla tycks ha en mening om vem som är svensk. Och alla tycker sig ha rätt att klistra etiketter på andra.

Kleta inte etiketter på andra, Björn Söder!

Jag ser i en gammal Aftonbladet på nätet att Björn Söder i SD har förfäktat att judar och samer inte är svenska. Hakan faller ner till golvet. Hur i helvete rent ut sagt tänker han? Om han tänker. Han får mothugg från en jude och medhåll från en same, i samma tidning.

På det här området är jag ju själv en specialist eftersom jag själv levt runt 1/3 av mitt liv som immigrant.

Att vara svensk är ju inte ett enhetligt begrepp. För det första är det ju väldefinierat om vem som är svensk i juridisk mening. Det är ju de svenska medborgarna.

Men – den viktigaste etiketten sätter man ju på sig själv. Jag har upplevt hela min barndom i Sverige. Därmed är jag svensk. I egna ögon. Vilket är det enda som räknas. Andra i min situation skulle kanske definiera sig som spanjor, vilket givetvis är deras rättighet. För mig är barndomen nyckeln. Svenska blev mitt första språk, jag kan svenska traditioner, sociala kodex, sånger, lekar m m. Varenda skrymsle i min gamla hemstad associerar till minnen jag har. Det var min värld, den första jag såg. Och det har präglat mig. Vill jag riktigt njuta äter jag raggmunk med lingon och fläsk. Jag är svensk ända in i märgen. En svensk med nuvarande hemvist i Spanien.

Det ovan sagda hindrar inte att jag också känner mig som spanjor. På många sätt. När jag väcks ur narkos har leende svenska läkare berättat att jag alltid babblar på spanska innan jag fattar att jag skall byta språk. Så djupt sitter det spanska språket, det har blivit mitt förstaspråk. Men det ändrar inte min självupplevda grundidentitet ett jota.

Häromsistens kunde man läsa i pressen att tre svenskar i Andalusien hade dödat en fjärde. Så mycket mer framgick inte. Och som svensk undrade man givetvis vad som låg bakom denna hemskhet.

Jag bläddrade runt detta och jag antar att det var i Flashback jag hittade förklaringen. Mördarna, och mordoffret, var svenskar av marockanskt ursprung som etablerat sig i Andalusien och kommit ihop sig gällande knarkaffärer. Då förstod man sammanhanget och nyheten blev begriplig. Knarksmugglingen från Marocko via Andalusien är ju enorm så territoriella dispyter är väl ofrånkomliga.

Ett annat exempel är den årliga brottsstatistiken som publicerades för några dagar sedan. Bland den förfärliga statistiken, som blir värre från år till år, kunde man särskilt notera att sexuellt våld med penetration, alltså fullbordade våldtäkter, hade gått upp 22% från 2017 till 2018. För att kunna analysera siffrorna måste man ju veta mer. Har spanska män blivit galna, har mörkertalet reducerats eller har man gjort någon omklassificering? I Spanien har vi ju mest politiskt korrekta media vilka inte kom med någon ytterligare information.

Men på Intereconomía TV så bjöd man in en företrädaren för ett av polisfacken. Han bröt ner siffrorna på gärningsmannens ursprungsland varpå det genast stod klart att det var marockaner som stod för ökningen. Det snävar ju in problemet så att man kan söka förklaringar till ökningen (ökad illegal immigration över havet? sämre integration?) och arbeta förebyggande. Politisk korrekthet kostar liv, egendom och våldtäktsoffer. Det bör man ha klart för sig. I det förvirrade och till fanatism snarstuckna Sverige tenderar man att se främlingsfientlighet i varenda buske. Det är ju inte klokt. Jag begriper inte vem som vill se sin fru, syster, mor eller annan när och kär våldtagen p g a otillräckliga förebyggande insatser.

Är Du också svensk i Spanien? Skriv en kommentar om hur Du ser på Din identitet!

Nostalgi:

Jordgubbsdags!

Nu är det väl snart vår i alla fall! Semlorna avlöses av jordgubbar och Las Palmas karneval har startat!