Falconneti meme

De memes som folk med gott om fritid knåpar ihop på löpande band är riktigt roliga ibland.

Här bjuder vi på en av de senast anlända:

Bildtexten lyder (fritt till svenskan): Den här mandatperioden har flugit fram! Och poängen är förstås att tiden flugit fram (som man skulle kunna säga på svenska också) och att Falconetti tillbringat mesta tiden ombord på regeringens Falcon eller i en Super Puma helikopter, på väg till rockkonserter, badstränder eller partimöten. I Sánchez Spanien så är pengar och klimathänsyn inget bekymmer.

Ett språkexperiment …

OBSERVERA: det här inlägget innehåller smaklös, grov, kränkande, kvinnofientlig och frånstötande text. Det har ett syfte som framkommer längre fram i texten.

Klarar Du inte att läsa vidrig text så är Du varnad, lämna då sidan! Tack. Annars hittar Du texten längre ner!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi skall berätta lite om Spaniens justitieminister, Dolores Delgado,  verksam i socialisten Pedro Sánchez regering. Den här horan, som sägs knulla runt med den avsatte domaren Baltazar Garzón, den internationella vänsterns gullgris ingår i Sánchez regering av idel korkade fittor, så det är väl inte konstigt att det går som det går för rättsväsende och hela fittlandet i övrigt. Det östrogenstinna fittstimmet simmar runt utan mål eller mening.

För övrigt bekände min granne, den bocken, att han släpar hem drogade småtjejer för att knulla dem medan drogruset sitter i. Han sade att han funderade på att starta en business och hyra ut dem. Jag tackade nej till varuprov men önskade honom förstås lycka till.

Slut på texten.

Men vad är nu detta?! Är vi galna? Tja det är ett försök att på svenska efterhärma det vulgära språket som används av Spanien kvinnliga justitieminister. Man blir nästan förlamad av ilska när man hör detta frånstötande slemdjur prata.

Texten ovan är ett meningslöst, påhittat hopkok som alluderar till språkbruk och förhållningssätt som justitieministern ger prov på i inspelningar.

Först hörde vi henne på en hemlig, utan tvekan olaglig, inspelning gjord 2009 av den ökände kommissarien Villarejo, nära vän till ministern, som läckt ut den till webbplatsen Moncloa.com. Inspelningen skedde under ett restaurangbesök där kommisarien, flera andra poliser, domaren Baltazar Garzón och Delgado deltog. Villarejo sitter numera i fängelse och uppenbarligen pågår ett utstuderat försök från hans sida att idka utpressning för att komma ut ur fängelset. Kommissarien är ett kapitel i sig och förtjänar ett eget inlägg.

I inspelningen hör man bland annat skvaller om sex och skitprat om kollegor, chefer, domare, åklagare m fl. Justieministern skvallrar om att den nuvarande inrikesministern, dåvarande domaren, Fernando Grande-Marlaska är en bögjävel. Vilket föranleder att ministern antyder att en av de manliga restauranggästerna nog skulle jobba bra med Marlasca – och dessutom bli kåt på honom. Rader av homofoba s k skämt. Hon berättar också att hon varit på resa till Colombia där hennes manliga kollegor, domare och åklagare, köpte minderåriga prostituerade utan att hon vare sig då eller senare gjorde något åt saken. Villarejo berättar att han satt upp en bordell för att lura de han vill spionera på att tala bredvid mun, eller bli föremål för utpressning. Ministern skrockar om att det måste vara en utmärkt affär och önskar lycka till. Ministerns egna kön står tydligen inte högt i kurs hos henne. ”Jag jobbar hellre med gubbar än med kärringar” får vi också veta. Och så där fortsätter det. Tydligen är hela inspelningen 4 timmar. Vi har bara orkat igenom en synnerligen liten del och har t ex inte hört avsnittet där man kommenterar ”Lola”:s eget sexliv. Gud oss bevare!

Så vad hände när dessa inspelningar plötsligt publicerades och ”bögjäveln” satt i samma regering som Delgado? Det kan säkert läsaren räkna ut. Det var givetvis en förfalskad inspelning som klippts ihop. Hon kände ju inte ens Villarejo. Hennes chef, galningen Pedro Sánchez, bredde givetvis ut sina skyddande vingar. Hon var ju kvinna och lite homofobi får väl regeringskollegan Grande-Marlasca tåla?! tycktes han mena.

”Bögjäveln” och den misandriska och homofoba satmaran iscensätter en försoning mellan offer och förövare

Eftersom hela Spanien kunde lyssna på inspelningen med egna öron så tvingades hon till slut erkänna att hon visst kände Villarejo och att det var hon som pratade på bandet. Sedan sammanstrålade Delgado och Grande-Marlasca i parlamentet där han fick en kram av slemdjuret inför TV-kamerorna. Det var väl Sánchez som stod för regin. Vi tyckte innerligt synd om Grande-Marlasca som varit en utmärkt, orädd domare som på sin tid förföljde ETA utan pardon och har stor del i krossandet av det marxistiska mördarbandet. Han hade flera år tidigare givit ut en bok om sitt svåra liv som homosexuell i hemlighet. Att tvingas till förudmjukelsen att offentligt leende ”försonas” med en homofob psykopatisk satmara måste ha varit en mardröm. Den som lever kan nog läsa om det i en memoarbok om ett antal år.

Enligt OKDiario så lade Delgado in sin avskedsansökan till Pedro Sánchez vilket trots allt hedrar henne. Avsked hade givetvis varit det rätta. Men Pedro Sánchez vägrade gå med på avsked med hänvisning till att två ministrar redan tvingats avgå efter skandaler. En till tål inte hans regering. Så slemdjuret fick sitta kvar.

Sedan gick det en tid, till för någon dag sedan. Då uttalade hon sig om den ickesocialistiska oppositionen som genomförde en jättedemonstration mot upproret i Spaniens nordöstra hörn. Oppositionen är testeronstinn och ”trifálica”, d v s utrustad med tre penisar. Slemdjuret är uppenbarligen besatt av underlivet och misandri (manshat). Det nya snedsteget skedde i den socialistiska kanalen SER. Den lika socialistiska programledaren Pepa Bueno ingrep givetvis inte.

De HD-domare som var med på resan till Colombia och som enligt Delgado köpte sexuella tjänster från minderåriga har nu meddelat att om hon inte tar tillbaka sina påståenden så kommer de att vidtaga legala åtgärder. Nu kan hon råka väldigt illa ut. Att framföra falska anklagelser mot tre HD-domare är givetvis livsfarligt om man inte har ordentligt på fötterna.

Tvätta munnen med tvål!

Vad gäller språkbruket och jargongen så skulle en spanjor kalla den ”barriobajero”, alltså vulgär, ordagrannt ”från en lågt stående stadsdel” (slumsnack skulle vi väl kunna säga). En mamma eller farmor/mormor av den gamla goda skolan skulle säkert sagt till pigan ifråga: ”Tengo que lavarte la boca con jabón” (alltså, jag måste tvätta ren Din mun med tvål), ett favorituttryck från den gamla generationen!

 

 

Vad händer nu i PP (Partido Popular)?

Adiós Rajoy, sinvergüenza. Hasta nunca. (Adjö Rajoy, Du skamlöse. På inget återseende!)

Mariano Rajoy är numera ett politiskt kadaver. Varje återkomst till politiken är omöjlig. Han var så hatad i parlamentet att han avsattes av 22 partier som samarbetade för detta enda mål.

Rajoy har lämnat sitt parti i spillror, lamslaget, förkrympt, fördummat och handlingsförlamat.

Tillbakablick

2004

Zapatero med gode vännen Maduro

Det var meningen att Rajoy skulle tillträda 2004. Han var utnämnd till efterträdare av dåvarande regeringschefnen Aznar ensam genom ”dedocracia” (ironiskt uttryck), alltså finger-”demokrati”. Precis lagom till valet 14 mars 2004 (då PP ledde mycket klart i opinionsundersökningarna) genomförde någon organisation ett antal bombattentat på flera tåg den 11 mars med uppenbar avsikt att påverka valutgången. 193 människor dog och många lemlästades. Och istället för Rajoy så blev socialisten Rodríguez Zapatero regeringschef.

2008

Maria San Gil

Om vi sedan spolar fram till augusti 2008 så höll PP ordinarie partikongress i Valencia. Då hade Rajoy varit partiledare i 4 år och hunnit förlora valet i mars 2008. Under våren arbetade man med att lägga fast en politisk programförklaring inför den ordinarie partikongressen i augusti samma år. Det var nu som Rajoy och hans medarbetare började visa bockfoten. Sent skall man glömma när Rajoys dåvarande närmaste medarbetare José María Lassalle fällde de bevingade orden, ”pero, ¿qué se cree esta tía?”, d v s vem tror den här kärringen att hon är? (väldigt fritt översatt). Objektet för detta utbrott var María San Gil, absolut vördad i PP som en modig företrädare för PP i de baskiska provinserna när detta var förenat med akut livsfara, trots livvakter och när livet däruppe var ett inferno för de som inte sympatiserade med ETA. Det gick så lång att präster vägrade begrava döda som inte hade sympatiserat med ETA. I bästa fall begravdes diskret efter mörkrets inbrott. Runt en kvarts miljon människor tvingades gå i asyl i andra delar av Spanien. María San Gil förfäktade att Spanien är ett land vars enhet skall försvaras (det förskriver ju naturligtvis författningen). Något som inte föll Rajoy-falangen i smaken varpå San Gil m fl avgick. Där någonstans började PP:s långsamma färd mot utplåning.

2011

Rajoys näsa blir också allt längre …

Först sedan galningen Rodríguez Zapatero gav upp 2011 och tidigarelade de allmänna valen så kom Rajoy till makten tidigt under 2012.

Man måste veta att PP vuxit fram sedan Alianza Populars grundande 1976, genom koalitioner, namnbyten och en hel del konvulsioner. PP brukar betecknas som ett högerparti, speciellt i utlandet och bland socialister och kommunister. ”Facha” (fascist) är ju ett vanligt tillmäle. I själva verket är PP ett amalgam av många olika ideologier, konservativa, socialliberaler, kristdemokrater och socialdemokrater. Men absolut inga fascister (de skulle inte vilja ta i PP med tång!). Under Rajoys tid har partiledningen glidit alltmer åt den socialdemokratiska falangen och det måste sägas vara den positionsförflyttningen som skapat väldiga spänningar i partiet och allt sämre väljarsiffror. Tills Vox skapades för några få år sedan fanns inget parti till höger om mitten om man nu inte räknar med några få fascistiska grupperingar som Falangen i några varianter och några till som aldrig kan ta mandat. När alltså PP gått från höger till någonstans vänster om mitten så är det plötsligt trångt. Där finns socialister, Ciudadanos och alltså PP.

Soraya Sáenz de Santamaría – gamla gardet – ut med henne!

Rajoys gigantiska misstag var att under valrörelsen 2011 göra en lögnaktig programförklaring med en massa löften som tilltalade de breda lagren i PP (som ligger till höger om mittfåran i spansk politik i den mån de inte flytt till Vox). Det gav honom regeringsmakten men undergrävde den egna valmanskåren på lite längre sikt. Speciellt som han inte infriade ett enda löfte, vilket han förstås aldrig hade avsikt att göra. Den iskalla beräkningen var att väljarna skulle vara så livrädda för en återgång till socialistisk politik som hade visat sig katastrofal att man skulle rösta på det minst dåliga alternativet.

2016

Podemos: Pablo Iglesias (t v) och Iñigo Errejón (t h, i stort sett utrensad)

Nu börjar vi närma oss nutid. 2016 var det dags för nästa val. PP rasade och parlamentarisk dödläge uppstod. PP och PSOE (socialisterna) hade nu fått sällskap av de revolutionära kommunisterna Podemos (en slags spansk filial till Maduros parti i Venezuela), Ciudadanos (som nu tog språnget från Katalonien till riksnivå) och lilla Vox. Regeringsbildningen tog över ett år liksom budgetbehandlingen. Vägen mot katastrof låg spikrak. Som spanjorena säger: ”De esos barros estos lodos” (går inte att meningsfullt översätta ordagrant, men ungefär ”från den smutsen kommer den här leran”). Talande uttryck! Svensken skulle väl säga att som man bäddar får man ligga.

Nutid

Nuförtiden befinner sig partiet i fritt fall. Purfärska opinionsundersökningar petar ner PP från förstaplatsen till fjärde (!!). Man har nu 16,8% att jämföra med 44,6%. Bra jobbat, Mariano! Du har lyckats skrämma bort 2/3 av Dina väljare. Inte alla klarar av detta!

Paradoxalt nog så kan den här katastrofen för PP vara partiets räddning. Men det förutsätter att medlemmarna engagerar sig för att få till stånd en extra partikongress (eller kanske ordinarie? – de brukar söla åratals med dessa) och slänger ut Rajoy. Eller att han avgår från parlamentsplats och partiledarepost frivilligt). Huruvida det blir så lär vi snart bli varse.

Inte bara Rajoy måste slängas ut. Hela det gamla ledargarityret måste bort. Vice regeringschefen Soraya Sáenz de Santamaría har säkert drömt om att bli ny partiledare men det vore givetvis ett politiskt självmord för partiet. Alla de gamla är ju intimt förknippade med marschen mot katastrofen. Ingen har vågat ta strid med sin führer under alla dessa år. Bara Esperanza Aguirre vad vi kan minnas. En hel generation av oduglingar måste pensioneras. Förhoppningsvis tvättar man då med nödvändighet samtidigt bort alla rester av den korruption som plågat partiet under många år. När Rajoy ställs inför rätta för svarta extralöner finansierade med olagliga kampanjbidrag, vilket man kan förutse, hamnar nyheten förhoppningsvis längst bak i tidningen allt medan ingen minns vem han var.

Andrea Levy

Vi tvivlar inte på att det finns kompetenta unga politiker i PP. Vi är inte så insatta i detta men drar oss till minnes namn som Andrea Levy och Cayetana Álvarez de Toledo. Pablo Casado är också relativt ung men har entusiastiskt ställt upp i Rajoys dohakör. Ut med honom!

Cayetana Álvarez de Toledo

Det blir nog ingen snabb comeback för PP. De tar tid att bygga upp ett parti från grunden. Idag är PP ett parti för gamlingar som dör bort efter hand. Partiet måste hitta en moderniserad version av sig självt utan att ge avkall på sina centrala värderingar och föra en ideologisk kamp bland ungdomen. Ingen lätt uppgift. Titta bara på de svenska moderaternas vacklande vandring från Bildt över Reinfeldt över Kindberg-Batra till Kristersson

 

De falska skadade

Man brukar säga att det första offret i krig är sanningen. Och det gäller även Katalonien där en samling kuppmakare de facto förklarat krig mot landet de bebor.

I krig är allt tillåtet, sägs det. En stor del av resurserna läggs på propaganda.

Katalonien har sedan länge infört en strikt censur. Folket har indoktrinerats genom 7 TV-kanaler bekostade av det spanska folket med TV3 som värsta progandaorgan. På radiosidan är det Radio Catalunya som framför allt förvanskat sanningen.

Vi drar oss till minnes Radio Milles Collines – radio Tusen Kullar – som under åratal hetsade hutuerna mot tutsierna. Vi vet hur det slutade, runt 800 000 dödade tutsier. Radio Milles Collines kallade tutsierna för kackerlackor. Radio Catalunya kallar spanjorerna för xarnegos eller españolistas. Och de tyska nazisterna kallade judarna för judesvin eller Untermenschen. Var tid har sina uttryck.

Uppviglerskan Valérie Bemeriki (jo, det är faktiskt en kärring!)

Den International domstolen för Rwanda studerade radions roll för folkmordet. Det utmynnade i att direktör Ferdinand Nahimana dömdes till 30 års fängelse, styrelseord-föranden Jean Bosco Barayagwiza till 32 och radiojournalisten Valérie Bemeriki till livstid! Så allvarligt såg alltså världssamfundet på uppvigling genom media!

Det var Valérie Bemeriki som uppmanade sina lyssnare: – Döda inte kackerlackorna med en kula – skär dem i bitar med en machete. Och lyssnarna lydde!

Uppviglarkärring nr 2, Mònica Terribas i Sala

Kataloniens egna Bemeriki heter Mònica Terribas i Sala, programledare i Catalunya Radio där hon fått sprida sitt ohämmade hat. Hennes senaste påfund är att uppmana lyssnarna (framför allt taxichaufförer) att ringa in rapporter om polisrörelser vilka sedan i realtid relateras över radiokanalen.

Betänk följande! Spanien befinner sig f n på grad 4 av 5 (= hög risk) vad gäller faran för terroristdåd. Barcelona – huvudort i Katalonien – har just drabbats två terrordåd med 16 döda och mer än 120 skadade. Antiterroriststyrkor är i konstant arbete. Nu direktsänder katalansk radio polisrörelser vilket varnar terrorister om det är fara å färde. Spansk polis fick också urymma ett hotell där de hade bokade rum p g a veritabel avhysning på mobbens initiativ. Bland de styrkor som tvingades lämna hotellet var bl a en avdelning antiterroristpolis som befinner sig i Katalonien för utredningen av terroristdåden i Barclona och Cambrils. Katalansk radio motarbetar alltså antiterroriststyrkorna vilket är detsamma som att de hjälper terrorister. Det är fruktansvärt!

Men tillbaka till de falska skadade i Katalonien. Bakom alla rapporter ligger en välorganiserad kampanj.

Politikern som spelade skadad, med mitella och allt

Den första kandidaten till katalansk martyr var Marta Torrecillas (i folkmun: Marta Trolecillas = Marta Lögn-cillas eller La loca de las Tetas = Tutt-Tokan). Den stackars kvinnan skrek ut sitt hat i media mot polisen som kastat henne nerför en trappa, medvetet brutit alla hennes fingrar ”en efter en” och tagit henne på brösten. Hon ställde upp på oräkneliga intervjuer och bar sin praktfullt bandagerade vänsterhand i mitella. Det hägrande martyrskapet låg nära. Tills elaka riksmedia och aktörer på sociala media började skärskåda martyren. Det är alltid någon jävel som skall förstöra festen 🙂

Lyckligtvis var förloppet filmat. Där ser man hur polisen försöker avvisa kvinnan från lokalen, det var ju deras uppgift. Hon gör våldsamt motstånd, i sig ett brott, och hamnar på golvet. En polis fattar hennes hand och drar henne nerför en trappa och förpassar henne ur lokalen.

På separata bilder ser man kvinnan relatera sin påhittade historia gestikulerande med bägge händer (med de påstådda fem brutna fingrarna). På senare bilder bär hon på ett praktfull bandage men inte på högerhanden som polismannen fattade utan på vänster!

Den som någonsin brutit ett finger vet hur synnerligen smärtsamt det är. En outhärdlig smärta. Har man brutit ETT finger så skyndar man till sjukhus där man förmodligen får morfin och fingret, så långt det är möjligt, stiftas ihop och förmodligen gipsas. Den här fantasifulla kärringen hade alltså fått FEM fingrar brutna! Hade hon viftat med fem brutna fingrar hade hon svimmat av smärtan. Vår lilla martyr uthärdade stoiskt den oerhörda smärtan av fem brutna fingrar och i stället för att åka ambulans (som stod i beredskap några meter bort) så gick hon till en annan omröstningslokal. Upprorsplikten framför allt!

När hon avslöjats så bekände hon att hon ”överdrev” vilket förklarades med att hon var nervös. Vad gäller påstående att polisen dragit upp hennes kläder och tagit henne på brösten så återger vi en elak kommentar på webben, ”det var väl vad hon hoppades” … Varför någon skulle dra upp hennes kjol för att ta henne på brösten har vi svårt att anatomiskt begripa oss på. På rörliga bilder ser man hur hennes kjol åker upp när hon slåss med polisen. Hon får väl bära långbyxor med hängslen nästa gång hon skall slåss mot polis.

Vad får nu en kvinna att dra denna rövarhistoria inför världspressen. Vi antar att det finns en psykiatrisk komponent i botten, som hos den falska koncentrationslägerfången från Mathausen och det falska offret för 9-11 i New York, skandaler vi berättat om tidigare på bloggen.

Bland vandalpöbeln här befinner sig Marta Torrecillas

Men seriösa media krafsade oförtrutet vidare och hittade snart att Marta Torrecillas är en katalansk aktivist tillhörande kuppmakarpartiet ERC. Hon sitter t om i kommunfullmäktige för partiet. Hon deltog också i upploppet när en rasande pöbel stängde in civilgardister på ekonomidepartment sedan de genomfört en razzia på order av domare. Hon var med om att vandalisera civilgardets poliser (då för övrigt vapen stals). Hon är alltså kriminell och vi hoppas att hon nu blir åtalad. Straffet för deltagande i våldsamt upplopp för innehavare av offentligt ämbete är 4 – 8 års fängelse. Till detta kommer vandaliseringen av fordon, falsk tillvitelse, ärekränkning, underlåtande att följa polisens order och liknande.

En lycklig Tutt-Toka poserar efter fullbordad vandalisering av civilgardets bilar

Lägg märke till hur en uppenbarligen psykiskt sjuk, illasinnad kärring kan dupera i stort sett alla media, även utländska. Vilka erbarmeligt eländiga journalister och redaktionschefer.  Hur enkelt hade det inte varit att be att få se läkarintyg, röntgenbilder eller liknande. Istället ramlar man rakt ner i fällan!

Hämnden mot den lögnaktiga häxan har inletts i stor skala. Hon har en webbshop som säljer ekologiska produkter och milda makter vilka kommentarer man hittar där. På Google har butiken fått en mängd falska omdömen som drivit ner klassningen till en ynka stjärna, det som bara skandalförsäljare lyckas skaffa sig. Just det faktum att kärringen falskeligen anklagat polisen för sexuellt ofredande har gjort folk ursinniga och kommentarena är därefter. Det är väl knappast rätt att hämnas på den här galningen men vi förstår innerligt väl de som gör det. Våld mot kvinnor är en farsot i Spanien och de verkliga offren är inte betjänta av falska offer.

Dan Rather – praktexempel på en usel journalist som klafsar i fällan för att han VILLE att historien skulle vara sann

Det inträffade påminner oss om valrörelsen i USA 2004 när det extremt välbetalda CBS-ankaret Dan Rather, en uppblåst stolle med ikonstatus, gav sig sjutton på att fälla kandidaten George W. Bush. Han fick tillgång till dokument som syntes visa att George W. Bush gått AWOL, d v s hållit sig undan tjänstgöring som pilot, många, många år tidigare. Dan Rather vevade på om detta dag efter dag ända tills dess att nätaktivister överbevisat alla om att det typsnitt som användes på dokumenten inte fanns på den elektriska skrivmaskinstypen vid det aktuella årtalet. Trots detta framhärdade Rather och det slutade med att CBS kastade ut honom och Bush vann valet. Idag är det en avskyvärd bitter patetisk gammal gubbe som vägrar ångra sig

Men tillbaka till de falska skadade i Katalonien. Inget kan väl vara mera avskyvärt än att polisen pucklar på en liten kille? Det kan så vara men varför befann sig ett barn mitt i ett upplopp? Men titta noga på bilderna ovan. Till vänster blöder killen under titeln #CatalanReferendum #RajoyDIMISION. Till höger blöder samma kille för fem år sedan och blodet rann på exakt samma sätt! Då var det inte elak spansk polis eller civilgarde som var de skyldig, utan DEN KATALANSKA POLISEN, dvs kuppmännens egen militia. Den här extrema manipulationen ser man överallt nu i dagarna. De falska offren översvämmar nätet!

Till nästa falska offer. Ser rätt illa ut, eller hur? Har den satans spanska förtryckarpolisen i Katalonien varit framme igen? ”Lagarder activista” efterlyser EU:s ingripande. Samma offer återfinns till höger på en bild från 2012. Där är han en gruvarbetare som marscherat från Asturien till Madrid (för att slåss med polis). Originalfotot kan ses på http://periodismohumano.com/economia/76-heridos-en-las-cargas-policiales-contra-los-mineros-en-madrid.html . Vi hoppas slagskämpen fick svålen eller ögonbrynet eller vad det är som blöder ihopsydd, ett lämpligt fängelsestraff och tillsägelse att ta på sig hjälm nästa gång han skall slåss med polis.

 Vi minns just den där gruvarbetarmarschen  mycket väl eftersom den var sällsynt våldsam. Ligisterna hade t o m byggt egna raketgevär som man besköt polisen med. Under sådana förhållanden kan man nog inte förvänta sig kaffe med bullar vid ankomsten till slutmålet, Madrid.

Den här gamla damen föll i en trappa i vallokalen. Absolut ingenting tyder på att någon polis slagit henne i skallen. Absolut ingen skugga alls faller på damen även om hon borde hållit sig hemma. Men hon har oss veterligen inte framträtt med några falska historier på nätet, heder åt henne! Hon skadades i en vanlig fallolycka (allför vanliga bland äldre) och vi hoppas hon läkarundersökts och nu mår bra. Givetvis valsar bilden runt bland kuppmakarna som exempel på polisvåld.

Vi bjuder på en äldre dam till.  Vi minns när vi såg henne i TV dagen när det hände. Hon stod där som sfinx och verkade njuta av uppmärksamheten. Nog är hon blodig alltid. Men var kommer blodet ifrån? Något öppet sår ser man ej. I detta fall har vanligtvis pålitliga OKDiario (Eduardo Indas tidning) grävt vidare och påstår att hon verkligen fick ett batongslag i stridens hetta (det kanske finns pålitliga vittnen eller rörliga bilder). Det kuriösa är att hon vägrade torka av sig blodet och vägrade uttala sig för någon annan än kuppmakarnas TV3 som väl köpt den exklusiv rätten så länge hon var blodig när hon kom till studion. Det verkar som om hon sökte faran och blev överlycklig när det rann lite blod. $$$$$$$$$$ Även äldre damer kan vara aktivistkärringar. Varför ger man sig annars i slagsmål med polis?

På tal om aktivistkärringar.  Vänster bild: Så där behandlar man väl inte gamla mormödrar? Tja varför inte om hon vägrar flytta sig frivilligt? Höger bild: Men titta vilken kompis kärringen har! Det leende monstret till vänster är Arnaldo Otegi, mångårig ETA-medlem som deltagit i ett otal brott, såsom bombattentat, kidnappningar, rån, överfall, fritagningar, mordförsök och väpnat anfall mot militärkommandot i San Sebastián.

Galningen Otegi vandrar dessa dagar omkring i Barcelona ”como Pedro por su casa” som spanjorerna skulle säga (ungefär: hemtamt). Vi minns speciellt när ETA låg i bakhåll för att mörda UCD-politikern Gabriel Cisneros i Madrid 1979 eftersom det skedde ganska nära vårt dåvarande hem. Flera deltog i kommandot bl a Otegi enligt förre talmannen i parlamentet, José Bono. Gabriel Cisneros uppmärksammade att någonting var fel när han närmade sig hemmet till fots. Han var alltså på sin vakt. När första skottet föll och träffade honom kastade han sig blixtsnabbt ner på trottoaren och skrek på hjälp. Normalt skulle mördarna kommit fram till den skadade Cisneros och skjutit honom i huvudet. Men hans skrik gjorde att mördarna ville fly hals över huvud vilket räddade hans liv. Otegi fälldes aldrig för detta dåd.

Denna galning står alltså vår stackars gamla dam och ler ikapp med. Det visar att hon är en aktivistkärring på vänsterkanten som sökt konfrontation för att provocera fram spektakulära bilder. Avskyvärt!

Ja, så här kan vi fortsätta länge. Men vi avslutar berättelsen om de falskt skadade med länk till Le Monde (franska) som väl brukar anses ha gott rykte. Det hedrar dem att de uppmärksammar den svarta propagandan. Motsatsen är alltid pålitligt lögnaktiga New York Times som förvånar med sitt glödande Spanien-hat.

Nayirah al-Ṣabaḥ:

Om man nu tror att alla dessa falsarier är enskildas påhitt så vill vi påminna om ett klassisk skolboksexempel inom propagandans historia. 1990 ockuperade Irak grannlandet Kuweit. Kuweit organiserade ett motstånd och en kuweitisk organisation anlitade en amerikansk PR-byrå, Hill & Knowlton. De kokade soppa på en spik och organiserade ett fascinerande bedrägeri. En stackars kuweitisk 15-årig flicka som heroiskt anmält sig själv som frivillig på ett kuweitiskt sjukhus blev ögonvittne till hur irakiska soldater stal kuvöser och kastade de stackars barnen för att dö på golvet. Vittnesmålet avgavs inför kongressens utskott för mänskliga rättigheter. Utskottsordföranden bad högtidligt media om diskretion och flickans efternamn angavs ej. Hon behövde inte avlägga sedvanlig ed. I ett dramatiskt vittnesmål berättade flickan halv- och helgråtande om sina fruktansvärda upplevelser på amerikansk engelska. Amnesty International uppmärksammade givetvis fallet.

Sedan Kuweit befriats av USA avslöjade media på plats i Kuweit att det hela var ett falsarium. Den stackars flickan som lägligt nog slapp uppge sitt efternamn delade efternamn med Kuweits ambassadör i USA, vars dotter hon var, Nayirah al-Ṣabaḥ. Givetvis var det hela en förstklassig kupp och Kuweit uppnådde sitt syfte, att få USA att dra ut i krig snarast. Lysande! Hur ambassadörens dotter kände sig efter sin tårdrypande föreställning vet vi inte. Men hon lever och frodas. Hon kunde inte straffas för någonting i USA eftersom hon hade diplomatstatus. Sensmoral: det kan ligga mycken tankemöda och stora pengar bakom en desinformationskampanj.

Javier, nationell polis, som fick en sten i huvudet. Bar han inte hjälm?

Men tillbaka några ögonblick till den påstådda veritabla massakern i Katalonien. Hur många skadades på riktigt? Vad man vet så skadades 3 civila (varav 1 allvarligt som kvarligger på sjukhus). Den ende där vi hört skadorna beskrivas var en man som fått en av polisens gummikulor i ögat under kravallerna. Han lär väl mista ögat. Väldigt tråkigt för honom men underbart för kuppmakarna som åtminstone har EN riktigt skadad att visa upp. Han lär bli omslagspojke med lapp för ögat a la Moshe Dayan när hans skrivs ut. En annan som räknas som officiellt allvarligt skadade är samme man som kuppmakarna påstod hade dött, vilket var lögn. Det är en gammal gubbe som deltagit i kravallerna och fått en hjärtattack. Honom betraktar vi inte som skadad i kravallerna utan som självmordskandidat.

Under upploppen skadades 19 nationella poliser och 14 civilgardister. Veterligen ingen Mosso de Escuadra (upprorspolis) vilket är logiskt eftersom de lyste med sin frånvaro och vägrade utföra order.

Varför rapporterade kuppjuntan bortåt 900 skadade? Rena massakern. Enligt sjukhuskällor var det alltså få som behövde vård i egentligen mening. Många svimmade av värme, uttorking och liknande. Det är väldigt jobbigt att slåss otränad och utan tillräcklig vätsketillförsel. Du kan t o m få livsfarliga arrytmier. T o m många proffsboxare orkar ju bara gå för fullt i någon dryg kvart. Blåmärken och skrubbsår och liknande noteras men är ju inga egentliga skador. En del människor ramlade i tumultet. Andra fick attacker av panikångest. Men som sagt, de som krävde egentlig vård var 3 civila enligt nu tillgängliga uppgifter.

Observera! Alla bilder ovan återges med reservationen för att vi inte har några resurser alls att kontrollera äktheten. Vi kan alltså t ex inte gå ed på att damen som sprattlar hållen i armar och ben av polis är samma som damen bredvid Otegi. Men det förefaller onekligen så. Vi har gjort ärliga bedömningar från fall till fall. Mer än så kan vi inte göra och det är som att röra sig i ett minfält. Läsaren får göra sina egna bedömningar.

Vi ber om ursäkt för långt inlägg men vi ville bemöta den massiva desinformation kuppmakarna och deras sympatisörer ägnar sig åt!

 

Santos märkliga vaccin

Mitt i allt elände i Colombia, det brutna löftet om att respektera folkviljan i folkomröstningen om den s k freden, Santos obegripliga kapitulation inför den kommunistiska knarkgerillan, Odebrechthärvan och nu senast den väldiga rasolyckan i Mocoa i Putumayo med över 300 döda, så fick det stackars prövade colombianska folket något att skratta åt häromdagen.

I ett tal så konstaterade president Santos att omhändertagandet av offren nu avslutats varför den preventiva hälsovården tar över med vaccinationer. Varpå han räknade upp allt som befolkning skulle vaccineras emot.

Om Santos är bra på kommunistiskt medlöperi och på att sno åt sig brasilianska mutor så är han desto sämre på medicinska termer. En av vaccinationerna gällde ”tuétano”! Folket runt honom höll masken. Vad Santos skulle ha sagt var förstås ”tétano”, stelkramp, och inte ”tuétano” som betyder benmärg! Ett väldigt genant misstag på nationell TV!

Tuétano används för övrigt ofta också  i uttryck som ”corrompido hasta los tuétanos” (väldigt korrupt, bokstavligen korrupt ända in i märgen) eller ”Madridista hasta los tuétanos” (anhängare till Madrid ända in i märgen).

Lyssnar man noga på Santos medicinska föreläsning så finner vi att doktor Santos också erbjuder vaccin mot ”antirabia”, vilket förstås skulle varit ”la rabia” (rabies).

Det blev i alla fall en snackis i Colombia den dagen! 🙂

PS. Till det skamliga s k fredsavtalet i Colombia ämnar vi återkomma inom kort i ett inlägg. Norrmännen kommer att få sin släng av sleven!!

 

Massmordet i Stockholm

Den satans på sannolika skäl misstänkte massmördaren Rahmat Akilov

Liturgi

Lördagens attentat i Stockholm fogar sig till den långa raden av terroristdåd världen över. Det politiskt korrekta är förstås att framföra sitt deltagande till Stockholm, framhäva förment fantastiska arbetsinsatser av polis, sjukvårdspersonal m fl och varna för rasism, proklamera att våldet och hatet ej kommer att vinna och att vi skall fortsätta våra liv precis som vanligt. Kryddat med lite tysta minuter och ”Je suis Stockholm”. Kanske en liten solidaritetsbanner. Sådan är liturgin numera. Koreografin är fastställd i detalj och kulturpersonligheter och politiker spelar sina roller perfekt. Jaha, det var det. Nu väntar vi på nästa … och nästa …

Massmördaren har brakat in i Åhléns entré. Lyckligtvis skadades han och lämnade blodspår som bevis när han flydde.

Vi tänker framför allt på de avlidna och lemlästade och på deras nära och kära. Och på alla som befann sig på Drottninggatan och fick se saker de aldrig borde fått se. Och som livet ut kommer att ha ett själsligt ärr.

Lärdomar

Vi kan inte okritiskt instämma i hyllningskören till polis och andra myndigheter. Tydligen agerade man efter en uppgjord plan som gick ut på att lamslå hela Stockholm genom att stoppa bussar, pendeltåg och tunnelbana. Därigenom skapade man också ett fullkomligt kaos där folk från förorterna inte kunde ta sig hem. Riksdagsledamöter låstes in i timmar liksom folk som tagit sin tillflykt till affärer längs Drottninggatan. Allt enligt media.

Till råga på allt brakade mobilnäten samman varför alla strandsatta människor inte kunde kommunicera med sina nära och kära.

Istället för att applådera t ex polis så borde man istället försöka dra lärdomar av kaoset. Är det rimligt att lamslå city under lång tid? Kanske det är försvarligt, men det bör analyseras. Uppenbarligen måste mobilnät dimensioneras om så att de tål enorma trafiktoppar, eller utrustas med något slags kösystem. Klarar inte ägarna av detta så kanske stat och kommun måste träda in i någon form. Det gäller ju livsviktig samhällsstruktur.

Attentatet mot Glasgow flygplats 2007. En salafistisk brittisk lasarettsläkare sitter inne på livstid.

Vi begriper att situationen måste ha varit mardrömslik för polisen när en massa märkliga rapporter om skottlossning duggade tätt. Vad gör man om det möjligen skjuts över hela staden? Mitt i kaoset så noterade vi med beundran att poliserna på plats uppmanade folk att springa för sina liv efter kraschen vid Åhléns. Helt rätt! Det tyder på att polisen ända ner till gatunivå anammat lärdomar från Storbritannien (attentatet mot Glasgow flygplats 2007) och Spanien (attentatet mot PP:s högkvarter i Madrid) där avsikten var att detonera sprängladdningar (som i bägge fallen fallerade). Inte heller vid Åhléns small någon bomb. Men hade det rört sig om en lastbil preparerad för ändamålet med tonvis av oljeindränkt konstgödsel så hade ju flera kvarter raserats och hundratals eller tusentals människor dödats. Frågan är om avspärrningarna var stora nog för ett sådant scenario. Och om evakueringar av fastigheterna omkring skedde. Dessutom, när tips kom in från de verkliga hjältarna i detta drama, damen på tåget mot Märsta och den rådige mannen i Märsta som i bil följde efter den misstänkte massmördaren, så kom tipsen fram. Vilket innebär att man skött sållningen av tips synnerligen professionellt. Det är väl polisens största framgång. Att man, efter att ha gripit den misstänkte efter indikation av den rådige bilisten som förföljt galningen, kartlagt hans bekantsskapskrets med utgångspunkt från mobiltelefon, bil och bostadsadresser är ju rent rutinarbete.

Den värste salafisten av dem alla, Osama Bin Laden. Numera fiskföda.

Har inte med islam att göra!

Med fara för att verka politiskt korrekta – vilket vi sällan är – vill vi hoppas attentatet inte tas som intäkt för att förfölja utövare av islam. Vi vill påstå att attentatet inte har ETT F*RBANNAT DUGG med islam att göra. Vi vill inte ens använda ordet islamister ty det antyder en koppling mellan dessa psykopater och religionen islam. Vi fortsätter att använda begreppet salafister. Om man faller i fällan att förfölja vanliga utövare av islam i spåren av salafistiska illdåd, så spelar man ju med salafisterna. Det är ju det de vill! Deras krassa uträkning i deras sönderknarkade hjärnor är ju att om man provocerar en reaktion mot alla utövare av islam så kan man vinna över dessa i längden. Därför smärtar det att se alla banala islam-fientliga inlägg på en massa svenska fora. De fattar inte att för varje sådant inlägg så har salafisterna skördat en liten delseger.

Seriemördaren Son of Sam, David Berkowitz, fortfarande i fängelse 51 år senare

Författaren till dessa rader är inbiten ateist. Dock ej militant. Jag respekterar religioner liksom jag förväntar mig att bli respekterad som ateist. Det faktum att Stalin, Pol Pot, Kim Jong Il, Mao Tsetung och andra massmördare var ateister har ju inget med min ateism att göra. Kort sagt, om någon säger sig handla i ateismens, judendomens eller islams namn när de begår våldshandlingar har det inget med saken att göra. Problemet är att de har personlighetsstörningar som gör dem till mördare. Vi minns den galne seriemördaren Son of Sam (David Berkowitz) i New York. Han sköt ihjäl 6 människor och skyllde på befallningar från grannens hund som hette Sam. Var det då hundens eller Berkowitz fel att 6 miste livet?

En HELT ANNAN SAK är att man i vår kultur kan reta sig på avvikande företeelser och inslag i det sättet att leva hos en del utövare av islam. Men det är en helt annan sak om vilken det finns massor att säga. Men det faller utanför ramen för detta inlägg.

Den förrymde terroristen de Juana hittades av journalister i Venezuela, där han förestår en spritbutik

Terroristhyllningar eller -ursäkter

Många salafister ägnar sig åt att ladda upp ISIS-material till sociala media. Vi frågar oss huruvida det är rimligt att folk som hyllar terrorism kan befinna sig på fri fot i Sverige. Vi tycker inte det. I Spanien betraktas hyllning av / ursäkt för terrorism (apología o enaltecimiento del terrorismo) som ett brott. Även ringaktning mot offren och deras familjer omfattas av samma brottsrubricering. (El artículo 578 de la Ley Orgánica 10/1995, de 23 de noviembre, del Código Penal). Straffet är fängelse i ett till två år.

I det genompolitiserade Spanien tillämpas lagen från och till. Den har spelat stor roll i en del mycket uppmärksammade fall, som t ex massmördaren och ETA-terroristen Iñaki de Juana Chaos som fyra dagar efter frisläppandet skrev ett brev med olämpliga formuleringar som lästes upp vid ett hyllningsmöte för honom. Myndigheterna kallade honom till förhör för misstänkt hyllning av terrorism men han avvek. Först spårades han till Storbritannien men han flydde sedan vidare till att av världens nuvarande rövhål, stackars Venezuela, där han numera bor.

Ett annat känt fall var en kasperteater som hyrdes in av Madrids kommunistiska borgmästarhäxa. Deras föreställning anmäldes som en hyllning till ETA och de åtalades, häktades men frikändes senare. De politiska svallvågorna var betydande.

Rysslägret i Byringe där 164 sovjetryssar bevakades av 160 svenska soldater

Internering

Men tillbaka till Sverige. Ett av problemen tycks vara, dels att alla beslut i utlänningsärenden tar oändlig tid, dels att det ofta är svårt att avvisa de som får nej. Vi menar att det måste finnas möjlighet att internera icke dömda människor. Inte inhumant men ändå på ett sätt så att avvisningar eller utslussning i samhället kan verkställas. Och kan avisningar inte ske så kan interneringen bli permanent. Det här ju inget nytt. Sverige hade många bevakade interneringsläger under andra världskriget där balter, sovjetryssar m fl internerades.

RICO

Till slut hade vi tänkt att skriva några rader om RICO-lagarna i USA som olagligförklarar samröre med kriminella organisationer. Den lagstiftningen som infördes under president Nixon blev en revolution i kampen mot maffian. Men den kan lika gärna användas mot samarbetande terrorister och deras stödtrupper. När vi gör lite research kring RICO-lagarna – som återkommer flitigt i amerikansk mediabevakning – så finner vi att SD – Sverigedemokraterna – gjort RICO till ett slagnummer i sina politiska förslag. Vi konstaterar att RICO kom långt innan SD så om vi råkar ha samma inställning som SD i denna fråga innebär inget ställningstagande för eller emot det partiet. Den bärande idén i RICO är att man ser till helheten och utifrån den definierar en sammanslutning som kriminell. Det har drabbat maffia, motorcykelklubbar, korrupta fackföreningar, investeringsbanker m fl. RICO-åtal är lättare att bevisa eftersom man inte behöver bevisa enskilda brott utan bara samröre och brottslig avsikt. Skulle svenska ISIS-anhängare beslås med att finansiera ISIS så kunde RICO appliceras på alla som har med svenska ISIS-anhängare att göra. Hela gruppen kriminaliseras. Man ser till de facto kriminella strukturer. RICO ger typiskt mycket kännbara straff.

Plats för innovationer: test av lastbilsbarriär

Gågata

Dessutom frågar vi oss hur det överhuvudtaget är möjligt att lämna en emblematisk gågata i en europeisk huvudstad öppen för lastbilstrafik efter det som hänt i Nice och Berlin. Hur var det nu med vår ”världsbästa planering”? Naturligtvis finns tekniska lösningar på att skapa hinder mot vansinneskörningar men obehindrad körning i krypfart för varutransporter, utryckningsfordon m fl.

Vila i frid, Ni offer för massmördaren Rahmat Akilov! Och må Era liv med tiden återfå någon slags struktur, mening och innehåll, alla ni som blev svårt lemlästade och skadade! Vi som inte direkt drabbats lovar att slåss för att rättvisa skapas och att den skyldige får betala ett högt pris så länge han lever. 

Håll truten domare Castro!

Som förväntat jobbar lynchmobben vidare efter den friande domen vad gäller prinsessan Cristina i Nóos-ärendet.

Den förmenta högertidningen El Mundo ”krävde” i morse att prinsessan Cristina avsäger sig sin plats i successionsordning, plats nummer 6. Alltså, prinsessan har gått igenom en lång rättsprocess, förskjutits av Spaniens bägge kungar, utblottats, mist sitt jobb, mist sin sociala ställning och skulle hängas om folket fick säga sitt. Så när hon blir frikänd och kanske blir blåst på tilldömda rättegångskostnader så skall hon dessutom avsäga sig en högst symbolisk avlägsen rätt till tronen. Så otroligt patetiskt.

Vi höll på att sätta morgontéet i vrångstrupen när vi läste uttalanden som instruktionsdomaren i Nóos-ärendet, José Castro Aragón, gjort med anledning av domen. Efter att ha uttryckt sin besvikelse sammanfattade han utgången: ”Deja un montón de incógnitas, pero deja claro que da por bueno que la Infanta Cristina era una mujer florero”. Översatt: ”Domen lämnar en mängd obesvarade frågor men den gör till sin uppfattningen att prinsessan Cristina var en troféhustru.”

Vi anser det djupt oetiskt av en domare, som dessutom var djupt involverad i fallet och inledde rättsprocessen mot prinsessan Cristina, att nu sätta kniven i ryggen på de tre domare som avfattat den aktuella domen. Vad skall han kalla domarna, som råkade vara kvinnor? Trofédomare? Att en domare kväljer dom kväljer oss! I Sverige var förresten kväljande av dom ett brott ända fram till 1948, inte bara för domare utan för vemsomhelst!

Klantskallen Castro borde ha avkrävt borgen av Manos Limpias för att öppna process mot prinsessan Cristina. Det underlät han i sin populistiska iver. Något som nu ställer rättsskipningen inför enorma problem, något vi skrev om igår. Kanske inte prinsessan Cristina får sina rättegångskostnader betalda p g a Castros underlåtenhet. Så, ¿quién fue a hablar, Castro? (här ungefär: Med vilken rätt uttalar Du dig, Castro?)

Vi förstår att domare Castro är besviken. Han anser uppenbarligen att prinsessan Cristina är skyldig. Och han bör ju rimligen veta mer än vad vi gör. Men en domare håller käften! Det tillhör ämbetet.

Ur ABC                              Suparkompisar: José Castro och Virginia López Negrete

Att domare Castro besitter ett monumentalt ego och ett synnerligen klent omdöme klargjordes vid ett tidigare tillfälle när Castro videofilmades på en utomhusservering i Palma de Mallorca medan han drack gin och tonic med Manos Limpias advokat, alltså den enda parten som väckte åtal mot prinsessan Cristina.

 

 

Kongressdags

Tre av de stora partierna har i dagarna avhållit sina partikongresser. PP ett par år för sent och sedan medlemmar gått till domstol för att tvinga fram en kongress. Partidemokratin är en tunn fernissa i PP.

Errejón och Iglesias

Podemos

Kommunistpartiet Podemos kongress emotsågs med ett visst intresse eftersom slaget stod mellan Pablo Iglesias, anhängare av gatans parlament, våld och hårdför kommunism och Iñigo Errejón, ansedd ha ett mera leninistiskt och parlamentariskt snitt. Av mentalhygieniska skäl följde vi inte debatterna under kongressen men absolut alla är eniga om att ligisten Pablo Iglesias vann. Heder åt diktaturkramarna att de åtminstone vädrar sin byk offentligt på kongressen. Nu kan utrensningarna börja av Errejón själv och av hans meningsfränder, till exempel hans harem innefattande Tania Sánchez, Pablo Iglesias f d fästmö och Rita Meistre, taleskvinna för Madrids kommunistiska borgmästare, och mest känd för att barbröstad ha skändat ett kapell under pågående gudstjänst. Givetvis utan påföljd, straff är till för alla utom vänsterradikala.

Personkampen mellan Iglesias och Errejón var det enda av allmänt intresse på den kongressen. Man kan konstatera att Podemos blir alltmer ultrakommunistiskt.

Maíllo, Rajoy och Cospedal

Partido Popular

Partido Popular avhöll också sin kongress. En ”bulgarisk” utan opposition mot Mariano Rajoy. Små rockader i ledargarnityret men ingen utrensning. Mariano Rajoy har uppenbarligen siktet inställt på att ställa upp till omval 2020. Vi drar oss till minnes när Göran Persson och Kim Jong Il var de regeringschefer som suttit längst. Mariano tycks ha ambitioner att sälla sig den illustra skaran. Funderingar om begränsningar av antalet mandatperioder tystades ned på kongressen. Fernando Martínez-Maíllo, med den nya titeln Coordinador General, tycks vara den som skall sköta det löpande regeringsarbetet. Mariano Rajoy har väl fullt upp med att titta på fotboll, hans stora intresse i livet. María Dolores Cospedal sitter kvar som generalsekreterare för partiet som en belöning för det som varit. Hennes arbete består dock i att vara försvarsminister. Och även om Spanien liksom Sverige skurit ner till sitt försvar till en symbolisk liten skara så kanske det tarvar några timmar i veckan att administrera sönderfallet och sätta militärer som tar sin konstitutionella uppgift på allvar i husarrest.

Ciudadanos

Ciudadanos kongress kom och gick ”sin pena ni gloria” (utan vare sig skam eller ära) som en spanjor skulle säga, alltså mest en gäspning. Det enda vi läst är att krafter inom partiet verkar för att förhindra ”högervridning” inom partiet. Vi själva har mest sett en vänstervridning.

Enda synbara resultatet av kongressen är väl att partiet fick en taleskvinna. Och det tackar vi för ty det ger oss anledning att publicera en bild på vackra Inés Arrimadas. Sexistiskt av oss? Javisst, än sen då?

Javier Fernández

Partido Socialista Obrero Español

Socialisterna som också skjutit upp sin partikongress gång på gång skall hålla sin partikongress först i juni. Man vill inte hålla kongress innan man fått åtminstone ett minimum av ordning i partiet efter de synnerligen dramatiska händelserna i höstas när partiledaren Pedro Sánchez välförtjänt störtades.

Sedan störtandet av Sánchez har PSOE letts av en interimsstyrelse (”gestora”) under ledning av Javier Fernández från Asturias (norra Spanien). Fernández har återgivit partiet ett visst mått av stabilitet, ordning och förnuft, vilket var välkommet efter Sánchez helt galna ledarskap.

Man tillönskar ett stort parlamentsparti som PSOE en partiledare med vett och sans, för Spaniens bästa. Javier Fernández verkar på oss vara den perfekte partiledarkandidaten men tycks avfärda tanken i alla intervjuer. Varför vet vi inte. Och ingen utomstående tycks lansera honom som kandidat. En gåta. Han har väl två väsentliga nackdelar, han är man och han är över 40. Oförlåtliga egenskaper i dagens samhälle.

Den ende som hittills kandiderat är Patxi López som vi själva avskyr vilket vi skrivit om på annat ställe. López var för övrigt anhängare av Sánchez in i det sista.

Partiets dödgrävare, den störtade Pedro Sánchez har också haft fräckheten att annonsera sin kandidatur. Han tycks göra allt för att riva upp gamla sår och sänka partiet för gott.

Susana Díaz

Återstår Susana Díaz. Mycket prat och lite verkstad. Hon har antytt att hon står till förfogande under flera år men får aldrig ändan ur vagnen. Vi får se om det är allvar denna gång. Skall hon ta tåget i Sevilla eller ska hon stå kvar på perrongen som vanligt?

Sammanfattningsvis

Spanien fortsätter utan ett enda högerparti! Logiskt sett måste det växa fram ett alternativ för alla de 11 miljoner som en gång röstade på partiet tack vare att det värnade om oföddas liv, familjen, Spaniens enhet, tankefrihet, tryckfrihet och liknande värden. Högern i spansk politik är ett enda stort vakuum.

Man måste ha en sak klar för sig. Något förenklat: Idag röstar enbart åldringar på PP. Av gammal vana antar vi. På PSOE röstar enbart ungdomar. Dessa fakta är förstås avgörande för vilka kandidater som kan fungera.

Om galningen Pedro Sánchez ånyo blir partiledare i PSOE går vi oundvikligen mot en revanschistisk folkfrontsregering, det nästan hela den spanska ungdomen vill se. En kommunistisk / vänsterradikal kamporganisation som tar över gatorna i landet. Sánchez och Iglesias ligger nära varandra politiskt. Hade det inte varit för Iglesias monumentala ego så hade Spanien fått en folkfrontsregering i mars 2016. Så snubblande nära var det.

En folkfrontsregering skulle tveklöst i förlängningen leda till sönderfall, diktatur och våld.

 

Finde

Finde?

Försök inte hitta titelordet i någon ordbok. Du lär inte hitta det. Det rör sig om en av dessa vidriga nykonstruktioner som förfular det urgamla vackra kulturspråket spanska.

Du hittar ordet finde i alla skrivna media. Själva har vi inte hört det i talspråk men det innebär inte att det inte existerar.

Så vad handlar det om? Ja, man skriver helt enkelt samman fin + de och utesluter ordet semana, fin de semana (veckoslut) alltså.

Om man har ambitionen att betraktas som seriös även av de som fyllt 20 så bör man absolut inte laborera med stolligheter som finde.

Vi vet att många absolut inte delar vår uppfattning men vi vidhåller ändå att språkutvecklingen går mot att anamma språkliga missuppfattningar, förslappade förkortningar och ideologiska konstruktioner som varande det ”levande”, moderna språket.

Länge leve arkaisk, korrekt spanska. Cervantes spanska!

Kan Du tänka Dig använda ordet finde

Det var då det

Santiago Carrillo i samspråk med Francos gamle propaganda- och censurminister, Manuel Fraga Iribarne.

Vi hörde häromdagen en liten anekdot om hur det gick till under ”la Transición” när forna dödsfiender tvingades sätta sig ner och resonera sig fram till en ny framtid för Spanien. Den gamle hatade kommunistledaren Santiago Carillo var enligt samstämmiga uppgifter en mycket viktig och pådrivande kraft under dessa kritiska överläggningar. Speciellt många duster hade han med en gammal hårdför Franco-minister. Tyvärr minns vi inte vem vederbörande var, kanske Girón de Velasco eller Utrera Molina. Eller någon i den stilen. Hursomhelst, efter hand kom herrarna allt bättre överens och slutade som nära personliga vänner. Så gick det till då! När folk visste att alternativet till enighet var en militärkupp. Man måste komma överens och man kom överens.

Jämför denna ”altura de miras” med dagens kortsiktiga trångsynthet.

Hur översätta ”altura de miras”? Översättarna brottas med frågan på nätet ser vi. I praktiken betyder det i alla fall att man har ett öppet och vidsynt perspektiv på saker och ting. På svenska, kanske vidsynthet som motsats till trångsynthet helt enkelt? I begreppet ligger definitivt en förmåga att rensa bort vissa saker och rikta sig på det väsentliga och att nå målet.

Skulle vi själva vara kapabla till liknande metaforfoser? Förmodligen inte! Så dessbättre är vi inga diplomater. Denne skribent hade en kompis som som blev svensk diplomat (ambassadråd eller vad det kan ha hetat) på Kuba och förtjust berättade om sitt första handslag med Castro. Och jag frågade förstås om han inte tog tillfället att slå diktatorn på käften. Så jag passar avgjort inte som diplomat.