Nu mullrar det spanska folkdjupet mot upproret

Stämningsläget börjar nu ändras i Spanien. Många som tyst åsett vad som händer i Katalonien har nått bristningspunkten och börjar uttala sig.

Kungen höll ett extra tal till nationen igår. Äntligen. Det är en extraordinär händelse i landet. Vad vi kan minnas så höll kung Juan Carlos bara 4 extraordinära tal under sitt långa statschefsinnehav: Efter massmordet vid Atocha, premiärminister Suárez död, försöket till statskupp (23-F) och sin egen abdikation.

Det var spansk historia som skrevs: fadern hade att hantera statskuppen den 23 februari 1981 och 36 år senare har nu sonen att hantera statskuppen i Katalonien.

23 februari 1981

3 oktober 2017

Vi fruktade att talet skulle bli det gamla vanliga under dessa förhållanden meningslösa snacket om dialog, återhållsamhet etc. Men inte alls!

Inte med ett ord berörde monarken de påstått skadade (mer om dessa på annan plats) under den s k folkomröstningen och en eventuell dialog. Istället var talet en enda lång bredsida mot kuppmännen i Katalonien. Så oerhört befriande! Kungen avslutade med att garantera landets enhet och en försäkran om att medborgarna kan vara lugna.

Eftersom kungen och regeringen enligt egna uppgifter står i ständig kontakt med varandra så innebär det enligt vår mening att regeringen försäkrat kungen om att armén kommer att tillkallas och provinsen ställas under direktstyre. Annars har ju kungen ljugit det spanska folket rätt upp i ansiktet och tvingas abdikera under förudmjukande former. De revolutionära kommunisterna Podemos klagade högljutt över kungens tal vilket ju är ett gott betyg.

Ett annat uttalande som värmde hjärtat var det som Alfonso Guerra – Felipe González andreman på sin tid – gjorde i Onda Cero. Han gick på total kollisionskurs mot sitt parti och uppmanade partiet att stödja ett direktstyre av Katalonien och hade inget emot att armén sändes in för att återställa ordningen.

Fransk militär på gator och torg

Ett sätt att snabbt och lagligt sända in armén i Katalonien vore att höja klassificeringen av terroristfaran till nivå 5. Därmed vore det fritt fram för armén att överta polisens uppgifter som ordningsmakt. Fler än vi börjar inse att utan tanks som kan bryta upp barrikader med tungt pansar så går det inte att återställa ordningen i Katalonien. Och med tanke på att terroristfaran är överhängande i ett territorium som nyss drabbats av två terroristdåd och där den regionala polisen abdikerat från sina uppgifter så är en höjning av terroristnivån inte svår att motivera. Om utländska charlataner då börjar kackla om militärkupp så kan man ju påpeka att militären i Frankrike övertagit mycket av ordningsmakten för att avlasta polisen. I Frankrike är nu åsynen av soldater på gator och torg ett vanligt inslag i gatubilden.

Ger Er på dessa på egen risk! (legionärer utan påsatta bajonetter)

I Katalonien kan man inte sätta in vanliga infanterister i dagens läge. Pöbeln har ingen respekt för ordningsmakten. Infanterister skulle avväpnas av pöbeln om de inte har klara order att öppna eld om de attackeras. Det enda som skulle kunna återställa ordningen idag, tror vi, är legionärer med pansar. Legionärer är intensivt lojala och väl tränade att strida man mot man och de enda, tror vi, som mentalt skulle klara av att använda verkanseld  eller bajonetter mot en pöbel som hotar dem. En av legionens grundsatser är att söka närstrid och avgöra med bajonetter. Civila som ger sig på legionärer begår alltså självmord med berått mod.

Ytterligare ett positivt tecken är att den domare som utsetts att utreda den katalanska upploppen i Barcelona nu agerar mot landsförrädaren Trapero, chef för den katalanska polisen som inte rörde ett finger under de gångna upploppen och inte räddade de civilgardister som hölls inspärrade på den katalanska ekonomimyndigheten sedan de genomfört en razzia beordrad av domstol. Trapero och ledarna för ANC och Omnium, de två civila organisationer som låg bakom upploppen, har nu kallats till förhör hos domstolen. Vi tvivlar på att någon av dem infinner sig till förhören frivilligt eftersom de riskerar att gripas och häktas. Vi antar att de tre kommer att vara efterlysta inom några dagar.

Upprorsmilitians ledare, Trapero. Häktet nästa?

Allt som allt, ställs äntligen allt på sin spets. Trapero får välja om han försöker skjuta sig fri och den katalanska polisen ställs inför samma val.

Generallöjtnant Milans del Bosch

Traperos motsvarighet 1981 var väl närmast Milans del Bosch som rullade ut tanks på Valencias gator. Trapero har inga tanks men om han hade så skulle de inte stå i ett garage.

Trapero riskerar ett mycket långt fängelsestraff. Enbart åtalspunkten ”sedición” som här kan översättas som uppror med upplopp (alltså med våldsinslag) kan rendera 15 års fängelse. Därtill kommer en lång räcka av andra åtalspunkter, inte minst olika slags olydnad och åsidosatta plikter.

Skulle Trapero befinnas ha använt våld mot styrkor lojala med den legitima makten i landet så blir brottsrubriceringen rebelión, det som kuppledarna Tejero, Armada och Milans del Bosch åtalades för efter statskuppen 1981. Alla tre fick 30 års fängelse. Andra kuppmakare fick kortare straff som civile García Carrés, 2 år, och infanterimajoren Zancada 12 år.

På många sätt är statskuppen i Katalonien mycket värre än kuppen 1981. Pågående kupp försöker bryta sönder Spanien, helt enkelt stjäla en bit av landet. Kuppmakarna 1981 hade egentligen två huvudkrav. Det var att kasta ut kommunisterna ur det politiska livet och hårdare tag mot terrorismen, absolut ingen separatism. Kuppmännen 1981 försökte inte att hetsa olika regioner i Spanien mot varandra medan dagens kuppmakare vill förtrycka alla oliktänkande i sitt stulna territorium.

I oktober 1982 avslöjades ett annat försök till statskupp, två överstar och en överstelöjtnant (bror till ena översten) dömdes till 12 års fängelse för sammansvärjning för väpnat uppror. Alla tre fick fängelse i 12 år och en dag. Den extra straffdagen gjorde att de avskedades från krigsmakten.

Allt detta berättat för att visa att det inte är gratis av planera eller genomföra en statskupp i Spanien. Det kommer många att få erfara i de mastodontprocesser som väntar kuppmakarna i Katalonien. Vi får se hur många som väljer att fly innan dess om de inte häktas snarast.

 

 

 

 

 

 

Var gömmer sig fähundarna Rajoy (påstådd regeringschef) och Felipe VI (påstådd statschef och överbefälhavare)?

Fähund nr 1

Idag genomförs den illegala folkomröstning i Katalonien som regeringen lovat INTE skulle genomföras. Kravaller pågår över hela Katalonien, beväpnade statliga polistrupper möter motstånd från likaledes beväpnad polis under befäl av upprorsmännen. Kvällen är ung och inget garanterar att de inte uppstår väpnade strider mellan statlig polis och upprorspolis. Inget garanterar heller att revolutionen följer klassiskt mönster när man beväpnar lojala kommunistiska fackföreningar för att ”försvar nationen” (Katalonien).

 

Fähund nr 2 bredvid en fana han inte är värdig

I detta hyperspända läge, var I HELVETE är fähundarna Rajoy och Felipe? Ingen säger ett knyst, inte ens i kommunikéform. Det här tycks inte beröra dem. Rajoy glor givetvis på fotboll, hans stora passion. Vad Felipe gör kan vi inte ens gissa.

Rajoy skickade fram sin stackars vice, tomburken Soraya Sáenz de Santamaría att uttala några plattityder och snabbt dra sig tillbaka. Samma Soraya som för några veckor sedan sade att Katalonien nu var en diktatur sedan det katalanska parlamentet antagit illegala vallagar, definierat den katalanska republiken m m. Drog man några slutsatser av att Katalonien nu var en diktatur? Tog man direktkontroll över Katalonien enl art 155 i den spanska konstitutionen? Nej, man lät allt rulla på och lät därför alla spanjorer, invånare i Katalonien,  förvandlas till slavar under en tolererad diktatur.

Nu ryktas det om att regeringen  överväger att tillämpa artikel 155 i nästa vecka om Katalonien utropar självständighet. Smart, eller hur? Man väntar till upprorsmännen och deras doha-köer uppnått målet och inlett firandet innan man slår till! Om man nu någonsin slår till.

Kungen har i sin egenskap av ÖB stor makt över krigsmakten.  Han borde ha satt sina förbannade kungakrona på spel och ställt ultimatum.

I skrivande stund samlas demonstranter framför PP:s högkvarter i Madrid, c/. Génova. Vi uppskattar att någon i detta land berättar för Rajoy vilken urusel ryggradslös och värdelös fähund han är!

 

Ödesdagar för prinsessan Cristina

Prinsessan Cristina

2016-01-11 inleds rättegången mot den spanska prinsessan Cristina, syster till Spaniens nuvarande kung Felipe.

Hon ställs inför rätta misstänkt enbart för två skattebrott, år 2007 och 2008. Vi skriver enbart ty fler åtalspunkter hade varit tänkbara.

Den som följt vad vi skrivit i saken har märkt att vi hela trott att det var just skattebrotten som var den svaga punkten i hennes försvar. Och lättast att bevisa för den som anklagar.

Det märkliga i hela detta är att varken offentlig åklagare eller skatteverket deltar i åtalet mot prinsessan. Det gör enbart organisationen Manos Limpias som blivit Spaniens samvete i deta bottenlösa träsket av korruption där regering och administration smiter från sina skyldigheter.

Första rättegångsdagen blir dramatisk. Ty då kommer prinsessans advokat att begära att åtalet läggs ner med hänvisning till la doctrina Botín. Den går i korthet ut på att ett brott mot det allmänna inte kan drivas enbart av enskild part utan kräver att åklagaren biträder åtalet. Praxis efter ett nedlagt åtal mot bankdirektören Botín. Frågan är hur lång tid domstolen behöver för att fundera över prinsessans begäran. Och om processen kan rulla igång mot övriga åtalade där åklagaren biträder åtalen.

Varför biträder inte åklagaren åtalet mot prinsessan? Vi vet inte. Måhända grundar det sig på att man anser att doctrina Botín är tillämpbar, måhända på hemliga överenskommelser mellan staten och kungahuset. Det lär historikerna få bita i om något halvsekel.

Tillämpas doctrina Botín så slipper Cristina vidare kontakt med rättvisan i denna sak. Vilket vore en skänk från ovan för kungahuset. Men tjuvstämpeln bland folk i gemen lär hon aldrig bli av med. Och hennes man går en synnerligen osäker framtid till mötes. Manos Limpias kräver för honom 26½ års fängelse.

Gamle kungen slipper DNA-prov

Juan Carlos i öm pose med danska f d (veterligen) älskarinnan Corinna

Vi har tidigare redogjort för de stämningar gällande faderskap som den gamle kungen konfronterats med efter sin abdikation.

Ena ansökan – från en katalansk kypare – avvisades direkt av spanska HD. Kvarstod en ansökan från en belgisk hemmafru.

I en första sväng tog HD upp belgiskans ansökan men efter en inlaga från kungen har HD nu avvisat belgiskans ansökan.

Summa summarum: den gamle kungen är inte fader till något av barnen, i alla fall inte i juridisk mening.

Man kan tycka att det skulle varit enkelt för den gamle pilske monarken att gå med på ett faderskapstest för att därmed vederlägga saken en gång för alla. Men samtidigt måste man förstå lagstiftarens inställning. Det skall inte gå att släpa män till ett DNA-prov på lösa boliner. Även män har rätt att få vara ifred om det inte finns övertygande indicier på att det kan föreligga ett faderskap. I härvarande fall har belgiskan i väsentliga avseenden ändrat sin historia över åren, skrivit till kungen och bett om ursäkt m fl konstigheter.

Belgiskans ända hopp nu lär vara att komma över DNA på annat sätt för analys på egen bekostnad. Vi har alla sett i polisfilmer hur en vaken snut fiskar åt sig en avslickad glasspinne, cigarettfimp, pappersservett eller urdrucken mugg för DNA-analys. Frågan är bara hur stor budget en belgisk hemmafru har att röra sig med.

Det är ett veritabelt under men gamle Juan Carlos I kan gå till historien som en av de få Borbón-kungarna (om ens någon annan?) som inte avlat något oäkta barn. Detta trots ett påstått antal älskarinnor uppgående till 1500. Kondomtillverkaren durex borde engagera den gamle monarken som annonspelare. De gör redan reklam på spanskTV.

Bör prinsessan Cristina avsäga sig sin plats i tronföljden?

Nu sedan prinsessan Cristina åtalats så har det blivit otroligt populärt att ställa sig upp och kräva att hon avsäger sig sin sjätteplats i tronföljden. Alla gör det.

Vi drar oss till minnes det det utmärkta uttrycket ”hacer leña del árbol caído”, alltså göra ved av det fallna trädet, d v s att slå på den som ligger. Ett verb som passar är ”ensañarse”, d v s ge sig på någon med sadism, vi skulle väl säga något i stil med ”begå lustmord” (vilket ju inte bara mördare utan t ex recensenter kan göra).

Det är märkligt att så många i tid och otid opåkallat finner behov av att kräva att prinsessan försvinner från tronföljden. Faktum ar ju att frågan är en ren petitess. För att prinsessan Cristina skulle bli aktuell som regent så måste både hennes bror, nuvarande kungen, och äldre systern Elena bli oförmögna att regera innan kungens egna barn hunnit bli myndiga.

Horkarlen och skökan som förläts, Charles och Camilla

Vi antar att tiden läker de flesta sår även i Spanien, även om man undrar ibland när spanjorerna återkräver Gibraltar eller vill riva upp såren efter inbördeskriget för 75 år sedan. I Storbritannien har man tydligen förlåtit horkarlen Charles som blir näste monark och hans f d oblyga älskarinna, skökan Camilla, som nu blivit äkta maka sedan Diana lägligt nog avled.

Det är sällan bra att ”tomar una decisión en caliente” som spanjorerna själva säger. D v s man skall ta ett beslut först när man fått perspektiv på saker och ting. Tänk om spanjorerna själva praktiserade detta utmärkta talesätt. Vi svenskar menar ju ofta att det inte är någon ko på isen.

Extra: Prinsessan Cristina åtalas – riskerar 8 års fängelse!

Ett falskt TIME-omslag som grasserade på Twitter för något år sedan

En dag för tidigt kommer beskedet att prinsessan Cristina kommer att åtalas. Vi beskrev bakgrunden till detta i ett tidigare inlägg.

Domaren Castro menar att Botín-dokrinen (som vi förklarade i vårt tidigare inlägg) inte är tillämpbar.

Domaren kräver nu 8 års fängelse för prinsessan Cristina!

Det här är naturligtvis ett dråpslag för den kungliga familjen. Det rör sig trots allt om nuvarande kungens syster, den gamle kungens dotter. Eftersom även maken åtalas (och gissningsvis kan få bortåt 20 års fängelse) naturligtvis så riskerar nu parets 4 minderåriga barn, 9 – 15 år gamla, att bli föräldralösa under minst nästan ett decennium. En familjetragedi utan like givetvis. Ett dråpslag för en mor.

Åklagare Horrach – som i praktiken fungerat som försvarsadvokat – har redan kommenterat åtalet: – Det är ju inte möjligt att Botín inte åtalades medan medborgare Borbón åtalas, menar han.

Rättvisans kvarnar mal synnerligen långsamt i Spanien (förundersökningen har tagit 4 år) och det kommer att ta åratal innan en dom kan vinna laga kraft. Så saken kommer att fullfölja prinsessan i gissningsvis 15 år framöver. Om inte en framtida regering ger prinsessan amnesti. Men amnesti är en känslig fråga sedan politiker skänkt / sålt amnesti en masse och en ny lag som försvårar amnesti är på gång.

Åtalsbeslutet kommer att mötas av jubel i Spanien. Folk hatar skoningslöst allt och alla som räknas till etablissemanget och att slänga en 4-barnsmamma i fängelse väcker inget medlidande. Vi får se hur prinsessan tar detta. Man kan tyvärr få mental kollaps och överväga självmord för mindre. Vi får även se om den gamle kungen överlever den här chocken. En annan fråga är huruvida prinsessan Cristinas äktenskap överlever detta.

Spanienaktuellt beklagar åtalsbeslutet på rent humanitära grunder men inser samtidigt att beslutet kommer på prinsessan Cristinas ömma punkt, skattebrott – det var det svåraste att förklara bort. Vi får se om HD om ett antal år menar att Botín-doktrinen inte skall tillämpas. Det återstår också att se om prinsessan hamnar i fängelse innan dom vinner laga kraft. Flyktfara kan möjligen åberopas eftersom paret bl a bott i New York och Schweiz.

Vi bjuder på soundtrack från Törnrosa som vacker tröst åt prinsessan:

 

 

 

Abdikationen

Juan Carlos I stadsfäster lagen om sin egen abdikation.

Det är ju på sin plats att vi uttrycker vår uppskattning över det faktum att den gamle kung Juan Carlos I till slut abdikerade. Vi har hoppats på det många, många gånger i denna blogg. När det till slut hände så låg bloggen i dvala p g a sjukdom men vi vill ändå beröra den historiska tilldragelsen.

Först kan man väl konstatera att abdikationen skedde bakom rökridåer som vi vant oss vid att förvänta oss från kungahuset. Aldrig några raka besked. Alltid ett tomrum som måste fyllas med spekulationer.

Wikipedia citerar: ”Haciendo referencia a la situación económica de España y a las transformaciones y renovaciones demandadas por la sociedad, reconoció que éstas debían ser llevadas a cabo por las nuevas generaciones y que su hijo, Felipe de Borbón, contaba ya con la preparación y madurez necesarias para hacerse cargo de la jefatura del Estado.

Juan Carlos I med sin senaste – och rimligen sista – älskarinna, danskan Corinna Larsson.

Alltså ingenting. Vad var då orsaken till att han – trots ideliga försäkringar om motsatsen – abdikerade? Spanienaktuellt tror att det rör sig om en blandning av olika faktorer.

Juan Carlos I är en gammal skröplig man som om vi inte minns fel är uppe i runt femton operationer under de senaste åren. Hans svärson står åtalad i en omfattande korruptionshärva liksom prinsessornas personlige sekreterare, och kungens dotter Cristina riskerar att gå samma väg. Efter Juan Carlos I abdikation tillhör nu inte den kriminelle svärsonen Urdangarín och hans fru kungahuset, varför åtal och dom blir mindre smärtsamt för institutionen. Upproret i Katalonien rullar vidare och kan komma att ställa krav på överbefälhavaren (= kungen!) att besätta provinsen militärt som yttersta utväg. Ett revolutionärt kommunistparti går mot att bli största parti i Spanien. Den ekonomiska krisen har lättat men fortfarande lider folket svårt. Och överallt i omvärlden abdikerade allt ifrån påvar till monarker.

Statskuppen. Överstelöjtnant från civilgardet, Antonio Tejero Molina, besatte parlamentet på direktsänd TV.

Kort sagt, glädjeämnena var få för den gamle monarken och monarkins anseende var kört i botten efter kungens många missgrepp. Är man då 76 år så kan det måhända vara svårt att motivera sig att rusa upp ur sängen varje morgon, klä på sig och agera statschef. Vi tror att det är så enkelt. Spekulationerna om att han skulle fly till sin f d älskarinna, danskan Larsson, föreföll orealistiska. Någon gång måste väl potensen svikta även på en gammal pilsk Borbón?

Av alla de spörsmål som restes i och med kungens abdikation väljer vi att koncentrera oss på tre:

1. Vilken blev nu hans titel? Till slut enades man om titeln Rey Emérito (alltså kung emeritus). Det var väl den gamle tyske påven som inspirerade.

Kungens historiska tv-tal under statskuppen

2. Hur skulle han skyddas rättsligt? Som kung åtnjöt han åtalsimmunitet och – till skillnad mot Sveriges kung – även immunitet i civilrättsliga frågor. Det var viktigt att reglera sådant blixtsnabbt så att ingen lucka uppstod. Lösningen blev att han blev ”aforado” och bara kan ställas till svars inför HD, så länge han lever alltså. Vanlig lagstiftning hade tagit för lång tid så man smög in en liten ändring i en lag om rättsväsendets organ som alltså inte hade ett dyft med saken att göra. Inte vidare demokratiskt men så blev det.

Varför brådskan? Faderskapsmål. Man ville inte att tingsrätter skulle översvämmas med fantasiartade faderskapsmål och gamlingen tvingas åka slalom mellan alla tingsrättsförhandlingar. Redan nu ligger två faderskapsmål hos HD och kommer att behandlas där om de inte avvisas redan i portgången.

De som propsar på att Juan Carlos I är deras far är en belgisk hemmafru och en spansk kypare. Vi har haft en del liknande fall i Sverige och nästan alltid så är det folk som tar gamla familjeskrönor på för stort allvar.

Albert Solà och Ingrid Sartiau som stämt Juan Carlos I i faderskapsmål.

Vad gäller hemmafrun och kyparen så har en belgisk DNA-professor slagit fast att de inte har samma far. Problemet, säger professorn, är att de inte tror honom. Med detta i åtanke så kan man nog räkna med att spanska HD avvisar målet när de sammanträffar i frågan efter helgerna. Varefter konspirationsteorierna kommer att komma som ett brev på posten. Professorn är köpt, domstolen är köpt o s v. Vissa är oförmögna att acceptera sanningen.

Om det till slut visar sig att Juan Carlos I inte har några barn utom äktenskapet så blir han historisk. Frågan är om någon kung av Borbón-dynastin någonsin låtit bli att vänstra utom äktenskapet till den grad att de fått illegitima avkommor. Med tanke på att Juan Carlos sägs ha haft 1500 älskarinnor under sitt äktenskap (enligt utgivna biografier) så kan man konstatera att de kungliga kondomerna måste varit av högsta kvalitet och använts slaviskt. Duktigt jobbat Karl Johan!

3. Vilket blir Juan Carlos slutliga eftermäle beträffande 23-F? Det är en fråga som verkligen intresserar oss. Vi minns kuppförsöket den 23:e februari 1981 som om det vore igår. Och vi minns när kungens video till slut kunde sändas sedan kuppmakarna dragit sig tillbaka från Prado del Rey (spanska TV-centret). I och med kungens TV-tal föll kuppen ihop som ett korthus, Milans de Bosch drog tillbaka sina tanks från gatorna i Valencia och kuppen gick mot sin fredliga upplösning. Kungen var en hjälte för hela landet. Men sedan dess … I takt med att kungens anseende sjunkit generellt så har minst tre böcker, två av Jesús Palacios och en av Pilar Urbano, utkommit som pekar ut kungen som delaktig i kuppen. Det är obehagligt att luften aldrig rensats i detta ämne. Vi vill tro att kungen verkligen var den hjälte vi alla trodde. Annars återstår inget annat än förakt för den gamle monarken. Vi hoppas på att det definitiva verket i frågan utkommer. Gärna signerat av någon historiker man kan vågar lita på.

 

 

Kungen fattar inte vinken

Påven, drottning Beatriz av Holland, kung Albert II av Belgien – alla abdikerar på löpande band. Men kung Juan Carlos sitter där han sitter utan att fatta vinken. När han inte är uppe och haltar en sväng, nu senast på besök hos monarkkollegan, diktatorn i Marocko. Juan Carlos lär aldrig abdikera.

Annars haltar monarkin vidare i stort. Med sedvanliga stridigheter, polisutredningar och misstankar. Dock har tydligen polisundersökningen mot prinsessan Letizias far och andra släktingar för trolöshet mot borgenär avslutats utan åtal. En liten god nyhet bland allt elände.

David Rocasolano

Ikväll har det populära debattprogrammet ”El gato al agua” inbjudit prinsessan Letizias ohängde kusin, advokaten David Rocasolano. Det kan bli ett verkligt fyrverkeri! Det var han som skrev en bok som bl a påstod att Letizia hade gjort en abort innan hon träffade prins Felipe.

Media gjorde sitt bästa för att tysta ner denna oerhörda nyhet. Att en spansk katolsk framtida drottning låtit döda sin avkomma är något nära nog ofattbart. Själva har vi inte läst Rocasolanos bok med den suggestiva titeln ”Adiós, Princesa”.

Vi får se vad detta TV-framträdande leder till. Spanienaktuellt rapporterar givetvis om något anmärkningsvärt avhandlas.

Monarken fick föga önskvärt besök

Kung Juan Carlos inbjuder – som del av det vanliga protokollet – Spaniens regionchefer till besök på kungapalatset Zarzuela. Vem minns inte token Revilla från Cantabria som älskade att gå på kungabesök med en burk anchovis som gåva? Pittoreskt första gången men till slut genant.

Men nu var det inte Revilla – som dessbättre mist sitt arbete – som stod på tur utan upprorsmakaren Artur Mas från Spanien nordöstra hörn (”Katalonien”). Vi hade inga förhoppningar om att den gamle monarken denna gång skulle avstå från breda leenden, och alla de handpåläggningar som äldre herrar ägnar sig åt för att simulera broderskap.

Men ack! Vi fick fel! Kungen stapplade in i besöksrummet med dubbla kryckor och med en uppsyn som om han käkat citroner till frukost. Tack vare kryckorna så slapp vi bevittna någon av kungens berömda dykningar mot hårt marmorgolv. Upprorsledaren Mas var den som stod för de simulerade ömhetsbetygelserna, grepp om monarkens underarmar, arm runt ryggen etc. Om samtalens innehåll vet vi ingenting. De plattityder Mas refererade i efterhand är inte värda att återge.

Vi tackar monarken för att han inte mottog brottslingen Artur Mas som en broder! Om han hade drämt kryckorna i skallen på Mas hade vi nog blivit rojalister. Och kungen åtnjuter ju åtalsfrihet.

Extra: Ny katastrof för kungahuset

Carlos García Revenga

Prinsessorna Elena och Cristinas sekreterare Carlos García Revenga blir nu föremål för förundersökning i samband med korruptionshärvan kring kungens svärson Iñaki Urdangarín och kommer att kallas till förhör inom en månad. Kungahuset blir alltmer insyltat i de smutsiga affärerna. Kan prinsessan Cristina längre hållas utanför?

Idag 2013-01-30 aviseras att fler epostmeddelanden kommer att läckas inom kort. Meddelanden som syltar in prinsessan Cristina alltmer i makens påstådda oegentligheter. Den här affären börjar bli synnerligen dramatisk för kungahuset. Tanken svindlar – att en spansk prinsessa snart kan stå åtalad för grova brott! Det bör påpekas att prinsessan, till skillnad mot sin far, inte har åtalsimmunitet. Teoretiskt kan hon alltså hamna i fängelse.

<Fortsättning följer>