Apropå den påstådda massakern under folkomröstningen

Sett på nätet: Katalonien har 7 miljoner invånare varav 9 miljoner är skadade 🙂

Santos märkliga vaccin

Mitt i allt elände i Colombia, det brutna löftet om att respektera folkviljan i folkomröstningen om den s k freden, Santos obegripliga kapitulation inför den kommunistiska knarkgerillan, Odebrechthärvan och nu senast den väldiga rasolyckan i Mocoa i Putumayo med över 300 döda, så fick det stackars prövade colombianska folket något att skratta åt häromdagen.

I ett tal så konstaterade president Santos att omhändertagandet av offren nu avslutats varför den preventiva hälsovården tar över med vaccinationer. Varpå han räknade upp allt som befolkning skulle vaccineras emot.

Om Santos är bra på kommunistiskt medlöperi och på att sno åt sig brasilianska mutor så är han desto sämre på medicinska termer. En av vaccinationerna gällde ”tuétano”! Folket runt honom höll masken. Vad Santos skulle ha sagt var förstås ”tétano”, stelkramp, och inte ”tuétano” som betyder benmärg! Ett väldigt genant misstag på nationell TV!

Tuétano används för övrigt ofta också  i uttryck som ”corrompido hasta los tuétanos” (väldigt korrupt, bokstavligen korrupt ända in i märgen) eller ”Madridista hasta los tuétanos” (anhängare till Madrid ända in i märgen).

Lyssnar man noga på Santos medicinska föreläsning så finner vi att doktor Santos också erbjuder vaccin mot ”antirabia”, vilket förstås skulle varit ”la rabia” (rabies).

Det blev i alla fall en snackis i Colombia den dagen! 🙂

PS. Till det skamliga s k fredsavtalet i Colombia ämnar vi återkomma inom kort i ett inlägg. Norrmännen kommer att få sin släng av sleven!!

 

Atombomb över Las Palmas?

Förlåt den dramatiska titeln men det var frågan man ställde sig här i vår hemstad för några dagar sedan. Vid minsta eftertanke så hade vi nog märkt (om vi hunnit innan vi förintades) om vi träffats av en atombomb …

Den dramatiska kvällshimlen varade i omkring 5 minuter innan allt var tillbaka till det normala igen. Uppenbarligen krävdes att solnedgångens ljus träffade molnen i exakt rätt vinkel för att producera skådespelet.

Det gäller att vara snabb om man vill fotografera liknande himlafenomen. Men vi var inte ensamma. Lokaltidningen hade en liknande bild på sin förstasida så det var inte bara vi som imponerades.

Det var då det

Santiago Carrillo i samspråk med Francos gamle propaganda- och censurminister, Manuel Fraga Iribarne.

Vi hörde häromdagen en liten anekdot om hur det gick till under ”la Transición” när forna dödsfiender tvingades sätta sig ner och resonera sig fram till en ny framtid för Spanien. Den gamle hatade kommunistledaren Santiago Carillo var enligt samstämmiga uppgifter en mycket viktig och pådrivande kraft under dessa kritiska överläggningar. Speciellt många duster hade han med en gammal hårdför Franco-minister. Tyvärr minns vi inte vem vederbörande var, kanske Girón de Velasco eller Utrera Molina. Eller någon i den stilen. Hursomhelst, efter hand kom herrarna allt bättre överens och slutade som nära personliga vänner. Så gick det till då! När folk visste att alternativet till enighet var en militärkupp. Man måste komma överens och man kom överens.

Jämför denna ”altura de miras” med dagens kortsiktiga trångsynthet.

Hur översätta ”altura de miras”? Översättarna brottas med frågan på nätet ser vi. I praktiken betyder det i alla fall att man har ett öppet och vidsynt perspektiv på saker och ting. På svenska, kanske vidsynthet som motsats till trångsynthet helt enkelt? I begreppet ligger definitivt en förmåga att rensa bort vissa saker och rikta sig på det väsentliga och att nå målet.

Skulle vi själva vara kapabla till liknande metaforfoser? Förmodligen inte! Så dessbättre är vi inga diplomater. Denne skribent hade en kompis som som blev svensk diplomat (ambassadråd eller vad det kan ha hetat) på Kuba och förtjust berättade om sitt första handslag med Castro. Och jag frågade förstås om han inte tog tillfället att slå diktatorn på käften. Så jag passar avgjort inte som diplomat.

Märklig karriär

Hellín 1980 cirka

Under en genomgång av mediabevakningen av kända  spanska mordfall gjorde jag en märklig upptäckt.

År 1980 mördades en 19-årig baskisk kommunist i Madrid.

Liket av Yolanda González som det hittades genomborrat av kulor på ett markområde i stadsdelen Aluche i Madrid

Polisutredningen visade att flickan mördades av medlemmarna i fascistorganisationen Fuerza Nueva, Emilio Hellín Moro och Ignacio Abad Velázquez, med hjälp av José Ricardo Prieto, Félix Pérez Ajero, Juan Carlos Rodas Crespo och David Martínez. Mördarna identifierade sig i en kommuniké som medlemmar av Batallón Vasco Español. Det var ett känt mördarband som tog på sig en massa attentat mot medlemmar av ETA i slutet av 1970-talet occh början på 1980-talet. Det framkom att mördarna hade trott av den baskiska kommunisten i Madrid var medlem av ETA:s Madrid-kommando. Man får betänka att ETA var ett baskiskt kommunistiskt mördarpack så det fatala misstaget låg nära tillhands.

På den tiden visste vi i allmänheten ingenting om vem som utgjorde Batallón Vasco Español. Senare har det framkommit att misstankarna att det främst rörde sig om polismän var riktiga.

Helling 2012

Hursomhelst, Emilio Hellín Moro hamnade i fängelse dömd till 43 år. Efter 7 år rymde han till Paraguay där han fick beskydd och uppdrag av regeringen. Han hittades av tidningen Interviu (som spansk Playboy ungefär) och genom Interpols försorg så återfördes han till Spanien. Han satt sedan ånyo i fängelse 1990 – 1996. Totalt avtjänade han alltså 13 av de 43 år han dömts till. Typiskt för den ruttna rättsskipningen i Spanien.

Sätten att nå avkortning av straffet är många. Vi kände själva en mycket förmögen industriman tillika gangster dömd för mord som köpte ett falskt intyg om cancer i slutstadiet för motsvarande ett antal miljoner kronor och därefter kunde mucka från fängelset och njuta av sina miljoner. Han hade för övrigt samma livvakt som Spaniens premiärminister vilket vi fann något uppseendeväckande. Men även en livvakt har väl fritid för extraknäck.

Men tillbaka till Emilio Hellín Moro. Efter frigivningen arbetade han som polistekniker ända fram till minst 2011! För säkerhets skull ändrade han sitt namn till Luis Enrique Helling, jfr Hellín och Helling!

När jag ser dessa gamla foton av Hellín från 1980 nästan 40 år senare så minns jag faktiskt mycket väl hans ansikte (förhoppningsvis från dåtidens press och inte något personligt möte). Han ser så genuint obehaglig ut att det etsat sig in i mitt minne!

Onekligen en märklig karriär att gå från kallblodig fascistisk mördare till att bli polistekniker och expertvittne! Se hans meriter på hans hemsida!

Tio år sedan Rocío Jurado dog

Den 1:e juni var det 10 år sedan den firade sångerskan Rocío Jurado gick bort efter att ha förlorat kampen mot en JÄVLA cancer i bukspottkörteln. Ett illa valt ställe att få cancer på med små möjligheter att överleva. Jurado och maken – den f d tjurfäktaren José Ortega Cano – vistades under många månader i USA där hon fick mycket, mycket dyr behandling mot sin cancer. När hon kom hem igen var det i princip för att dö. Mycket uppslitande och tragiskt och som folkkär sångerska stod hon givetvis under intensiv mediabevakning.

Efter Rocío Jurados bortgång föll familjen mer eller mindre samman. Arvsstrider utbröt mellan Ortega Cano och adoptivbarnen och sedan körde Ortega Cano y fyllan och villan ihjäl en annan man i en frontalkrock. Själv befann han sig länge i ett kritiskt tillstånd men överlevde varpå han fick krypa i fängelse under 13 månader.

Vi hyllar minnet av fantastiska Rocío Jurado med en av hennes mest kraftfulla sånger:

 

Lås in Era kvinnor!

Ja, åtminstone om Ni bor på Kanarieöarna!

Brad Pitt vinkar till sina allorstädes närvarande beundrarinnor

Brad Pitt är i stan! En stor filminspelning pågår just nu i Las Palmas och allt kvinnfolk är givetvis som galna över att ha supertjusaren Brad Pitt på hemmaplan. Ryktet säger att en del scener kommer att tas på Tenerife också, så inte ens där går man säker.

De synliga förberedelserna började för flera veckor sedan med en casting för 6000 förhoppningsfulla statister, varav 500 så småningom blev utvalda.

Många gatubilder har förändrats, husfasader gjorts om, arabisk reklam målats, gatlyktor bytts etc. Hästar, mulor (med tillhörande jättelass av hö) och antika bilar i massor har skrapats ihop.

Filmen heter Allied och utspelas vad vi förstår under andra världskriget. Varför Las Palmas hux flux blivit Casablanca. Tidigare har man filmat i London. Det var tydligen ett elände med ständigt regnande.

Ja, alltid händer det något på Kanarieöarna!

 

Semla i förskingringen

Visst är det väl enklast att anpassa till lokal gastronomi och lokala sedvänjor när man bosätter sig i utlandet. Men för dens skull så finns det ju ingen anledning att göra våld på sig själv och utrota allt som har med svenska traditioner att göra.

Det är 10 dagar kvar till fettisdagen men i god svensk stil har tjuvstartade vi semmelätandet redan för några dagar sedan, tillika på fel veckodag.

Här i Las Palmas säljer konditoriet Casa Suecia (på calle Miller) – som trots namnet inte har någon nutida anknytning till Sverige – härliga semlor och man höjer inte på ögonbryn om man vill ha sin semla i en djup tallrik med mjölk!

För trettio år sedan

Då kronprinsen Felipe de Borbón y Dos Sicilias svär eden 30 januari 1986.

Idag rullade spansk TV bilder på hur då kronprins Filip denna dag 1986 svor trohet gentemot författningen och hans egen far, kung Karl Johan I. Allt inför ett fullsatt parlament.

Tankarna far lätt iväg och det visar sig snabbt att det hände en hel del 1986 som man med lätthet minns.

Olof Palme mördades på öppen gata i Stockholm.

Tjernobyl 1986.

Kärnkraftsverket i Tjernobyl exploderade vilket upptäcktes av det svenska kärnkraftsverket i Forsmark. Spanien blev EU-medlem. Rymdfärjan Challenger exploderade strax efter start. Kometen Halley kunde vi beskåda en svinkall natt i ett grustag, men bara som en suddig, rörlig och därmed svårfokuserad boll i ett mindre teleskop.

Väldigt mycket mera hände givetvis men det är inte alltid man kan placera en viss händelse ett visst år utan att snegla i facit.

Slut på avdelningen nostalgi.

40 år sedan Francisco Franco dog

Jo, han var faktiskt äntligen död!

Igår, fredag, var det 40 år sedan Franco, Spaniens senaste diktator, äntligen dog.

För dagens generationer säger väl namnet Francisco Franco Bahamonde ingenting. Men för oss som var med är minnet av lyckan och firandet färskt i minnet. Det snöade lätt i Sverige (årets första snö i Stockholm om vi minns rätt) och vi drack bubblande vin för att fira tilldragelsen.

Franco hade varit svårt sjuk med blodpropp i benet en längre tid och efter hand kollapsade hans organ. Ansvarig läkare var svärsonen Cristóbal Martínez-Bordiú som också hade en central ställning i den informella junta som de facto sades styra Spanien under diktatorns dödskamp. Efter nästan 40 års diktatur var nästan hela Spanien på helspänn i väntan på det oundvikliga slutet.

Francos grav i Valle de los Caídos (de fallnas dal)

Synen på Franco har under lång tid varit absolut nattsvart. Men nuförtiden hörs röster inom den salongsfähiga delen av högern som försöker nyansera bilden av Franco.

Ju mer man studerar händelserna under den andra republiken så inser man att den perioden näppeligen var någon idyll. När kriget kom 1936 så var det inte en kamp mellan demokrati och diktatur utan mellan två totalitära ideologier, kommunism / anarkism och fascism. Pest och kolera.

Franco startade  inte det nationalistiska upproret som många tycks tro. Upproret startades av generalen Mola och Franco anslöt sig senare och aningen motvilligt.

Inbördeskriget var fruktansvärt grymt men grymheterna begicks av bägge sidor. Men i takt med att nationalisterna höll på att vinna så blev de numerärt de värsta syndarna eftersom de behärskade ett lång större territorium. När jag läste spanska på universitetet i min barndom fick vi lära oss att cirka 1 miljon människor dött under kriget. Den siffran är numera mycket kraftig nedjusterad men fluktuerar beroende på exakt vad man mäter. I stridshandlingar dog runt 268 000 människor.

Vad som är svårt att acceptera är att Franco under sin levnad inte tog några steg för att införa demokrati i Spanien. Åtminstone inte förrän på 1960-talet då man började tillåta ”asociaciones políticas”, föregångare till senare politiska partier.

Man kan koppla den diskussionen till den diskussion som pågår idag huruvida det var rätt av västvärlden att stödja störtandet av Sadam Hussein, Hosni Mubarak, Muhamar Khaddafi och regimen i Tunisien, den s k arabiska våren. Störtandet av dessa diktaturer innebar att staterna kollapsade och vakuumet fylldes av islamistiska mördarband bl a.

Det är förståeligt om några förfäktar att det behövdes hårda nypor under lång tid för att förhindra nya strider och ett sönderfall av den spanska nationen i  nationalistiska små hertigdömen (Katalonien m fl). Man måste också komma ihåg att kommunistisk och anarkistisk gerilla (”Máquis”) fortsatte stridshandlingar på spansk mark. Efter att Stalin tog sin hand ifrån dem 1948 sjönk aktiviteten men de sista máquis dog i strid så sent som 1963 och 1965.

Vi försvarar verkligen inte den gamla diktatorn. Men vill man försöka förstå historien så hjälper det att försöka nyansera sin historiesyn och lyssna på alla och bilda sig sin egen uppfattning.

Själva tror av att det var oundvikligt att Franco understödde genaral Mola för att skapa ordning i Spanien. Därefter kunde säkert vissa grymheter ha undvikits. Och steg mot demokrati tagits långt tidigare. Men, vi kan inte döma Spartas soldater med dagens ögon. Lika lite som vi kan döma vad som hände på 1930-talet med dagens ögon. Det var en annan tid. Man gjorde så då, men skulle inte ha gjort så i dag.