Dödsriket har berikats med en fin sångröst

I december 2018 avled den fantastiske flamencosångaren Chiquete, från Andalusien förstås.

För någon som var ung när Chiquete stod på sin höjdpunkt är det en sann sorg som infinner sig.

Jag gissar att Chiquetetes texter inte står högt i kurser i dagens misandriska (manshatande) samhälle eftersom hans texter närmast helgonförklarar kvinnan och det måste ju vara en konsekvens av den heteropatriarkala samhällsstrukturen. Hos zigenarna. Aj oj! Så får man ju inte säga. Även om Katarina Taikon aldrig tog avstånd från benämningen, tvärtom.

Men för det fall samhället i stort ratar Chiquetete så uppskattar vi gamlingar honom desto mer. När det begav sig var han framför allt en kvinnotjusare även om texterna ofta träffade oss män rakt i hjärtat.

Som framgår av exemplet nedan så var inte Chiquetete en klassisk flamencosångare. Han hade en egen nydande stil som säkerligen kommer att dö ut med honom. Inte alla sångare har turen att ha en son eller dotter som tar över faderns fallna mantel, som Juanito Valderrama och Antonio Molina.

Chiquetete hade som så många artister drogproblem. Han lyckades nog till slut få rätsida på livet och bilda ny familj men den f d hustrun, Raquel Bollo, befolkade TV-soffor i decennier för att berätta vilken usling han var, vilket nog blev en plåga för honom och hans nya familj i längden. Vi kan inte döma och bryr oss alltså inte. Han hade i alla fall en gudabenådad sångröst.

Här sjunger han om männens feghet:

DEP, Chiquete.

Supersöndagens slutfacit

realcibeles

Marcelo och Ramos uppvaktar en stoisk Cibeles framför stadshuset (det gamla vackra posthuset)

Först gratulerar vi Real Madrid till deras 33:e ligaseger. Vi skrev imorse att frågan inte var om Cristiano Ronaldo skulle göra mål utan hur många. Det tog mycket riktigt bara 1 minut och 47 sekunder innan hans mål trillade in bakom Málagas målvakt efter en magnifik framspelning av Isco. Det blev bara ett mål av Ronaldo men Benzema fastställde sedan slutresultatet till 2 – 0. Laget flög sedan tillbaka till Madrid och sedvanligt åkte de sedan till Cibeles i centrala Madrid och gav Cibeles de sedvanliga pussarna, flaggan och halsduken. Allt medan man skrålade Hala Madrid och de gissningsvis 100 000 fansen föll i trans. En väldigt härlig avslutning på en tuff liga som vanns precis vid målkaklet. Grattis Real Madrid, Ni är bäst i världen! Nu vinner Ni Champions League den 3:e juni så ses vi hos Cibeles igen! För oss som satt på 200 mils avstånd här nere på öarna så var Real Madrid TV räddningen. Där kunde vi följa hela firandet som pågick fram till cirka 03.30 Madrid-tid! Det är synd om alla firande som bara får några timmars sömn innan de måste pallra sig upp och iväg till skolor och arbetsplatser. Men den korta nattsömnen är nog ändå behaglig för alla fans.

Om utgången av socialisternas primärval skriver vi separat.

Plácido Domingo sjunger Hala Madrid:

Soledad

Vi tar oss friheten att drömma oss tillbaka till 1970- och 1980-talen. Då Spanien fortfarande producerade underbar musik.

Håll till godo med den romantiska balladen ”Soledad” av Emilio José. Ha i minnet att Soledad betyder ”ensamhet” men också är ett kvinnonamn.

Mediebevakning av president Trump

Ursäkta, men nu får det fan vara nog! Eller på spanska, ¡basta ya, coño! Eller på engelska, shut the fuck up!

Partiskt

presidenttrump

Världens favorithatobjekt

Maken till partiskt fientlig mediabevakning i både USA, Sverige och Spanien har man inte sett på länge. Kanske inte sedan Reagan – som i Sverige aldrig kallades guvernör eller fackföreningsledare utan konsekvent B-skådespelare under sin valkampanj – sågades jäms med fotknölarna av en enig världspress innan han blev flera årtionden senare blev gullgris och legend.

Vi gjorde det stora misstaget att titta in på svenska Aftonbladet för några dagar sedan. Av runt 10 artiklar var alla paniskt Trump-fientliga. Inte ens ett försök att analysera sakfrågor på ett sansat sätt.

Journalismen är död, leve sociala media

I de tre länderna, USA, Sverige och Spanien finns inte längre några media med en journalistisk ambition. Man jagar i flock utifrån politiska övertygelser. Om man vill få en bild av vad som är sant eller ej så tvingas man läsa bägge sidors version och dra sina egna slutsatser eller ännu hellre i så stor utsträckning som möjligt ta del av källorna (pressbriefings, tal, twittermeddelanden etc). Journalisten som yrkesgrupp är död. Numera är man megafon för det eller det andra politiska blocket. Därmed gör man sig också irrelevanta.

Givetvis retar det media gränslöst att Trump upptäckt att man lätt tar sig förbi media med ett twitterkonto, en facebooksida och ett antal stolliga, provokativa uttalanden som ger garanterad gratispublicitet. Trump kan kommunicera med sina väljare utan medias enögda filter. Inte konstigt att man är rasande hos CNN, NBC, CBS, ABC, New York Times och Washington Post bland många andra.

Smygande statskupp?

johnbrennan

Obamas CIA-chef – kuppmakare?

I USA har utvecklingen sedan valet varit mycket allvarlig. Vi vill beteckna utvecklingen efter valet som ett möjligt försök till statskupp. Det gjordes allvarliga försök att vända elektorsröster från Trump till Clinton med hänvisning till påstådd rysk (!!) inblandning och det faktum att Clinton fått flest antal röster nationellt. Det finns anledning att åtminstone misstänkta att den utgående CIA-chefen John Brennan, tillsatt av en viss herr Obama, dramatiserade den påstådda ryska inblandningen till oigenkännlighet. Många pressade alltså på för att åsidosätta valresultatet. Något alldeles oerhört!

ulvskog

Marita ”Statskuppen” Ulvskog, EU-motståndaren som inte blygs för att lyfta lön från EU

Man har lagstadgade regler just för att inte stå handfallna inför oväntade situationer. Det är fullkomligt glasklart att det är elektorsrösterna som räknas, inte det absoluta antalet avgivna röster. Skälet är förstås att göra även de mindre staterna attraktiva och delaktiga i valet. Om inte elektorsrösterna fanns, varför ens kampanja i lilleputtstater som Delaware? Men nej, många hävdar på fullt allvar att president Trump inte är legitim president eftersom han fick färre röster än Clinton. Det luktar fascism på samma sätt som när socialdemokraternas Marita Ulvskog 1976 efter valförlusten menade att ”det kändes som en statskupp”. Så går det när ett parti anser sig ha absolut RÄTTIGHET till makten, oavsett lagar och folkvilja.

Spansk antiamerikanism

I Spanien har man som vanligt haft synpunkter på president Trump. Av hävd är Spanien ett mycket antiamerikanskt land där det alltid varit comme-il-faut att hata USA utan närmare motivering, ungefär som i Sverige alltså. Valet av Trump är därför givetvis ”gefundenes fressen” för alla USA-hatare.

carmena

Madrid kommunistiska borgmästarhäxa, Manuela Carmena

Spanjorerna reagerade våldsamt när Vita Huset släckte ner den spanskspråkiga versionen av sin webbsajt. Alla media – höger som vänster – kacklade högljutt om Trumps aversion mot ”latinos”. Och kopplade genast ihop den försvunna webbsidan med ”muren” mot Mexico. Att Vita Huset genast meddelade att webbsidan naturligt nog är under ombearbetning efter regimskiftet gick spanjorerna förbi. Om de inte följde kritiska pressbriefings vilket vi gjorde via amerikanska kanaler som bl a C-SPAN. Hur enkelt är det inte att piska upp en storm i ett vattenglas om man är oärlig och amoralisk.

Senast ut på planen kom Madrid kommunistiska borgmästarhäxa som liknade Trump vid Hitler, applåderad av socialister, kommunister och CIUDADANOS (!). Det sistnämnda partiet har verkligen släppt sitt kamouflage och parkerat långt till vänster.

Hyckleriet

Den s k muren mot Mexico väcker ju heta känslor på alla håll. Trump framställs som en barbar eller Walter Ulbricht (DDR). Annat ljud i skällan var det när Bill Clinton inledde bygget av ”muren”. Han hann bygga cirka 1/3 så vad som återstår för Trump är 2/3.

Lyssna på vilka ovationer som mötte demokraternas Bill Clinton när han förklarade att det fick vara slut på illegal invandring som stal amerikaners jobb och skattemedel:

Och visst blev det en ståtlig mur under Clinton. Här ett avsnitt i Arizona:

clintonsmur

stridsvagnshinder

Stridsvagnshinder vid Berlinmuren

Storskrävlaren Trumps mur blir säkert högre och starkare. Han kan ju inte vara sämre än Clinton! 🙂 Dessutom har erfarenheten visat att barriären måste vara mycket kraftig för att motstå frontala angrepp med tunga lastbilar och liknande från den mexikanska sidan. Stridsvagnshinder kanske?

Mexikos inställning

Internet är en farlig djungel. Vi har sett otaliga historier om att Mexiko har sin egen mur mot Guatemala. Det framstår ju då som ett gränslöst (no pun intended) hyckleri att kritisera USA för att bygga en mur. När vi tränger djupare in i ämnet inför detta blogginlägg visar det sig vara en totalfalsk information. Det finns ingen mur mellan Guatemala och Mexiko. Stängsel här och där, ja, som vid alla gränser. Och en tät djungel som nog är ganska livsfarlig att forcera om man inte kan sin sak. Det kostar enligt uppgifter på nätet en dryg dollar att bli forslad per båt från Guatemala till Mexiko över Usumacinta-floden.

Så, man måste bereda sig på desinformation från alla håll. Även från Trump-supportrar.

Om murar

Säg oss de som inte kommit ut den senaste tiden och fördömt murar. Murar skiljer, sägs det. Berlin-muren är riven, låt oss inte bygga någon ny!

Det finns ett flertal ”murar”(oftast barriärer typ stängsel med riktiga murar där skottlossning kan befaras) längs många gränser.

Vi tycker murar många gånger är bra, nödvändiga och många gånger räddar liv.

nicosia

Shabbig del av muren i Nicosia

I Belfast har murar hindrat protestanter och katoliker att skjuta på varandra. Israel har i stor utsträckning förskonats från angrepp på skolbussar och andra vidrigheter sedan barriären gjort det mycket svårare för terrorister att ta sig in från Västbanken. Vem minns inte hur mycket lugnare och färre mord det blev på Cypern sedan FN upprättade en buffertzon med mur genom Nicosia. Muren runt Västsahara och södra Marocko skyddar en orättfärdig ockupation men har tvivelsutan gjort tillvaron lugnare för civilbefolkningen. Till slut, gränsmuren mellan Nordkorea och Sydkorea är ägnad att försvåra för nordkoreanska mordpartruller att ta sig in på sydkoreansk territorium och skyddar därmed liv. Det är militärområde med fotoförbud givetvis och så extremt hemligt att jag inte hittar en enda bild på muren på nätet.

Muren mellan USA och Mexiko är helt nödvändig eftersom USA inte kan skydda sin södra gräns på annat sätt och Mexiko struntar i att landets medborgare kränker grannlandets gränser i en gigantisk omfattning. Man kan ifrågasätta om en stat som inte kan eller vill upprätthålla sina gränser ens är en giltig statsbildning.

Inreseförbud

Det senaste kapitlet i kampanjen mot Trump gäller inreseförbud som riktar in sig på människor med koppling till sju länder med skenande terrorism: Syrien, Irak, Jemen, Somalia, Libyen, Iran och Sudan. Sju väldigt otrevliga länder. USA har infört inreseförbud tills dess man utvecklat och hunnit börja tillämpa metoder för att granska inresande med anknytning till dessa länder.

usembsaudi

Amerikansk ambassad i Saudiarabien

Skarorna med USA-noja menade omgående att Trump slår till mot de länder där han saknar affärsintressen. Man stoppar ju inte resande från Turkiet, Pakistan och Saudiarabien t ex trots att salafistiska terrorister bevisligen kommit därifrån för att mörda och lemlästa i västvärlden.

Om man har några hjärnceller i behåll och en gnutta god vilja kan man konstatera att USA har egna ambassader i de tre citerade länderna. På ambassaden finns säkerligen mängder med CIA-agenter och annat säkerhetsfolk och kontakterna med värdländerna i antiterroristfrågor lär vara nära och täta. USA kan alltså genomföra en kontroll av de som ansöker om visum till USA. Därmed finns ingen anledning att förbjuda deras inresa. Hur man tänker sig att förgranska resande från de länder som just nu stoppats under 90 dagar vet vi inte och lär aldrig få veta. Man kan anta att Israel har en del att lära ut.

Sverige

moskegavle

Moskén i Gävle, enligt media centrum för salafister i Sverige

På tal om inreseförbud: Sverige har i stort sett stängt sina gränser för asylsökande med hänsyn till den ”allmänna ordningen och inre säkerheten”. Inte under 90 dagar utan 3 år! Så svenskar kanske skall hålla inne med kritiken mot USA! Sverige som t o m varit förskonade från salafistiska massmord.

Till sist

Om Du efter detta blogginlägg tror Dig veta vad vi tycker om Trump så får Du nog läsa om. Vi tar inte ställning till det. Tiden får utvisa. Vad vi skriver om är det patetiska typiskt antiamerikanska mediedrev som satts igång mot Trump. Och där Trump t o m mordhotats av Madonna. Vilket sorgligt spektakel!

Nu tar vi snart itu med de spanska inrikes frågorna!

 

Till sist en sång för alla oss som älskar USA:

 

 

 

 

Castros begravning

Snart är det dags att begrava Kubas tyrann, Fidel Castro. Vilket säkert lett till många pikanta överväganden jorden runt. Åka eller inte åka?

Vi läser nu med pur häpnad att Sverige vare sig skickar representant för kungahus eller regering. Det är inte ofta vi har anledning att hylla ett svenskt regeringsbeslut, speciellt inte sedan Wallström tillträdde, men nu gör vi det. Apologeterna har uppenbarligen förlorat detta slag. Sverige skickar sin Kuba-ambassadör och det är förmodligen en lämplig diplomatisk nivå. Ambassadören är ju verksam på Kuba och skulle förmodligen få svårt att verka på ön om han ”bojkottade” diktatorns begravning.

palmecuba

Heil Fidel – Palme i Havanna

Mycket vatten har runnit under broarna sedan Ofof Palme 1975 genomförde sitt triumftåg genom Havannas gator hand i hand med den mordiske diktatorn som överöstes med svenska skattebetalares pengar. Mycket av dessa utländska pengar har – som vi sett – hamnat i diktatorns personliga fickor och han dog som en mångmiljardär. Hur arvet skall fördelas efter diktatorn begriper vi inte. Han hade oräkneliga barn med oräkneliga äskarinnor, och t o m några med sin dåvarande hustru. Men att den fortsatta kommunistiska militärdiktaturen skulle tillåta efterlevande att bli miljardärer tror vi inte. Raul lär väl beordra överföring till egna konton och fängsla eller arkebusera de som protesterar. Det är ju så det går till i en diktatur.

gorankim

Skål kamrat Kim Jong Il! Skål ordförande Persson!

När Sverige nu officiellt uteblir från tyrannens begravning drar vi parallellen till en annan notorisk terrorist och massmördare nämligen Yasser Arafat. När denne begravdes var Sveriges egne lille Göran Persson på plats som den enda europeiske regeringschefen. Men Persson vurmade ju i största allmänhet för blodsbesudlade kräk och besökte bl a Nordkorea.

Och hur går tongångarna i Spanien? Föga överraskande så vill kommunisterna i Podemos se att regeringen skickar utrikesministern till Castros begravning. Ciudadanos vill inte skicka någon. Och socialistpartiet stödjer Mariano Rajoys beslut som innebär att den gamle kungen representerar Spanien. Det är praktiskt att ha två kungar i ett land. Bara nu den gamle monarken avhåller sig från den billiga spriten under besöket. Vi vill inte se nya störtdykningar mot marmorgolv eller slintande tungor.

Vår åsikt? Vi tycker att Spanien skulle valt samma nivå på sin representation som Sverige, nämligen sin därstädes ambassadör.

ingenlitdeparade

Ett svartvitt foto möter de sörjande / nyfikna

Om vi uppfattar det rätt kommer USA välja samma linje även om Obama säkert vill tillbaka till Kuba där han såg till att fotograferas framför en gigantisk Ernesto Guevara (”Che”) på en husvägg. Och vi får minnas att första gången Obama träffade Raúl Castro var på Mandelas begravning där en duktigt överraskad diktator plötsligt hade Obamas näve i sin. Och därefter rullade det på ända tills dess Obama fullbordade sitt svek mot det kubanska folket. Nu gäller det att Trump uppfyller sina yviga löften om att omförhandla avtalet med Kuba med krav på frisläppande av alla politiska fångar och uppfyllande av mänskliga rättigheter.

Vi reagerar på att Castro inte lagts på lit de parade. Alla gamla kommunisttyranner brukar ju visas upp för folket och folket vill se för att vara säkra på att galningarna verkligen är döda. Istället snabbkremerades Castro. Med hänvisning till ”hans önskan”. Om det är sant vet vi ju inte. Det kan ju likaväl vara så att Castro dog som Trotsky, med en ishacka i hjärnan (där placerad av en katalansk stalinist), och att liket inte var i presentabelt skick.

Hursomhelst så slingrar köerna fram till mausoléet på Plaza de la Revolución i Havanna för att efter lång väntan mötas av ett svartvitt porträtt av tyrannen. Ingen kista, ingen urna. Och besvikna kubaner. Inte ens en statsbegravning kan klåparna på Kuba klara av.

Eftersom diktatorns aska skall spridas över bergen i södra Kuba så blir det ingen gravsättning. Frågan är vad ankommande statsmän egentligen skall närvara vid.

För att ingjuta lite mod i Castros alla gråterskor så föjer här spanska armén med pampiga ”La muerte no es final (”Döden är inte slutgiltig”). Kan devisen lura spanska soldater så kan den väl lura Aftonbladets Åsa Lindeborg?

Attentatet i Nice: dags att öppna koncentrationsläger?

ccfrank

Franskt koncentrationsläger för flyende spanjorer 1939

Dessa fega jävla salafister som förklarat krig mot oss alla, nu får det fan i mig vara nog! All vår solidaritet med Frankrike!

Europa borde sätta alla misstänkta salafister i koncentrationsläger – utan krav på bevis. Ungefär som USA gjorde med japaner under andra världskriget. Oklar lojalitet – in i bevakade läger eller lämna EU! Europa kan inte acceptera att dessa massmord blir en vardaglig företeelse i Europa.

Slopa Schengen som uppenbarligen inte fungerar och återupprätta nationella gränskontroller.

Koncentrationsläger är en drastisk åtgärd men sakernas tillstånd kräver just sådana. Även om en massa oförvitliga medborgare åker ut med badvattnet. Nu får det vara slut!

År 1939 upprättades i Frankrike flera koncentrationsläger för spanska flyktingar och asylsökande som ansågs var ett hot mot landets säkerhet. En av våra nära släktingar hamnade i ett sådant men överlevde turligen trots svår svält under flera år.

Men koncentrationsläger kan ju även drivas humant. Speciellt när man spärrar in folk utan några som helst bevis.

 

Landet med två kungar

Vem den sköna kvinnan vid kungens sida är framgår ej. Förmodligen någon i välkomstkommittén.

Vem den sköna kvinnan vid kungens sida är framgår ej. Förmodligen någon i välkomstkommittén, kanske presidentfrun.

Spanien liknar en schackbräda. Man har två kungar. En vit, och en svart som saudiska provisioner.

Häromdagen återinvigdes Panama-kanalen efter utvidgningen och spansk stats-TV hade att berätta att ”Rey Juan Carlos” närvor under ceremonin i Panama. Man hajade faktiskt till. Har karln återtagit makten? Men så omnämns han än idag även om den korrekta titeln är Rey Emérito.

Glädjande nog verkade det gamla majestätet vara nästan nykter. Ingen älskarinna var veterligen vid hans sida. Och givetvis ingen fru. Han är ju i praktiken skild sedan cirka 40 år. Huruvida Juan Carlos I passade på att se till syrrans sedan 40 år obeskattade hemligheter i Panama vet vi inte.

Om hans f d fru, kungamodern Sofia, hör man nästan aldrig någonting. Vi antar att hon bor i London eller i Grekland.

Angående Panama-kanalen kan vi rekommendera en båtfärd genom kanalen. Först då begriper man vilka gigantiska dimensioner byggnadsverket har. Och man färdas genom genuin djungel.

Grattis på nationaldagen, Sverige!

kungafamiljen

Trevligt med en kungafamilj där inte flera medlemmar står under åtal och kungen och drottningen t o m talar med varandra. Bra jobbat säger vi som ändå inte är rojalister!

Vi har tittat lite grann på svensk TV idag. Underbart att se härliga direktsända vyer från ett praktfullt Stockholm under en nästan klarblå himmel. Man blir nostalgisk för mindre. Mindre nostalgisk blir man när partiledarna hamnar i rutan gång på gång. Linslusar!

På Skansen orerades det om ”nationalsången”. Frågan är vilken sång man menade. Sverige har som bekant ingen nationalsång!

Den gamla folkmelodin Du Gamla Du Fria har aldrig upphöjts till nationalsång. Och nämner inte med ett ord Sverige! Den enda nationalsången som minns svensken är den polska som drar sig till minnes hur Polen spöade svensken (krigsgalningen Karl X Gustaf) för att befria faderlandet från bojor. Hoppsan!

Som en hyllning till Sverige på nationaldagen så spelar vi den enda nationalsången som alltså nämner oss svenske, den polska:

Gratulacje, Szwecja, od Spanienaktuellt !

Tio år sedan Rocío Jurado dog

Den 1:e juni var det 10 år sedan den firade sångerskan Rocío Jurado gick bort efter att ha förlorat kampen mot en JÄVLA cancer i bukspottkörteln. Ett illa valt ställe att få cancer på med små möjligheter att överleva. Jurado och maken – den f d tjurfäktaren José Ortega Cano – vistades under många månader i USA där hon fick mycket, mycket dyr behandling mot sin cancer. När hon kom hem igen var det i princip för att dö. Mycket uppslitande och tragiskt och som folkkär sångerska stod hon givetvis under intensiv mediabevakning.

Efter Rocío Jurados bortgång föll familjen mer eller mindre samman. Arvsstrider utbröt mellan Ortega Cano och adoptivbarnen och sedan körde Ortega Cano y fyllan och villan ihjäl en annan man i en frontalkrock. Själv befann han sig länge i ett kritiskt tillstånd men överlevde varpå han fick krypa i fängelse under 13 månader.

Vi hyllar minnet av fantastiska Rocío Jurado med en av hennes mest kraftfulla sånger:

 

Vårhälsning till Sverige

vitsippVi unnar verkligen frusna Sverige att våren skall ta ett fast tag om landet! Det är en underbar tid när värmen och ljuset återkommer.

rositaHär nere på Kanarieöarna upplever man givetvis inte årstiderna på samma sätt. Vi har aldrig någonsin sett en kallare temperatur än 12 plusgrader, ens vinternätter. Sällan under 16 grader. Men med vår och annalkande sommar lever ändå öarna upp lite extra även om turisterna nu mestadels farit iväg. Det är inte ovanligt att se kvinnor i päls eller folk i täckjackor när det är 19 – 20 grader här. Och det slipper vi se nu när temperaturen börjar sega sig över 20 grader. Vi tror att modets växlingar övertrumfar förnuftet hos somliga. Är det vinter, ja då skall man bylta på sig.

Som en hyllning till den annalkande våren så bjuder vi på en sällsynt liten sång. Det är den chilenska näktergalen Rosita Serrano som sjunger Sjösala vals på klingande svenska. Det roliga är att hon inte kunde ett ord svenska. Hon lärde sig helt enkelt att ljuda hela sången. Ett beundransvärt proffs!

Rosita Serrranos levnadsöde är märkligt och tragiskt. Hon föddes 1914, dotter till en diplomat och operasångerska. Hon gjorde internationell karriär. Hon gjorde samma misstag som Zarah Leander, nämligen många framträdanden i Nazityskland, även i tyska filmer. Det kom att ligga henne i fatet resten av livet. Även om man måste betänka att hon var mycket ung på 30-talet när hon gjorde sin tyska karriär.

På 1940-talet började hon ge konserter i Sverige till förmån för danskar och judar. Nazisterna brännmärkte henne naturligtvis, anklagade henne för spioneri och brände hennes filmer och hon fick fly till Sverige. Där bodde hon en tid innan hon återvände till Chile 1943. Huruvida hon kastades ut ur Sverige eller ej vet vi ej. Hursomhelst så hann hon alltså sjunga in en del svenska sånger. Enligt inslag på Sveriges Radio så var Evert Taube själv förtjust i hennes tolkning av Sjösala vals. Rosita var överdådig på att vissla. Vilket hon visat i många av sina sånger.

Ekonomiskt gick det utför för Rosita Serrano. Först beslagtog Nazityskland hennes tillgångar och frös hennes royalties som var enorma sedan hon tagit ställning för judarna. Sedan förlorade hennes make sina tillgångar under en revolution i Egypten. Maken dog senare och Rosita sjönk ner i allt djupare misär. Hon dog 1997 i yttersta armod i sitt hemland. Till det olyckliga slutet bidrog måhända att hennes döttrar dog före henne.

Tragiskt slut för en så extremt begåvad sångfågel!